Tänkte idag, att nu får jag väl sluta skriva om pappa. Det kan väl inte vara nå´t intressant, att läsa om vår eländiga familj.... Men - när jag läste era kommentarer nu ikväll, så bestämde jag mig för att fortsätta. TACK så mycket för er feed back Hans, Ankie, Lambergsfrua, Ruth och Medresenärskan!! Jag uppskattar verkligen era kommentarer!! Och Hans - kul att höra, att även du byggde en kanot!! Det visste jag inte! Det gjorde nämligen jag oxå - senare!! Träspant, bomullsduk och massor av GUL färg!!

Bilden ovan föreställer min pappa nå´n gång under senare hälften av 40-talet. Det är en tavla, som min farmor målade av pappa - i akvarell. Lägg märke till hans skägg och hans långa hår!! Det var allt rysligt ovanligt på den tiden, då man skulle vara kortklippt för att se prydlig ut!

Under tiden i Köping hade pappa en del utställningar. Bl a annat deltog han i en stor utställning i Paris. Och han fick mycket bra kritik där. Galleri Astley hade oxå utställning med pappa. Innan Astley blev "världsberömd" och flyttade till Uttersberg utanför Skinnsberg! Rent allmänt var nog pappa lite av en kändis i Köping. Han jobbade ju oxå som slöjdlärare på Läroverket. Och var tydligen en mycket omtyckt lärare. Vid något tillfälle förekom en elevröstning på skolan. Och pappa blev  framröstad, som den bäste läraren på skolan!

Men det var ju lite svårt att förstå för mig. För mig framstod han som en helt ointresserad pappa - då vi ungar bara var något besvärligt ont. Det var konsten och kvinnorna som upptog hans liv. Kanske var det sunt, att Janne reagerade som han gjorde, med ilskeutbrott och härjande? Hans och jag fick, som Hans skrev, ta våra reaktioner som vuxna i terapi. Och jag smälte nog ihop med tapeten, så mycket det gick.

Så småningom blev det ännu en kvinna i min pappas liv - Elna. Pappa sov borta en del nätter, men hade faktiskt lämnat en lapp med adress var han fanns. Janne hade väl pucklat på mig en söndag morrón, så jag traskade iväg genom hela stan och ringde på en främmande dörr. En tant öppnade efter en lååång stund och hon sa åt mig att vänta och stängde dörren igen!! Till slut öppnade hon igen och då var hon klädd och pappa oxå. Dom fnissade båda två och bar sig åt som puckon. Pappa hade gömt sig under sängen och jag fattade 0. Sen fick jag varm choklad och studerade dessa konstiga vuxna. Att Janne hade varit elak, var glömt för allt detta konstiga.

Över sommaren - jag hade gått ut sjätte klass - blev jag skickad till Bjursås utanför Falun. Där var jag lillpiga på pensionat Solhöjden och bodde då i min farmors rum där. Farmor var i Skåne i Kullen och målade och umgicks med andra konstnärer. Så fick jag reda på av min faster Karin i Falun, att pappa och Elna hade gift sig!!! Och när jag kom hem, hade hon flyttat in hos oss! Mina bröder bodde inte hemma längre. Janne hade flyttat ihop med sin tjej och Hans gick på sjöbefälsskolan och gick senare ut på sjön.

Det blev nu lite ordning hemma. En kväll satt Elna och stickade och jag frågade vad och till vem hon stickade. Hon blev röd i ansiktet, reste sig upp och stammade nå´t om "har inte pappa berättat det?" Då visade det sig, att hon väntade barn!! Smussel och tabu..... Elna var 26 och pappa 45 år....

Elna fick sen igenom, att vi skulle flytta till en större och alldeles nybyggd lägenhet. Så den 2 november 1958 föddes min halvbror Nils Johan. De första månaderna var de inlagda på sjukhus, eftersom nå´nting hade gått fel med Elna. Vad?? Smussel och tabu. Pappa han hummade och muttrade. Tyngd och lessen - som vanligt.

När Nils var ett och ett halvt år, flyttade han och Elna. Och pappa och jag flyttade till en omodern etta med dass på gården och bara kallt vatten. Jag skämdes för pappa, som drack sprit ur sockerdricksflaskor i skolan. "Alla" visste det. Och han gick klädd i sandaler mitt i vintern och skruttiga kläder. En klasskamrat frågade mig, om jag visste vem den där äckliga gubben var.... Det visste jag inte....

Jag flyttade hemifrån - 14 år gammal. Till ett möblerat rum - pappa betalade hyran. Hade ett långvarigt förhållande till en kille i paralellklassen. Senare flyttade jag till Kungsör. Drogs dit av mitt kanotintresse. Och kom lite på avstånd från pappa.

Då är det dax att fortsätta historien om min pappa Ova - han kallades alltid Ova. Men innan jag fortsätter, vill jag tacka för kommentarer och er medkänsla!! Ni ska veta, att detta är INTE jobbigt för mig känslomässigt. Jag har gått i terapi i olika omgångar och bearbetat min barndom. Så för mig - ja, det vara bara så det var. Visst var vi en annorlunda "familj" och det var jobbigt då - inte nu.

Som min bror mycket riktigt påpekade i kommentar igår, var det nog tant Göta, som meddelade oss barn, att mamma aldrig mer skulle komma hem. Tant Göta var en vän i familjen och oxå småskollärare. Pappa orkade nog inte berätta, trots att moster Majken tyckte, att det var hans ansvar. Det var så, att moster Majken och pappa inte var riktigt kontanta. Och hon berättade alla möjliga sanna och osanna scener för mig, när jag blev lite äldre. Jag tror, att hon lastade pappa för deras gemensamma kuckeliku, dessutom var hon säkert besviken, för att hon inte fick mig, som sin egen "docka". Och hon såg nog oxå pappa, som boven som gjorde mamma med barn igen. Sanningen att säga, var moster Majken en lite "överklassdam" - inte alltför begåvad kanske.....

Så småningom flyttade familjen till först Tungelsta utanför Sthm, senare Östnora skola utanför Västerhaninge. Huset i Malgovik stod tomt på vintrarna, men vi åkte upp på sommaren, när pappa hade fritt från jobb. Medan vi bodde i Östnora, fick pappa tag i en krockad Merceders, som han totalreparerade. Före det hade vi en illgrön T-Ford, som kallades Lotta! Elisabeth var nu en i familjen. Och jag tror hon var accepterad av oss alla. Bilden ovan visar, när pappa och Elisabeth var på Gröna Lund i Sthm. Han ser verkligen helförälskad ut!!

Den andra bilden visar oss tre barn med vår pappa, när vi grillade korv tillsammans. En riktig familjeidyll - host.... Tänk att det kan se så fint ut på foto!! --- Min bror Jan var en tyrann - kan jag lugnt säga. Han styrde över pappa (och oss andra oxå) och till slut lessnade Elisabeth. Hon flyttade från oss och flyttade in hos en kompis till pappa istället.... Jag fick börja i skolan, fast jag var bara 6 år - så var barnomsorgen löst!

Jag har många egna minnen från den här tiden - men det var ju pappa jag skulle berätta om. Min pappa var MYCKET konflikträdd och i mina ögon var det ALLTID synd om honom. Han var ensam, han var pank, vi barn var jobbiga och kostade mycket o s v.....

När jag var 8 år flyttade vi till Köping, där pappa hade fått en tjänst. Första månaden bodde vi på pensionat, eftersom vi inte fick nå´n lägenhet. Sen flyttade vi in i en trea, varav ett rum var uthyrt tidvis till inneboende... ekonomin.... Pappa umgicks med lite konstiga människor ibland. Minns speciellt en storvuxen, läskig gubbe, som var väldigt konstig - psykiskt sjuk lärare.... Men även andra t ex fabror Gunnar, som var folkskollärare - väldigt snäll. Sen fick han tag i en ny "pingla" en syslöjdslärarinna - tror hon hette Anna-Lisa. Efter det var det Pia, som han var dödskär i.

Denna Pia har jag senare haft kontakt med. Hon berättade då, att rektorn på skolan, hade varnat henne för pappa. Och föreslagit att hon skulle söka sig bort från Köping, för att inte fastna för honom - den obotliga charmören. Vilket hon gjorde. En jul var jag med henne hem till hennes föräldrar i Småland. Då fick jag order av pappa, att jag skulle ge henne en ring, som pappa hade gjort till mamma en gång. Hon ville inte ta emot den, men jag var ihärdig - pappa hade ju sagt, att jag skulle ge henne den. Denna ring fick jag skickad till mig från Pia bara för några år sen....

Pappa hade inrett en ateljé i ett källarutrymme i huset där vi bodde. Där låg han ofta och lyssnade på klassisk musik på hög volym - eller jobbade på nå´t konstverk. Och han hade oxå börjat dricka - föör mycket. Uppe i lägenheten såg det ut som en rövarkula. Ostädat och skitigt. Kläder var det tur om man hade, att sätta på sig, när man skulle till skolan. Ungarna hans sprang vind för våg. Så här efteråt, kan jag fundera över - varför reagerade ingen vuxen och GJORDE nå´t???

Janne fortsatte att regera - jag var väldigt rädd för honom. Han gapade, svor, slogs och skällde. Och pappa sa just ingenting. Där får de nog bli stopp för ikväll.... Hans! Kommentera gärna, eller kom med dina minnen av vår pappa!

Idag fick jag in ett foto från mammas och pappas bröllop 1939. Mamma hade prästkragar och blåklint i sin bröllopsbukett. Och hon bar en ljusblå klänning. Brudnäbb var mammas halvsyster Ylva.

Jag hittade oxå ett gammalt tidningsurklipp från 1946, där det var en artikel om pappas företag i turistsovenirer. Pappa uttalar sig i artikeln över svårigheten, att få tag i unga pojkar, som kunde jobba åt honom...

Min bror Jan blev allt riktigt borskämd. Han kunde linda sin pappa om lillfingret hur lätt som helst. T ex har det berättats för mig, att han kunde vakna på natten och kräva att pappa skulle gå upp och ut och skjudsa honom i skottkärran!! Och pappa gjorde som hans son bestämt - mitt i natten!! Pappa hade alltid svårt att säga nej.

Den 15 augusti 1943 föddes min nästa bror Hans Inge - kallad Hans - eller Lillebror. Och den 25 juli 1945 var det min tur att komma till världen. 14 dagar innan atombomben i Hiroschima fälldes.... Nog kan jag undra, om mamma hade ångesttankar om hur världen utvecklades. Eller hade hon kanske fullt upp med hem och barn? TV var ju ännu inte uppfunnet, så hon fick inga synliga bilder av världens eländen....

När jag föddes, lämnades Hans till vår faster Helga och farbror Lars. Det var nog ingen hit - faster Helga - som kom från Ryssland - var ingen snäll faster.... Men det ansågs väl, att mamma inte orkade. Och att min pappa - en karl - skulle rycka in och ta hand om sina barn - nä, nä det gick väl inte an....

Men 1949 var mamma gravid igen. Och hon var tydligen rätt "klen". Hon hade fel på sköldkörteln - ämnesomsättningen - och hade gått upp ordentligt i vikt. Hon blev beviljad abort och lades in på Vilhelmina sjukstuga veckan efter, att jag kom hem från en vistelse där. Doktor Björkman utförde skrapningen, men råkade då perforera livmodern!! Hon fick bukhinneinflammation och avled kl 6.30 den 1 oktober 1949.

Detta var säkert fruktansvärt för min pappa. Kan tänka mig, att mycket dåligt samvete fanns hos honom - på den tiden var de ju mannen som gjorde kvinnan gravid. Där stod han ensam med tre barn, ett stort hus och till på köpet var han arbeslös. Dom hade dragit in slöjdlärartjänsten i Malgovik.

Säkert fick han rätt mycket hjälp från grannar och släkt - bl a farmor så klart, men även min moster Majken kom farande. Min mamma hade under sina sista dagar i livet uttryckt en önskan om, att min moster skulle få adoptera mig. (hon var barnlös)  Men det motsatte sig min pappa. Jag har hört olika berättelser, om hur det berättades för oss, att vår mamma var död. Att pappa t ex tog med sig Jan ner i källaren och talade med honom om vad som hänt. Och Janne klättrade upp i skorssten och satt där och skrek och grät, så det hördes över hela byn. Chockad får man förmoda.

Vi fick hem en slags hemsamarit, som bodde hos oss och tog hand om ruljansen - Elisabeth hette hon. Och pappa fick en slöjdlärartjänst utanför Stockholm, så han lämnade allt. Så småningom blev pappa och Elisabeth ett par. Pappa var ju en riktig kvinnotjusare och hade även "prasslat" medan mamma levde. Troligtvis även med min moster - har jag kommit fram till, när jag lagt ihop två och två.

Fortsättning följer....

Oj vad jag har hållits och scannat, varit in på Fotoshop, förstorat och klippt ut och fört över till en bildmapp. Hur jag gjorde, har jag ingen aning om! Det blev lite snett och vint, som ni ser. Men jag lyckades ändå få in bilderna på min mamma och pappa som unga. Storartat tanten!

Den översta bilden är tagen 1936. Då var alltså min pappa 23 år och min mamma 19 år!! På den nedre bilden är min mamma Inga bara 18 år! Och visst förstår jag, att pappa blev kär i min mamma - hon var ju rätt söt.... Men efter vad pappa berättat, var mamma inte lika het på pappa. Hon var visst kär i sin morbror och hade svårt att släppa honom. Det var t o m slut emellan mina föräldrar under en period.

Men till slut gifte dom sig i Huddinge kyrka Pingsten 1939. Pappa 26 år, mamma 22 år gammal. Som jag tidigare berättat, cyklade dom på bröllopsresa från Huddinge till Vilhelmina!! Det var svårt, att få jobb för pappa - det var stor arbetslöshet. Men till slut började han då som slöjdlärare i byskolan i Malgovik utanför Vilhelmina. De första åren bodde de i lärarbostaden i skolhuset. Min äldsta bror föddes i januari 1941 - det var fruktansvärt kall vinter - is på vattenhinken och dom sov bredvid vedspisen, som eldades rödglödgad.

Det kan inte ha varit lätt - även om dom var unga och starka. Mamma var ju född i Skåne och pappa var infödd stockholmare. Mitt ute i ingenstans bodde dom nu - långt från bekvämligheter och stadsnöjen. Pappa byggde så ett hus till sin familj, med fin utsikt över Malgomajsjön och fjällen. Detta hus var oxå lite speciellt. T ex blev det ett fyrkantigt badkar i kakel - där vi så småningom badade alla tre ungar. I köket fanns ett tvättnedkast - en lucka i väggen där man slängde ner smutstvätten. Som hamnade direkt i tvättstugan i källaren.

Pappa murade oxå öppna spisar - både i vardagsrummet och i "ateljen" på övervåningen. På öppna spisen i vardagsrummet satte han fast ett gipshuvud, som han gjort av min mamma. Detta huvud har jag numera på min vägg bredvid min säng. På tomten stod oxå ett timrat härbre, där pappa inredde sin ateljé. Högt i tak var det och efter ena väggen på ett loft - med en trappa uppför, fanns ett antal väggfasta sängar. En väggfast säng gjorde han oxå i "ateljén" på övervåningen i bostadshuset.

Till vardagsrummet gjorde han ett bastant, stort matbord med sex eller åtta stolar. Även ett stort skåp hörde till den matsalsmöbeln. Allt var i svartbränt trä. Även en mjukt svängd vardagsrumssoffa tillverkade han och gungstol i egen design. T o m rumsgardinerna vävde han - ett ganska grovt, blått tyg i längder. Jösses - han måste ju ha jobbat dygnet runt!!

Jag vet inte riktigt när han öppnade ett eget företag oxå. Han tillverkade trä-sovenirer, som han sålde till hemslöjden i Vilhelmina. Små lappgummor och gubbar bl a.  Men pengar hade han svårt att få grepp om. Jag har en bastant påse med brev, som skrevs från medlemmar i min familj till min farmor. Den brevsamlingen fick jag av min faster, när min farmor dött. Och där är vart och vartannat brev från pappa till farmor en vädjan om pengar. Så farmor såg nog till, att hålla honom under armarna även som vuxen.

Fortsättning följer....

Idag tänkte jag börja berätta lite om min pappa. Jag ska ju träffa min halvbror Nils imorr´n, så tankarna har fladdrat iväg åt det hållet liksom. Observera att det jag berättar, är sån´t som jag fått berättat för mig! Om det överensstämmer med verkligheten - ja det vet väl ingen vid det här laget....

Han föddes den 26 oktober 1913, som andra barn i familjen Malmquist i Huddinge. Hans mamma - min farmor - hette Elsa och hans pappa Johannes. Han hade en äldre syster - Judith och fick oxå en yngre bror - Lars och en yngre syster - Karin. Själv blev han döpt till Hans Olof. Han föddes i en välbeställd familj med barnjungfru och pigor. Vid ca 10 års ålder fick han en svår öroninflammation och låg inlagd på sjukhus med hög feber i ca en månad. Penicillinet var ju inte påtänkt än.

Han var en rödhårig kille, som blev retad i skolan. Och han bytte skola flera gånger för den sakens skull. Han gick sen på Norra Real i Stockholm, men avskydde skolan som pesten. På somrarna fick han åka till västkusten, för att läsa upp sina betyg. Han har berättat för mig, att han och hans bror ofta smet och for ut och seglade istället. Själv har han oxå sagt, att han var förälskad i sin barnflicka och att han började röka vid 7 års ålder!! Det fortsatte han med, tills han dog.....

Han var mycket sportig, åkte skidor och utövade backhoppning - var tydligen ganska framstående inom den grenen. Han har oxå berättat för mig hur han och hans bror paddlade canadensare - jag tror från Mälaren till Smedjebacken - om det inte var längre ändå. Emellan sjöarna bar dom canadensaren över huvudet - springande.... Och på nätterna sov dom under kanoten.

På fotot ovan är han 22 - 23 år gammal. Eftersom han vägrade att studera vidare, men var väldigt händig, fick han gå som lärling hos Calle Malmsten. Det finns ett foto på stolen (som ser ut som en tron!), som han gjorde som nå´n sorts examensarbete. Men det fotoalbumet har inte jag fått hand om. Och senare gick han även slöjdlärarseminariet. Proffersorssonen blev alltså "bara" slöjdlärare ;) Men det var då väl, att han inte blev tvingad till nå´n teoretisk utbildning.

Nu kan man kanske tro, att han blev nå´n sorts ytlig överklasskille. Men det var så långt ifrån, som det går. Han var en konstnärssjäl - mycket kreativ och brydde sig blanka 17 i både utseende och klädsel. Pengar lärde han sig aldrig att hantera och han såg mest ut som en lodis. Så småningom blev oxå alkoholkonsumtionen en belastning.... både för honom och oss barn....

Fortsättning följer....