Idag tänkte jag börja berätta lite om min pappa. Jag ska ju träffa min halvbror Nils imorr´n, så tankarna har fladdrat iväg åt det hållet liksom. Observera att det jag berättar, är sån´t som jag fått berättat för mig! Om det överensstämmer med verkligheten - ja det vet väl ingen vid det här laget....

Han föddes den 26 oktober 1913, som andra barn i familjen Malmquist i Huddinge. Hans mamma - min farmor - hette Elsa och hans pappa Johannes. Han hade en äldre syster - Judith och fick oxå en yngre bror - Lars och en yngre syster - Karin. Själv blev han döpt till Hans Olof. Han föddes i en välbeställd familj med barnjungfru och pigor. Vid ca 10 års ålder fick han en svår öroninflammation och låg inlagd på sjukhus med hög feber i ca en månad. Penicillinet var ju inte påtänkt än.

Han var en rödhårig kille, som blev retad i skolan. Och han bytte skola flera gånger för den sakens skull. Han gick sen på Norra Real i Stockholm, men avskydde skolan som pesten. På somrarna fick han åka till västkusten, för att läsa upp sina betyg. Han har berättat för mig, att han och hans bror ofta smet och for ut och seglade istället. Själv har han oxå sagt, att han var förälskad i sin barnflicka och att han började röka vid 7 års ålder!! Det fortsatte han med, tills han dog.....

Han var mycket sportig, åkte skidor och utövade backhoppning - var tydligen ganska framstående inom den grenen. Han har oxå berättat för mig hur han och hans bror paddlade canadensare - jag tror från Mälaren till Smedjebacken - om det inte var längre ändå. Emellan sjöarna bar dom canadensaren över huvudet - springande.... Och på nätterna sov dom under kanoten.

På fotot ovan är han 22 - 23 år gammal. Eftersom han vägrade att studera vidare, men var väldigt händig, fick han gå som lärling hos Calle Malmsten. Det finns ett foto på stolen (som ser ut som en tron!), som han gjorde som nå´n sorts examensarbete. Men det fotoalbumet har inte jag fått hand om. Och senare gick han även slöjdlärarseminariet. Proffersorssonen blev alltså "bara" slöjdlärare ;) Men det var då väl, att han inte blev tvingad till nå´n teoretisk utbildning.

Nu kan man kanske tro, att han blev nå´n sorts ytlig överklasskille. Men det var så långt ifrån, som det går. Han var en konstnärssjäl - mycket kreativ och brydde sig blanka 17 i både utseende och klädsel. Pengar lärde han sig aldrig att hantera och han såg mest ut som en lodis. Så småningom blev oxå alkoholkonsumtionen en belastning.... både för honom och oss barn....

Fortsättning följer....

 

Medresenärskan

28 augusti 2009 22:51

Oj då, nu blir jag verkligen intresserad .... när du börjar berätta och dela med dig om det som var förr ... Det var väl jättebra att din pappa förstod att visa att han var praktiskt lagd och inte alls ville ägan sig åt något teoretiskt. Jag retar mig på att folk tror att man är mindre värd för att man inte jobbar under kristallkronor och på äkta mattor. Vem skulle hjälpa oss när problemen dyker upp i hus och hem om alla skulle vara teoretiker??? Nää, fram för hantverkare av alla de slag. Sen är det ju väldigt tagiskt att din far blev en belastning psg av alkoholen ... Jag vill gärna följa din berättelse som du förstår för varje människoöde intresserar mig ... Vi alla bär på en historia och varje människoöde är intressant i sig. Vi kanske lär oss något av det eller ser likheter/olikheter och förstår samband. Oj, vad jag ser fram emot din fortsatta berättelse ...
Stor kram i fredagsnatten.

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Ruth

29 augusti 2009 09:33

Så intressant att få lite historia om förfädrerna. Kan ärligt säga att du har många ansiktsdrag från din pappa, likheten är slående. Hoppas du får det trevligt i dag med din bror, hur många syskon har du ? Väntar på fortsättningen av din berättelse.
Skulle varit intressant att släktforska så som Medresenärskan gör, men det är nog för mycket jobb för mig.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Ankie

29 augusti 2009 13:14

Vilken rak mittbena

 

Lambergsfrua

29 augusti 2009 16:37

Men vad intressant Stinalill! Vilken vacker man han var. Jag håller med Ruth, du liknar honom faktiskt. Han var tydligen en stark man som vågade gå sin egen väg, en konstnärssjäl som tydligen inte var helt sams med livets motgångar. Då kommer tyvärr spriten lätt in i sammanhanget - till men både för honom och hela familjen. En alkoholist har alltid familjen som medberoende.
Jag ser verkligen fram mot en fortsättning på "Din Historia".
Kramar!

http://lambergsfrua.bloggagratis.se

 

Hans

29 augusti 2009 19:06

Första gången jag ser slips på honom.Hälsa
bror, har han inte anknytning till Ålem ??
Genom Elna ?
/Hans

 

stinalill

29 augusti 2009 21:20

Medresenärskan: Just i den familjen min pappa växte upp i, var det nog en merit att vara "studerad". Men jag håller fullständigt med dig - en hantverkare besitter viktiga kunskaper.

Ruth : Kul att du ser likheter! Själv ser jag att min son är mkt lik sin morfar. Jag har en halvbror, sen har jag en bror - Hans - som är två är äldre än jag. Sen har jag en bror - Jan - som är död.

Ankie: Ja den benan får man vara säker på handen för att få till!!

Lambergsfrua: Ja han kanske var ganska vacker... Han var iaf en riktig kvinnokarl!

Hans : Ja slips hörde väl inte till hans favoritklädsel precis! Din fråga : vet inte, har inte hört nå´t om de.

Tack alla för kommentarer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...