Sinnesrobönen

Ge mig sinnesro

att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod

att ändra det jag kan

och förstånd

att inse skillnaden

Med daglig träning kanske jag klarar det så småningom......   

En lååång onsdag.... Väntan och längtan - Ida och Johanna kommer IMORR`N först. Gått som en osalig ande idag och gjort - ingenting. Seegt.... Skulle väl ha kunnat gjort nå´t, så hade inte dagen blivit så lååång - dumtant ;) Ankie, Stefan och pojkarna kommer inte förrän på måndag. Och Ann-Louise hämtar Ida redan på fredag. För då ska dom åka till Skövde och hämta hem Idas häst, Julia. Hon har stått där nere ett bra tag för betäckning....

Igår kväll ringde Annsan och frågade, om jag ville med till Västervåla kyrka på konsert. Det ville jag och jag tror, att jag aldrig har klippt och färgat mitt hår så snabbt, för att hinna med. Tyvärr var inte musiken riktigt i min smak - jazz. Och det är jag aldrig särskilt förtjust i. Men Annsan och Harry var lyriska - och det var ju bra. På väg hem stannade vi sen i Fagersta och gick på krogen!! Det låter mer än det var. Jag åt en "Toast Skgen" - utan rostat bröd. Bara en liten brödsnutt och sen ett lass skagenröra uppepå + lite grönt. I och för sig gott - men kunde ha varit godare. Sen åt vi glass!! En "banana split" blev det för min del!! Gott-gotti-gott-gott :))

Min Klematis på balkongen har börjat blomma ordentligt nu - och har massor med knoppar!! Men blommorna är mycket mindre än den där första blomman som kom - då när jag nyss hade köpt den....

Klicka på bilden, om du vill se den större! På bilden till höger syns min stora betongfjäril, som har parkerat på nätet!

Så har jag plantat om i ampeln. Det blev inget enhetligt, utan en oplanerad blandning. När Ida och Johanna kommer, ska dom få hjälpa mig, att sätta upp en liten krok till på väggen. Där jag kan parkera den tredje svarta fågeln. Så ska dom samtidigt få höja upp ampeln. Då ska nämnligen alla tre fåglarna synas, fastän ampeln hänger högre.

För några dagar sen hade jag städdag och då möblade jag oxå om bland mina tavlor i arbetsrummet. Ja vad gör man? För att få upp tavlorna, var jag ju bara tvungen att klättra på stegstolen. Visst - försiktigt, försiktigt.... Såg till att alltid ha något att hålla i, när jag klättrade upp och när jag klättrade ner. Så jag inte skulle tappa balansen. Men så - ett misstag i alla fall! Glömde att tänka mig för och klev ner ett steg. Det var bara det att det blev TRE steg i samma kliv!! Turligt nog har jag en mjuk och stor stötdämpare där bak. Men skallen smällde i golvet ordentligt.... Sen dess har jag gått med huvudvärk. En rätt svag, molande värk - så det är ingen fara på taket! Men visst - jag förstår, att jag hade kunnat få fira min 65:te födelsedag på sjukan! Tur som en tok, skulle jag vilja säga. Men det är väl så - ont krut förgås inte så lätt...:)

Lyssnade på  sommarprogrammet på ettan idag. En kvinna som har ALS hade programmet idag. Men eftersom hon inte kan tala längre, läste hennes syster upp vad hon skrivit. Och visst fick jag mig en tankeställare. Hon berättade om sin rädsla för att dö. Men tydligen hade hon kommit fram till, att dö ska vi ju alla och vi vet aldrig i förväg, när det ska ske. Antingen vi har ALS eller inte. Så det gäller att leva i NUET. Det har säkert tagit många tårar och många hemska tankar, innan hon kommit fram till detta. ACCEPTERAT att livet ser ut så här nu. Jag tränar varje dag....

Hon menade, att hon hade varit nere på botten, känt botten. Så nu kunde hon bildligt stå på den. Och har man känt botten, så behöver man inte längre vara rädd, menade hon. Och visst kan jag hålla med henne. Men därifrån till att ACCEPTERA hjälplösheten - att se den ena kroppsfunktionen efter den andra ge upp. Men åter igen sinnesrobönen...