Idag tänkte jag börja berätta lite om min pappa. Jag ska ju träffa min halvbror Nils imorr´n, så tankarna har fladdrat iväg åt det hållet liksom. Observera att det jag berättar, är sån´t som jag fått berättat för mig! Om det överensstämmer med verkligheten - ja det vet väl ingen vid det här laget....

Han föddes den 26 oktober 1913, som andra barn i familjen Malmquist i Huddinge. Hans mamma - min farmor - hette Elsa och hans pappa Johannes. Han hade en äldre syster - Judith och fick oxå en yngre bror - Lars och en yngre syster - Karin. Själv blev han döpt till Hans Olof. Han föddes i en välbeställd familj med barnjungfru och pigor. Vid ca 10 års ålder fick han en svår öroninflammation och låg inlagd på sjukhus med hög feber i ca en månad. Penicillinet var ju inte påtänkt än.

Han var en rödhårig kille, som blev retad i skolan. Och han bytte skola flera gånger för den sakens skull. Han gick sen på Norra Real i Stockholm, men avskydde skolan som pesten. På somrarna fick han åka till västkusten, för att läsa upp sina betyg. Han har berättat för mig, att han och hans bror ofta smet och for ut och seglade istället. Själv har han oxå sagt, att han var förälskad i sin barnflicka och att han började röka vid 7 års ålder!! Det fortsatte han med, tills han dog.....

Han var mycket sportig, åkte skidor och utövade backhoppning - var tydligen ganska framstående inom den grenen. Han har oxå berättat för mig hur han och hans bror paddlade canadensare - jag tror från Mälaren till Smedjebacken - om det inte var längre ändå. Emellan sjöarna bar dom canadensaren över huvudet - springande.... Och på nätterna sov dom under kanoten.

På fotot ovan är han 22 - 23 år gammal. Eftersom han vägrade att studera vidare, men var väldigt händig, fick han gå som lärling hos Calle Malmsten. Det finns ett foto på stolen (som ser ut som en tron!), som han gjorde som nå´n sorts examensarbete. Men det fotoalbumet har inte jag fått hand om. Och senare gick han även slöjdlärarseminariet. Proffersorssonen blev alltså "bara" slöjdlärare ;) Men det var då väl, att han inte blev tvingad till nå´n teoretisk utbildning.

Nu kan man kanske tro, att han blev nå´n sorts ytlig överklasskille. Men det var så långt ifrån, som det går. Han var en konstnärssjäl - mycket kreativ och brydde sig blanka 17 i både utseende och klädsel. Pengar lärde han sig aldrig att hantera och han såg mest ut som en lodis. Så småningom blev oxå alkoholkonsumtionen en belastning.... både för honom och oss barn....

Fortsättning följer....