För några veckor sedan köpte jag en begagnad Husqvarna symaskin. Det var en försäljare från Örebro, som höll till inne på syaffär´n här i Skbg. Jag föll pladask för skönheten - en gammal grön maskin, tillverkad 1958 - en så´n som håller i flera generationer. Min äldsta dotter har en så´n och den går som tåget - nej inte som tåget - dom går ju lite hipp som happ nu för tiden.

Jag provkörde den och den lät som ljuv musik - mjuk och tyst med perfekta stygn - 1000 kronor. Nej jag behöver inte fler symaskiner, men den här kunde jag bara inte motstå.

Dagen efter satte jag mig vid den - med ett nytt projekt - nu skulle här sys minsann!! Första sömmen gick väl bra. Men sen började den skramla!! Och sen gick det inte ens att få ner nålen!! Tjohej leverpastej - lång näsa :-( Ringde försäljaren och han skulle komma - så småningom... Guskelov tre månaders garanti....

Och idag kom han hit. Han provsydde - "det här ska vi nog fixa". Skakade sen på huvét, skruvade lite här och där, bytte nål, skruvade i princip loss nålstången och sa sen, att han måste ta den hem till Örebro där han har fler grejer att laga med..... Så var det med den symaskinen. Får väl se när - om - han ringer..... Så kan det gå med impulsköp.....

Men på min gamla vanliga, hederliga, invanda maskin, har jag sytt några nya saker - bokomslag:

Dom är sydda, för att passa en pocketbok och har ett fastsytt bokmärke. Så kan man bära sin bok i handtagen, om man är på resa t ex....  Så är dom "märkta" med stjärnan och fisken, så man kan se vilken sida som är framsidan.

Ingegerd undrade hur jag syr med silvertråden. Jag har den som övertråd och den är så pass tunn, att den lätt går att få genom nålsögat. Till undertråd har jag vanlig tråd. Sen är det ju ingen riktig SILVERtråd jag syr med förstås, utan nå´n blank metalltråd som är snodd kring en tunn, tunn innertråd i polyamid (står det). En stor rulle på 1000 meter kostar runt 100 kronor.  

Härom dagen pratade jag med "min" Anita i telefon. Hon hade varit iväg på både det ena och det andra - bokklubb, bio, körsång m m. Och så skulle hon resa hit och resa dit med kompisar och svägerska. Då dök den där "lilla Stina" upp och jag kände mig helt plötsligt såå ENSAM! Anita kan ju verkligen få mig att känna alla känslor.... Men ensamhet är en ganska ny känsla för mig - väldigt konstig i min värld. Och inte trevlig....

Nästan alltid är jag nöjd med mitt eget sällskap - trivs numera faktiskt rätt bra med mig själv :-) Och vill jag prata med nå´n, så har jag ju telefon. Eller så tar jag mig iväg och hälsar på nå´n. Och jag har ju varit själv av och till rätt mycket i min dag. Speciellt när jag var liten. Det var ett naturligt tillstånd för mig - inget konstigt med det. Och nu har jag ju varit singel i mer än 13 år. Och jag tycker uppriktigt och ärligt, att det är skönt! Ingen jag behöver ta hänsyn till, ingen att reta mig på - jag har tyst när jag själv vill och sover och äter när jag vill.

Den där ensamhetskänslan gick ju snart över. Men jag blir så förvånad, när den nå´n gång överfaller mig. Och då känner jag mig så rysligt ensam - längtar efter barn och barnbarn så det värker i mig. Och känner mig ensammast i hela världen!! Precis som jag antagligen borde ha känt mig, när jag var liten - jag är ju medveten om, att det är en "gammla" känsla.

För övrigt har jag varit duktig och tvättat fönstrena - ett fönster om dagen, så inte axelvärken tar fart. Sen har jag ju gått och "studerat" fönstrena, för att se om jag har missat nå´nstans.  Och på balkongfönstret var det så illa, att jag fick lov att tvätta om. Naturligtvis satt det smutsiga emellan oxå!!  När det var fixat, skulle jag klämma ihop ytter- och innerfönster. Men se då hade det inre fönstret fastnat i karmen!! Jag hittade en metallkrok och försökte och försökte dra ut fönstret. Höll på i säkert en halvtimme.

Vad gör man - utestängd på sin egen balkong?? En bil passerade och jag vinkade hej vilt - ingen reaktion. Nästa bil - då såg dom mig och - vinkade tillbaka!! Sen kom det en dam gående från ICA och jag vinkade och ropade "jag behöver hjälp"!! Hon hörsammade mig och ringde sen på hos vice värden, som sen gick in med huvudnyckeln och släppte in mig. Snacka om att jag kände mig glad och tacksam    

TACKAR även er som skrivit kommentarer hos mig! Ni är allt bra snälla   

 

Love

16 oktober 2010 17:16

hej Tant blå!
Jag har sagt det förrut men det tål att upprepas. Dina alster är en dröm för ögat. Vilken bra ide med bokväskan.
Klart att han måste fixa din gammelmaskin du har ju betalat den. När är ju en annan sak.
I detta hus är jag nästan aldrig ensam men kan känna mig ensam i alla fall. Då känner mna sig liten och ledsen. Tänker "vem ska trösta knyttet" men håller ihop på dagarna och på natten kommer känslan och sorgen. Jag har eget sovrum och det är så bra. Som tur är så händer det inte så ofta men ibland skulle jag vilja bo själv, fy vad jag är hemsk.
Nu är barnbarnet Lukas 17 år installerad hos oss.
Han valde att bo här då pappa flyttade till Tyskland och mamma bor i Örebro. Han har varit så mycket hos oss sen han var liten då dotter är svårt deprimerad ibland men dom har bra kontakt.
Det blir lite mer liv och glädje i huset med ungdommar fast jobbigare att laga mat som jag inte gillar värst mycket men man gör så gott man kan och Lukas klagar inte.
Hoppas snön dröjer men det är väl bara o gilla läget som dom unga säger.
Önskar dig det allra bästa.
Kram
Love.

http://vindalou.bloggplatsen.se

 

Lambergsfrua

16 oktober 2010 18:19

Men kära hjärtanes då, att bli utstängd på sin egen balkong! Måste ha känts nästan lite panikartat, tycker jag. Vilken tur att det var någon som i alla fall fattade, att du behövde ha hjälp.
Vilka läckra bokomslag du har tillverkat - och färgerna är helt ljuvliga i olika nyanser av blått.
Jag är säker på att du kommer att få tillbaka din nygamla maskin i perfekt skick. Vilken dyrgrip :)
Önskar dig en riktigt skön helg!
Varmaste kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Ruth

16 oktober 2010 22:35

Vilken nitlott när du köpte den symaskinen, tycker att 1000 kronor var mycket, kräv att att köper tillbaka den, du kan ha roligare för pengerna.Vilken idé att sy bokomslag, så smart och så fina. Att vara själv kan vara skönt tycker jag, tar dagen som den kommer och rår mig själv. Ack, ack, låsa sig ute på balkongen, tur att du fick snabbt hjälp, jag tar alltid ner dörrhandtagen när jag går ut och in där ute. Hoppas du får en fin söndag och en god natt. Kramen

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Ingegerd

17 oktober 2010 15:23

Inte självklart att man skulle fatta att den som står och vinkar på balkongen behöver hjälp. Riktigt otrevlig situation som Du var med om! Men det kommer säkert inte att hända igen, nu vet Du.
Tack för infon om silvertråden. Jag har broderitråd i silvermetall och den är nog för tjock för den vanliga symaskinens nål. Men jag ska prova! Vad tycker Du om Pfaff symaskiner? Ska ge dottern en maskin, så vore bra med tips från Dig som har så stor erfarenhet! Tänkte det var bra med övermatning också. Hoppas den gamla symaskinen blir lagad, det vore ju fint!

http://vitplister.blogg.se/?tmp=17151438

 

Margit

18 oktober 2010 23:07

ja tänk vilken situation..att du blev utelåst...Skönt att det fixade sej..och att värden kom och hjälpte dej..ut../in...
Dom gamla symaskinerna är oFTAST bra kvalitee´-Jag fick en SINGER av pappa när jag var 18 år och flyttade från Vännäs..ner till Värnamo! DEN använder jag fortfrande. Nu 48 år sedan.. Tiden och åren dom går...
Förstår att ensamheten kan kännas ibland...
Kramiz till dej!!!

http://margitholm.blogg.se

 

Therese

21 oktober 2010 17:09

Åh, du får inte låsa dig ute så där.

Kram fina du!

http://tidhe.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...