För några veckor sedan köpte jag en begagnad Husqvarna symaskin. Det var en försäljare från Örebro, som höll till inne på syaffär´n här i Skbg. Jag föll pladask för skönheten - en gammal grön maskin, tillverkad 1958 - en så´n som håller i flera generationer. Min äldsta dotter har en så´n och den går som tåget - nej inte som tåget - dom går ju lite hipp som happ nu för tiden.

Jag provkörde den och den lät som ljuv musik - mjuk och tyst med perfekta stygn - 1000 kronor. Nej jag behöver inte fler symaskiner, men den här kunde jag bara inte motstå.

Dagen efter satte jag mig vid den - med ett nytt projekt - nu skulle här sys minsann!! Första sömmen gick väl bra. Men sen började den skramla!! Och sen gick det inte ens att få ner nålen!! Tjohej leverpastej - lång näsa :-( Ringde försäljaren och han skulle komma - så småningom... Guskelov tre månaders garanti....

Och idag kom han hit. Han provsydde - "det här ska vi nog fixa". Skakade sen på huvét, skruvade lite här och där, bytte nål, skruvade i princip loss nålstången och sa sen, att han måste ta den hem till Örebro där han har fler grejer att laga med..... Så var det med den symaskinen. Får väl se när - om - han ringer..... Så kan det gå med impulsköp.....

Men på min gamla vanliga, hederliga, invanda maskin, har jag sytt några nya saker - bokomslag:

Dom är sydda, för att passa en pocketbok och har ett fastsytt bokmärke. Så kan man bära sin bok i handtagen, om man är på resa t ex....  Så är dom "märkta" med stjärnan och fisken, så man kan se vilken sida som är framsidan.

Ingegerd undrade hur jag syr med silvertråden. Jag har den som övertråd och den är så pass tunn, att den lätt går att få genom nålsögat. Till undertråd har jag vanlig tråd. Sen är det ju ingen riktig SILVERtråd jag syr med förstås, utan nå´n blank metalltråd som är snodd kring en tunn, tunn innertråd i polyamid (står det). En stor rulle på 1000 meter kostar runt 100 kronor.  

Härom dagen pratade jag med "min" Anita i telefon. Hon hade varit iväg på både det ena och det andra - bokklubb, bio, körsång m m. Och så skulle hon resa hit och resa dit med kompisar och svägerska. Då dök den där "lilla Stina" upp och jag kände mig helt plötsligt såå ENSAM! Anita kan ju verkligen få mig att känna alla känslor.... Men ensamhet är en ganska ny känsla för mig - väldigt konstig i min värld. Och inte trevlig....

Nästan alltid är jag nöjd med mitt eget sällskap - trivs numera faktiskt rätt bra med mig själv :-) Och vill jag prata med nå´n, så har jag ju telefon. Eller så tar jag mig iväg och hälsar på nå´n. Och jag har ju varit själv av och till rätt mycket i min dag. Speciellt när jag var liten. Det var ett naturligt tillstånd för mig - inget konstigt med det. Och nu har jag ju varit singel i mer än 13 år. Och jag tycker uppriktigt och ärligt, att det är skönt! Ingen jag behöver ta hänsyn till, ingen att reta mig på - jag har tyst när jag själv vill och sover och äter när jag vill.

Den där ensamhetskänslan gick ju snart över. Men jag blir så förvånad, när den nå´n gång överfaller mig. Och då känner jag mig så rysligt ensam - längtar efter barn och barnbarn så det värker i mig. Och känner mig ensammast i hela världen!! Precis som jag antagligen borde ha känt mig, när jag var liten - jag är ju medveten om, att det är en "gammla" känsla.

För övrigt har jag varit duktig och tvättat fönstrena - ett fönster om dagen, så inte axelvärken tar fart. Sen har jag ju gått och "studerat" fönstrena, för att se om jag har missat nå´nstans.  Och på balkongfönstret var det så illa, att jag fick lov att tvätta om. Naturligtvis satt det smutsiga emellan oxå!!  När det var fixat, skulle jag klämma ihop ytter- och innerfönster. Men se då hade det inre fönstret fastnat i karmen!! Jag hittade en metallkrok och försökte och försökte dra ut fönstret. Höll på i säkert en halvtimme.

Vad gör man - utestängd på sin egen balkong?? En bil passerade och jag vinkade hej vilt - ingen reaktion. Nästa bil - då såg dom mig och - vinkade tillbaka!! Sen kom det en dam gående från ICA och jag vinkade och ropade "jag behöver hjälp"!! Hon hörsammade mig och ringde sen på hos vice värden, som sen gick in med huvudnyckeln och släppte in mig. Snacka om att jag kände mig glad och tacksam    

TACKAR även er som skrivit kommentarer hos mig! Ni är allt bra snälla