Om jag hade gått upp, då jag vaknade i torsdax och kvickat på lite - så hade jag hunnit vara med!! Men, som sagt, jag kom till Bennarby tre timmar efteråt..... Johanna hade "vakten" i torsdax och ringde mamma Ann-Louise på jobbet ca kl 9, när hon hade observerat att det snart var dax för fölning för stoet Moa. Mamma hade jättemycket att göra på jobbet, men pappa Erik och syster Ida snabbade sig hem. När dom kom, var frambenen ute och Moa reste sig upp. Johanna höll i frambenen och Ida försökte hålla i resten som kom ut. Men det GÅR ju inte att hålla en hal nykomling till föl, så den for ju i backen. Och navelsträngen brast i fallet och blodet, som skulle ha gått in i fölisen, hamnade på Ida. Hon var blodigt från topp till tå - bokstavligen!!

När jag sen kom vid tretiden, hade dom tagit in både fölet och hans mamma i stallet. Ja det var en liten hingst!! Mycket välkommen förstås, men det hade nog varit en ännu gladare ägare, om det hade varit ett sto! Ida vill ju ha ett sto att avla på. Men, men - man får ta det man får.... "Angelous Rockie Ray" blev - i alla fall det första - namnförslaget och visst är han söt!!

Obegripligt hur ett nyfött föl kan ställa sig upp så snabbt - med dom långa, skrangliga benen ;-) även om det naturligtvis var lite vingligt i början....

Eftersom lilla Rockie inte förstod, att han skulle suga på mamman för att få i sig mat, fick flickorna mjölka mamman och ge honom mjölken i en nappflaska. Det var ju viktigt, att han fick i sig råmjölken, som ger honom ett skydd mot infektioner. Och under de 12 första timmarna måste han få i sig två och en halv liter, tror jag det var!! Så hästägarna var tvungen att gå ner varannan timme till stallet för urmjölkning och matning. Och oxå göra försök att visa grabben var mjölken fanns.... Inte mycket sova precis....

Men morgonen därpå kom han på, var matserveringen fanns!!  Och det var välan tur det!! Hela hästfamiljen var utvakade - inklusive mormor.... Och före nedkomsten hade ju dessutom Ida och Johanna haft fölvakt i flera veckor!! Dom hade införskaffat en "Horse cam", som dom placerat i stallet och kunde se bilden av Moa antingen på en liten display eller på vanliga storTV:n!! Ja jösses vad det finns grejer....

När de skulle ut eller in i stallet, måste han bli påputtad, för att lära sig att följa efter sin mamma....

Sen måste jag ju inspektera en annan nykomling i familjen "Mormors lilla kråka", som hon heter!! Allmänt kallad Kråkan eller framför allt Lillan av ägaren Johanna! Lillan är sällskapsdam åt minishettisen Valle. För han kan inte gå med dom andra hästarna i hagen, eftersom han lätt får fång. Och fång är en farlig sjukdom, som dom kan få, om dom äter för mycket gräs!!! Så shettisarna får gå i en alldeles egen hage med vindskydd i - så dom kan sova ute på nätterna....

Puss på dig min snälla matte Johanna - och Lillan vill oxå vara med.....

Jaa det där med hästar är en hel vetenskap!! Men jag lär mig lite då och då - även om jag vägrar gå i "närkamp" med dom. Jag tycker dom är oberäkneliga och föör stora. Och det visar sig ju oxå på diverse häststeg på människofötter, hästbett och ikullknuffningar...  Men ett stort intresse är det hos Bennarbyborna...

Sen finns det oxå ett annat oberäkneligt djur i Bennarby - voffsingen Eddie - en Howawart - med energi för många. Men han är snäll, glad och charmig!! och ibland sitter han så här snällt i knä på husse Erik!!

På fredagen fyllde så Ida 23 år!! Hur 17 det nu har gått till.... Hon var ju nyss en liten bebis den ungen!! Lilla Ida Pidan - mitt första barnbarn..... I samma veva grattade jag Ann-Louise oxå, eftersom hon fyller år den 28 juni. Mitt första barn, som nu blivit 47 år!! Det är inte klokt!! Men så säger ju "alla" gamlingar ;-)

Några blomsterkort till dom:

På midsommardagen drog sig tanten hemåt. Dotter och svärson ifrågasatte, att jag skulle köra hem!! Dom SÅG hur trött jag var!! Jag som försökte vara så pigg jag bara kunde. På väg hemåt chansade jag och åkte förbi Stefan och Ankies nya hus - dom håller på att flytta in i sitt första riktigt gemensamma hus!! Och jag ville ställa dit några blommor vid deras ingång och gratta dom till nyförvärvet! Turligt nog var dom hemma och jag fick mig en liten guidning och en pratstund. Men jag ville inte hindra dom i deras arbete med flyttningen, så jag gav mig snart iväg. Tyvärr kan jag ju inte vara till nå´n hjälp. Hade det varit nå´t krut i mig, så hade jag väl stannat och hjälpt till med flyttstäd i alla fall. Men nå´t krut har jag inte längre... Och dom SÅG oxå, att jag var trött!!

Inatt sov jag djupt 12 timmar minsann och var bara upp en gång och kissilerade. Men ta mig 17 - jag har varit lika trött idag oxå!! Legat i sängen och lyssnat på bok, setat i solen på balkongen ett tag och inte ens orkat laga mat.....

Ett vackert hus har dom köpt minsann!! Som ligger jättefint mitt ute på landet!!

Och oxå en stor lokal till Stefans företag "Glas och garden". För närvarande ryms där en massa möbler - som liksom blivit "över", när två hushåll slogs ihop till ett....                   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...