Hade en mycket stark (mar)dröm imorse. Den satt verkligen kvar i mig. Och jag tänkte och funderade och lyckades iaf delvis tolka den. Till slut tog jag mig själv i hampan och ringde till "min" Anita. Kände att jag behövde bli lite "mammad". Jag fick ingen mamma med mig i livet - men till slut fick jag "min" Anita <3 Denna varma, goa, förunderligt kloka människa, som lyckats hjälpa mig bli hel - bli den jag var ämnad att bli.

Och jag var välkomen hem till henne och möttes av den värme och närhet, som bara finns hos henne. Kändes riktigt bra. Vi satt och pratade och pratade (mest jag....) och jag hittade tilliten igen. Sen fortsatte vi prata lite politik, sjukvård och äldreomsorg..... Och hon läste några så fina stycken ur en bok för mig. Stycken som visade på, hur barn reagerar, tänker och misstolkar de vuxnas underliga värld.....

Sen tog jag mig en tur hem till Solveig R oxå, när jag ändå var i faggorna. Skönt för där slängde jag mig ner i "min" soffa och hon i sin. Sen kunde vi gagga om politik, sjukdomar och äldreomsorg. Så blev vi väl uppassade av hennes sambo, som kom med te och kakor!! Ja inte är livet lätt, men det underlättar, att umgås med goa människor!!

På väg hem sen kunde jag inte låta bli att stanna vid sjön norr om Skinnsberg. Och jag lyckades ta mig nerför en BRANT backe, ner till sjön. Det var så vackert och stilla! Knäppte bild efter bild - tack och lov för digitalkameran!! Vägen uppför - ja den var svår!! Jag försökte gå på alla fyra - vicken syn ;) och greppa en näve gräs och dra mig uppför steg för steg. Och efter många vilopauser, kom jag till slut upp!! 

 

Lambergsfrua

27 augusti 2009 23:08

Vilka ofattbart vackra foton helt i blåton! Och så underbart att ha en vän som din Anita. Sånt är värdefullt.

Kramar!

http://lambergsfrua.bloggagratis.se

 

Ruth

28 augusti 2009 12:17

Vackra foton och helt i din färg, skulle kunna bli en vacker bakgrund på din blogg. Alla behöver vi någon att tala med när något tynger oss, skönt för dig att Anita finns.
Kramen

http://bernamis.bloggagratis.se

 

skogsfrua på dal

29 augusti 2009 12:16

ja en får tacka för dessa bilder som sannerligen var väl värda mödan. Det måste ha varit nästan mörkt, eller?

http://barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...