Klicka på bilden för större format!!

Bilderna är tagna härom kvällen, när jag stod på balkongen och tittade på himlens förändring vid solnedgången. Vackert tycker jag! Vad det är för torn i bilden vet jag faktiskt inte - men det hör antagligen till Sågen.

Så har det gått några dagar igen.... Tiden hos Dr Ola fick jag återbud på - p g a "förhinder". Ska dit i november istället!! Och idag var jag då ner till Köping och träffade en Dr Fodor - som var en kvinna. Tydligen var jag kallad dit för "årlig uppföljning". Hon visste inte varför jag hade blivit kallad till Fagersta. Som jag förstod redan innan, hade jag lågt blodtryck 90/70. Så hon tog bort hälften av Spironolaktonen - 50 mg.

Sen började hon tala om för mig, att det skulle underlätta för mig, om jag gick ner i vikt!! Detta med ett litet, överseende leende på läpparna. Och tanten blev lite arg och sa ungefär "Jag VET att man föraktar överviktiga personer och tycker att dom har dålig karaktär och får skylla sig själva. Men jag har gjort allt jag har kunnat i mitt liv, för att få ner vikten". Så berättade jag från början, att jag slutade äta, när mamma dog, att jag varit utsatt för sexuella övergrepp och har hatat min kropp genom livet. Hur jag har låtit bli att äta över huvud taget i perioder och överätit andra perioder. Att jag i ETT av mina desperata försök, låtit operera magsäcken (som misslyckades). Att jag provat alla dieter och piller som funnits. Att jag genom mitt matmissbruk, har förlorat alla hungerkänslor, Att jag vet precis vad jag ska och vad jag inte ska äta.

Men att det var BETYDLIGT lättare att sluta röka, än att gå ner i vikt. Jag KLARAR bara inte att motstå suget efter glass och gottis. Då ändrade hon attityd och sa att hon förstod problemet bättre.... Sen frågade hon, vad jag inte klarar att göra nu, som jag klarade för ett år sen. Berättade att jag orkar mindre och mindre. Orkar inte gå i affärer, om jag inte har en kundvagn att luta mig emot t ex. Är yrslig och flåsig även vid liten ansträngning. Orkar inte åka och hälsa på barn och barnbarn. Och då höll jag på att börja gråta min idiot! Jag vill ju INTE ha nåt "tycka synd om", utan konkreta tips till en bättre livskvalité.

Det vi sen kom fram till var, att jag ska ringa och fråga, om det behövs remiss till bassängträning. Och förhoppningsvis försvinner lite av svimningskänslan, när jag tar bort lite piller..... Sen ska jag ha kvar min kontakt med Köping. Och ska kallas om ett år igen - först för ultraljud av hjärtat, sen på läkarbesök. Om det "stabiliseras" lite, ska jag sen "överföras" till Dr Ola....

Åååå vad jag är lesss på sjukdomar :(