Bilderna ovan: Nej nå´n stolsdyna blev det inte Ruth! Men en vändbar brödkorg! Blir den lite smutsig på ena sidan, är det bara att vända den ut och in, så finns där en ny, fräsch med motsatt mönster på andra sidan! Sen kanske man får lov att tvätta den.... Denna har jag sytt färdigt idag. Igår blev det ju inte så mycket gjort.....

Idag är jag helt återhämtad efter min tarmvredsnatt. D v s jag har inte kunnat förmå mig, att äta "riktig" mat ännu. Det har blivit filmjölk och glass både igår och idag. Men av erfarenhet vet jag, att minnena bleknar. Så snart stoppar jag nog i mig som vanligt. Varje gång - det har blivit åtskilliga gånger under åren - har jag frågat varenda läkare, om jag kan göra nå´t, för att förhindra att tarmvredet kommer. Varenda en har svarat att "Nej det kan du inte". Jag kan inte göra eller äta något i förebyggande syfte. Och det finns heller inget att göra, när jag väl är där heller.

Sen brukar jag vänta i det längsta med att åka in. Det har ju hänt rätt många gånger, att tarmen rätar ut sig av sig själv. Men när det gör tillräckligt ont ringer jag 112 - och då gör det ont!!  Då kan jag få lite smärtstillande i ambulansen. Sen får jag dricka kontrastvätska på sjukan och sen blir det röntgen. Och med kontrastvätskans hjälp KAN det oxå lösa upp sig. Men när det gör som mest ont, då lovar jag - det går inte att hålla tyst! Och inget smärtstillande i världen hjälper!!

Jag är opererad för tarmvred "bara" två gånger. Sista gången var för snart tre år sen. Och då var jag så dålig, att jag var mer eller mindre borta, innan dom satte kniven i mig. Minns hur jag krampaktigt höll i en sköterskas rock, medan hon försökte duscha mig sittande på en stol. Och det sista jag gjorde var att spy på operationsbordet... Då hade dom gärna fått ha ihjäl mig....

Om man väntar FÖR länge, kan tarmen spricka - då måste dom "sanera" i bukhålan. Det blir oxå bukhinneinflammation som komplikation. Eller så kan den tarm, som finns efter stoppet, förlora all blodtillförsel och dö. Sen kan man få proppar i lungorna efter operation. Det fick jag då för tre år sen. Sen dess har jag inte rökt en enda cigarett. Jag vill leva. Och det blev så tydligt då, hur det kan sluta....

Ja det var LITE om min sjukdomshistoria. Men idag är jag fortfarande lycklig över, att det släppte av sig själv! Det är härligt att leva, när kroppen håller sig någolunda i schack :)) Även om det regnar ;)