Oj vad jag har hållits och scannat, varit in på Fotoshop, förstorat och klippt ut och fört över till en bildmapp. Hur jag gjorde, har jag ingen aning om! Det blev lite snett och vint, som ni ser. Men jag lyckades ändå få in bilderna på min mamma och pappa som unga. Storartat tanten!

Den översta bilden är tagen 1936. Då var alltså min pappa 23 år och min mamma 19 år!! På den nedre bilden är min mamma Inga bara 18 år! Och visst förstår jag, att pappa blev kär i min mamma - hon var ju rätt söt.... Men efter vad pappa berättat, var mamma inte lika het på pappa. Hon var visst kär i sin morbror och hade svårt att släppa honom. Det var t o m slut emellan mina föräldrar under en period.

Men till slut gifte dom sig i Huddinge kyrka Pingsten 1939. Pappa 26 år, mamma 22 år gammal. Som jag tidigare berättat, cyklade dom på bröllopsresa från Huddinge till Vilhelmina!! Det var svårt, att få jobb för pappa - det var stor arbetslöshet. Men till slut började han då som slöjdlärare i byskolan i Malgovik utanför Vilhelmina. De första åren bodde de i lärarbostaden i skolhuset. Min äldsta bror föddes i januari 1941 - det var fruktansvärt kall vinter - is på vattenhinken och dom sov bredvid vedspisen, som eldades rödglödgad.

Det kan inte ha varit lätt - även om dom var unga och starka. Mamma var ju född i Skåne och pappa var infödd stockholmare. Mitt ute i ingenstans bodde dom nu - långt från bekvämligheter och stadsnöjen. Pappa byggde så ett hus till sin familj, med fin utsikt över Malgomajsjön och fjällen. Detta hus var oxå lite speciellt. T ex blev det ett fyrkantigt badkar i kakel - där vi så småningom badade alla tre ungar. I köket fanns ett tvättnedkast - en lucka i väggen där man slängde ner smutstvätten. Som hamnade direkt i tvättstugan i källaren.

Pappa murade oxå öppna spisar - både i vardagsrummet och i "ateljen" på övervåningen. På öppna spisen i vardagsrummet satte han fast ett gipshuvud, som han gjort av min mamma. Detta huvud har jag numera på min vägg bredvid min säng. På tomten stod oxå ett timrat härbre, där pappa inredde sin ateljé. Högt i tak var det och efter ena väggen på ett loft - med en trappa uppför, fanns ett antal väggfasta sängar. En väggfast säng gjorde han oxå i "ateljén" på övervåningen i bostadshuset.

Till vardagsrummet gjorde han ett bastant, stort matbord med sex eller åtta stolar. Även ett stort skåp hörde till den matsalsmöbeln. Allt var i svartbränt trä. Även en mjukt svängd vardagsrumssoffa tillverkade han och gungstol i egen design. T o m rumsgardinerna vävde han - ett ganska grovt, blått tyg i längder. Jösses - han måste ju ha jobbat dygnet runt!!

Jag vet inte riktigt när han öppnade ett eget företag oxå. Han tillverkade trä-sovenirer, som han sålde till hemslöjden i Vilhelmina. Små lappgummor och gubbar bl a.  Men pengar hade han svårt att få grepp om. Jag har en bastant påse med brev, som skrevs från medlemmar i min familj till min farmor. Den brevsamlingen fick jag av min faster, när min farmor dött. Och där är vart och vartannat brev från pappa till farmor en vädjan om pengar. Så farmor såg nog till, att hålla honom under armarna även som vuxen.

Fortsättning följer....

 

Medresenärskan

31 augusti 2009 07:17

Men vad mysigt att få läsa en sån här sann historia. Tänk på att spara allt det du skriver nu så dina barnbarns barn får denna historia. Sånt här står inte i kyrkböckerna eller nån annan stans.
Jag väntar sååååå på fortsättningen.
Stor kram

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Chatarina

31 augusti 2009 22:56

Det låter som farfar inte bara var konstnär utan även arkitekt :-)
Jag håller med Medresenärskan, du måste spara berättelserna...de är "guld värda".

 

Ruth

1 september 2009 00:19

Det är en fantastisk berättelse om dina föräldrar som du delar med dig till oss. Din pappa var duktig med sina fingrars skapande, du har nog ärvt din konstnärliga ådra också av din far.
Läser ditt senaste inlägg i morgon, nu går ögonen i kors så nu blir det sängen.
God natt vännen.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

synne

1 september 2009 01:26

Kul att du delar med dig av din historia.Sen är du duktig som lärt dig skanna.Redig tjeja.Kram S

 

Lambergsfrua

1 september 2009 22:05

Så söt din mamma var! De var utan tvekan ett stiligt par.
Han tycks ha varit en riktigt händig och konstnärlig man. Så tragiskt att han inte orkade med sina barn, när han blev änkling och spriten tog överhanden.
Så intressant att läsa din personligt skrivna berättelse om din bakgrund. Tack för att du delar med dig av den och fina värdefulla familjefoton!
Stor kram!

http://lambergsfrua.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...