Hade en mycket stark (mar)dröm imorse. Den satt verkligen kvar i mig. Och jag tänkte och funderade och lyckades iaf delvis tolka den. Till slut tog jag mig själv i hampan och ringde till "min" Anita. Kände att jag behövde bli lite "mammad". Jag fick ingen mamma med mig i livet - men till slut fick jag "min" Anita <3 Denna varma, goa, förunderligt kloka människa, som lyckats hjälpa mig bli hel - bli den jag var ämnad att bli.

Och jag var välkomen hem till henne och möttes av den värme och närhet, som bara finns hos henne. Kändes riktigt bra. Vi satt och pratade och pratade (mest jag....) och jag hittade tilliten igen. Sen fortsatte vi prata lite politik, sjukvård och äldreomsorg..... Och hon läste några så fina stycken ur en bok för mig. Stycken som visade på, hur barn reagerar, tänker och misstolkar de vuxnas underliga värld.....

Sen tog jag mig en tur hem till Solveig R oxå, när jag ändå var i faggorna. Skönt för där slängde jag mig ner i "min" soffa och hon i sin. Sen kunde vi gagga om politik, sjukdomar och äldreomsorg. Så blev vi väl uppassade av hennes sambo, som kom med te och kakor!! Ja inte är livet lätt, men det underlättar, att umgås med goa människor!!

På väg hem sen kunde jag inte låta bli att stanna vid sjön norr om Skinnsberg. Och jag lyckades ta mig nerför en BRANT backe, ner till sjön. Det var så vackert och stilla! Knäppte bild efter bild - tack och lov för digitalkameran!! Vägen uppför - ja den var svår!! Jag försökte gå på alla fyra - vicken syn ;) och greppa en näve gräs och dra mig uppför steg för steg. Och efter många vilopauser, kom jag till slut upp!!