Ja nog är det lite talande och typiskt mig - antingen svart eller vitt!! = Uställningen skiter jag i - dom kan minsann stå där med sin fräscha utställningsvägg - TOM!!    -- Eller så kan vi tillsammans försöka lösa det hela, så det blir möjligt med både foton, teckningar och textil på denna kommunala vägg.....

Dom här kuddarna kallar jag "Fyrvägskorsning" hi, hi   Och där står jag mitt i korsningen och måste välja vilken väg jag ska ta!!!

Igår kväll bestämde jag mig - så gott som - att det blir ingen utställning för min del. Var så besviken och såg ingen lösning alls. Kändes som att sticka hål (med en knappnål ;-) på en uppblåst ballong. Jag som var så taggad och förberedd på, att hänga upp mina alster på den där härliga utställningsväggen!! Lotta skulle hjälpa mig, eftersom jag inte orkar själv. Hon hade visat mig hur jag ska göra snygga lappar med ram på, där namnet på vad alstret heter + pris. Detta eftersom jag inte gillar de där listorna, som man ska kolla på, när man går runt på en utställning. Såg framför mig hur jag börjar med allt rött längst till vänster, för att sen övergå till blåa grejer o s v. På tvären med något ibland, men se till, att det blir balans - att det stämmer tillsammans....

Idag hade jag fått ett mail från Staffan - kulturchefen - före detta kollega till mig. En väldigt varm och go människa, som jag alltid har gillat. Och han ville, att vi skulle höras på telefon, för att lösa det här. "Det var ju meningen, att ni som ställer ut, skulle få det enklare".... Och eftersom jag litar på Staffan, så tror jag, att det kanske går att lösa på nå´t vis. HUR vet jag inte, men det tål att diskuteras i alla fall....

Så för närvarande har jag låtit den där Lillstina hålla inne med sin ilska och sina förbannelser. Den vuxna tant Blå har tagit herraväldet igen och inser, att man kan tro på, att andra människor faktiskt kan se lösningar, som jag inte ser..... Vuxenpoäng -eller??  

För den som inte känner mig, kan det kanske se ut, som om mitt liv hänger på denna utställning. Men det gör det så klart inte!! Jag gillar ju att sy - om nu nå´n skulle ha missat det! Och jag har väldigt ofta KUL, när jag syr! Det är spännande och intressant och ger mig en riktig kick, när det blir precis som jag ville. Vilket händer!! Och det som inte blev bra, ser jag som, att jag lärt mig nå´t. Jag har alltid gillat, att sätta samman färger och oxå att hitta lösningar på de "problem" som uppstår i syendet emellanåt.

Sen är det en annan sak, som jag gärna kan "erkänna" - jag VILL faktiskt sy-nas!! ;-) Jag blev nog chef av den anledningen bland annat + att jag ville kunna påverka. Och jag behöver så klart, som de allra flesta av oss, bekräftelse utifrån ibland. 

Nu måste jag allt se till, att få nå´t i magen...