Så var det då snart slut på 2012.... Och tankarna flyger (som vanligt) som fjärilar runt i skallen. Både tankar på helgen som har varit och tider längre bakåt....

Hade tänkt att jag skulle försöka återge den senaste vändan på sjuka huset. Det är ju en lite konstig situation egentligen. Plötsligt befinner man sig i ett rum med tre andra - helt främmande - människor. Det absolut enda vi har gemensamt är, att vi ska sova i samma rum!!

 Och att sova i samma rum, får man väl ändå betrakta som ganska intimt.... ?

Jag hejade naturligtvis och talade om vad jag heter och de andra tre gjorde samma sak. I sängen till vänster om mig låg en kvinna, som var ganska hemma med svordomar - om man säger så.... Jag svär ju själv emellanåt, så jag är inte så kräsen på dylika uttryck egentligen. Men denna människa förmedlade långa haranger med svordomar och inte en enda mening utan nå´t "fult" ord. Hon var åtta år yngre än jag (man kan ju inte låta bli att höra bl a läkarnas samtal med patienterna - vadå tystnadsplikt??)

Hon hade underbett (det kan hon ju inte rå för) och det såg ut som om hon hade glömt löständerna hemma. Hon hade halvlångt, grått, stripigt, fett hår. Allt emellanåt talade hon högt och tydligt i telefon med sin "särbo". Och berättade otaliga gånger hur hennes lilla hund hade blivit så chockad av, att matte helt plötsligt hade åkt ifrån henne. Hon (kvinnan alltså) hade fått en akut hjärtinfarkt hemma och dessutom hade hon diabetes och hade ett amputerat ben. Och läkarna funderade, om dom inte skulle bli tvugna, att amputera det andra benet oxå - eftersom hon hade sår som inte ville läka.

Jaa - stackars människa!!! Men nu skulle hon "jävlar inte ta en enda jävla, förbannade cigarett till". Hennes särbo var oxå upp och hälsade på några gånger. En lite underlig kuf, som såg ut som hennes son - i ålder. Han tittade inte nå´n i ögonen och en dag satt han och grät i kvinnans säng, för han tyckte så synd om hennes hund, som hade blivit chockad..... Det framkom oxå (från kvinnan själv) att hon var alkoholist - numera nykter....?

Tvärs över rummet låg en äldre dam, som oxå hade diabetes och ett kapat ben. Hon sa inte mycket alls, men log vänligt ibland och hade varma, bruna ögon. Vid ett samtal med ett biträde framkom det, att hon var från Kroatien. Stup i kvarten satt hon i sin rullstol med händerna i knät, med huvudet nerböjt och mumlade enformiga ramsor. Jag tror att hon bad, för några gånger hörde jag henne säga "Jesus". Och ibland tog hon upp något från knät och kysste det - antar att det var ett krusifix.....

I sängen bredvid henne låg - eller egentligen satt - det en riktigt gammal kvinna. Hon var riktigt liten och krum och satt HELA tiden lutad med pannan mot sängbordet - även hela den natten hon fanns kvar på "vårt" rum!! Hon blev sondmatad och det framkom, att hon hade KOL och vågade inte lägga sig ner, för då fick hon panik och trodde hon skulle kvävas.... När hon hade besök av sin son (??) satt hon likadant. Och då han skulle gå skrek hon "gå inte ifrån mig". När hon skulle flyttas från salen till ett annat rum, fick en av personalen gå bredvid, så tanten kunde hänga mot henne. Huvva.....

Efter henne kom sen en dam, som var 84 år gammal. Hon berättade att hon hade KOL - och hade fått den sjukdomen p g a att hennes numera avlidna make hade rökt fyra (4) paket cigaretter om dan - inomhus!! Själv hade hon aldrig tagit ett enda bloss. Hon hade oxå diabetes och hade ramlat ihop hemma i hallen - troligvis av lågt blodsocker eller möjligtvis blodtrycksfall. Hon hade legat i flera, flera timmar i bara nattsärken, innan en väninna till henne hade slagit larm. Hon hade bara 32 grader i temp, när hon kom in med ambulansen!! Dessutom hade hon slagit sig illa i huvet..... Så småningom kom det fram, att hon hade arbetat som förskolelärare i Stockholm, innan hon blev pensionär.....

Ja så var det då den här tanten - som kände sig väldigt FRISK i detta sällskap!! Och jag var väldigt förvånad över, att dom över huvud taget tog in mig. Och DESSUTOM höll mig kvar även under helgen!! Jag - som vid tidigare tillfällen - har bönat och bett för att få stanna kvar. Men ändå blivit hemmotad.....

Ja tänk vilka öden man kan möta på sjuka huset.... Vilka människor av skilda slag, som delar rum under några dagar och nätter!! Vad många eländiga, trasiga liv det kan rymmas bara på en sal på ett sjukhus..... 

 

Ingegerd

9 januari 2013 20:44

Hur mår Du nu? Det är väldigt jobbigt att ligga på sjukhus tycker jag och senast jag låg inne var det både män och kvinnor i samma rum. Kändes inte alls bekvämt. Men oj, vilka människor Du fick sällskap av! Enda positiva var väl att Du kände Dig frisk i jämförelse med de andra. Hoppas Du mår bättre nu!

http://vitplister.blogg.se/?tmp=501703

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...