Nu är då äntligen utställningen hängd på sin plats på bibblan. Och det var då verkligen tur, att Annsan var med!! Hon är en handlingens kvinna - medan jag bara snurrade runt som en trött vilsenpanna.

Vi började med att lägga ut alla tavlorna på golvet!! För att få en översikt och för att kunna se vilka tavlor som kunde gå ihop med varandra. Sen satt vi och tittade och tog ett litet beslut då och då....

Och Annsan hade fika med, så vi kunde stärka oss med på vägen!! Jag hade tänkt ta med fika, men inte kommit till handling.... Men jag hade inte glömt mig själv hemma i alla fall   

Så småningom kom då tavlorna upp en efter en "lite högre upp" - "lite mer till vänster" o s v. Och Annsans stackars finger blev misshandlat av alla nålar, som hon tryckte dit i väggen  

 Nålar ja - Anders bara skakade på huvét, när han fick reda på, att vi inte skulle sätta upp tavlorna med de "förträffliga" snörena, som hängde ner på väggen!! Tyvärr - man fick inte använda nålar, för det blir märken på väggen!! Och jag såg framför mig samma vända som förra gången, när jag var på vippen att avstyra utställningen p g a detta dilemma. Berättade för Anders hur diskussionen hade gått då, så till slut vågade han ge sitt medgivande till våra nålar!

Och Anders var så positiv och ändrade möblemanget efter våra ideér. Och till slut hamnade duken för bildspelet på en jättebra plats!! Där man kunde sitta vid bordet och kolla på bilderna. Tyvärr kunde inte projektorn stå kvar, annat än på vernissagen, eftersom den används i skolundervisningen. Men i ett hörn stod ju mina album, så om man är intresserad av vad jag mera gjort, så kan man ju kolla där. Och oxå skriva några rader i boken som oxå ligger där. 

Sen räckte faktiskt inte den stora väggen riktigt till!! Så Anders hämtade en skärm, där vi fick upp två tavlor till. Och två tavlor blev diskvalificerade, så jag tog hen dem igen   

Nå´n dag före hängningen sydde jag två värme"ljushållare", som gick lite i höstens färger. Och Annsan tog med en pidestal med en vas med vackra kvistar, som gjorde sig bra mot väggen. Och en höstfärgad duk + några fina stenar.....

Så i förrgår var det då dax för vernissage!! Kl 15.00 var den trötta tanten där och tog emot pressuppbådet - hi hi   vilket bestod av en ung Linus från Fagerstaposten!! Jag pratade och han skrev, så pennan glödde. Och han ställde faktiskt flera bra frågor - även en ung kille kan ha huvét med sig.... Jag bad att få läsa artikeln, innan den publicerades, men - "dom jobbade inte så"!! Idag ringde han mig och läste upp tre citat, som jag hade förmedlat.... Ska bli intressant att se, vad han har kokat ihop i morgondagens tidning!!

Så var min goda vän Lotta där med en stor vacker blombukett och diverse kompletteringar till bordet. Sen satte jag mig i en stol och tog emot folkets jubel hi hl   Ett tag fick jag en släng av panik - tänk som jag skulle bli sittandes där i tre timmar och inte en kotte kom!! Men turligt nog droppade det in en och annan i ett stadigt tempo. Och fyra tavlor har faktiskt fått en röd lapp bredvid sig!!

Sen följde Anita och hennes vän Lena med hem till mig och jag fick bjuda dom på en liten smörgåstårta + kladdkaka m grädde. Lena var allt en riktigt trevlig prick!! Hon har jobbat som textillärare och hon väver underbara mattor. Det märktes att hon var lite insatt, för hon frågade och undrade om både det ena och andra. Så gick hon oxå runt och kollade på både farmors och pappas verk. Och jag var så glad, att min goa Anita kom till mig oxå  

Men jag kan tala om, att trött bara har varit förnamnet dessa dagar!!   Jag har känt mig vinglig och liksom utanför mig själv, blytyngder i ögonlocken och inget tänk kvar i huvét.... Det är svårt att beskriva. Men om man tänker sig, att jag har haft en riktigt TRÅNG kroppsstrumpa på hela mig från topp till tå, som gjort mig begränsad i hela mitt varande - både psykiskt och fysiskt. Och igår kunde jag slita av mig denna kroppsstrumpa och bara släppa spänningen!!! Och SOVA, SOVA och SOVA!! Idag var jag iväg och handlade lite och jag var lika trött idag, kände jag. Så jag har sovit ett par timmar idag oxå på eftermiddán.

Jag hade tänkt ringa och höra om det passade, om jag hälsade på i Gävle i helgen. Men jag vet inte ännu, om jag orkar faktiskt. Får se hur det känns imorr´n..... Jag har nog tänkt, att detta var den sista utställningen jag haft. Det är inte värt all spänning.... även om det är kul....           

Så har jag då varit iväg och firat Ankie som har fyllt 45 år!! Såå kul att träffa dom alla! Dennis, Pontus o Stefans föräldrar kom oxå o käkade tårta på lördan. Och Ann-Louise, Erik o Johanna kom på söndagen.

På söndagen hann även Ankie och jag iväg på en konstutställning, som fanns alldeles i närheten. Och visst var det en del fina tavlor - även om dom inte var min stil riktigt. Visst är det skickligt gjort, när man kan avbilda den vackra naturen, så det ser ut som ett foto. Men min åsikt är, att då kan man ju lika bra fota istället.... ??

Men lokalerna där dom ställde ut!! Jösses!! En gammal smedja anpassad till utställningslokal!! Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ställa ut....

Med rätt marknadsföring skulle det nog kunna komma folk oxå.....

Efter detta besök åkte vi småvägar till Fullerö handel. Det var väldigt länge sen jag var där. Men det var definitivt värt att kolla runt! Dom hade utökat sen sist jag var där och hade mycket grejer i smide bl a. Trädgårdsprylar till max, husgeråd, textilier och ALLT mellan himmel och jord!! Jag fotade faktiskt lite med tanke på att framöver kunna sy nå´nting i samma stil...

Och Ankie köpte denna ståtliga ljusstake, som fick en fin plats i "salen"!

Den var gjord så, att den såg riktigt gammal och sliten ut. Tydligen gillar både Ankie och jag den stilen.....

Ankie fick oxå en vacker och annorlunda blomsteruppsättning av familjen Bergefur...

Jag tror det var sand i olika färger i botten (kaffe, oboy och socker?) Sen fanns ett lager med småsten, och ovanför det så´na där gelekulor, som växer i vatten, därefter lite bomull (?) och slutligen själva blommorna planterade i jord. Helt klart nå´t man kan ta efter och göra själv oxå. Även om det kanske inte blir lika snitsigt kanske...

På måndag morron åkte sen den arbetande delen tidigt till sina jobb. Huvva för att gå upp så tidigt :-( Medan tanten kunde ta de lugnt, innan jag vände näsan hemåt. Men först fick jag förtroendet att ta ut vovvarna i hundgården. Och det gick ju bra, när det gick att lura dom med lite hundgodis.... Tänk om dom visste, att dom kunde ha fällt mig som en kägla och rymt all världens väg.... om dom hade velat....

Upp och hoppa vovvarna!! 

Igår häftade jag fast tavlan "Äntligen vår" i ramen, som jag hade beställt från glasmästar´n. Och visst hade du rätt Ankie - tavlan såg genast mycket proffsigare ut!! Men det blir allt ett proffsigare pris oxå ;-) Det var lite pilligt och svårt, att få dit tyget i ramen, men det gick till slut...

Igår skrev jag även ut "affischer" (i A4 format) om min kommande utställning. Och idag åkte jag runt o satte upp lappar lite här och där!! Tänk att jag vågar saluföra mig så!! Det kallas visst för marknadsföring  ;-) Rysligt spännande ska det bli - lite roligt och lite läskigt...

Jag har oxå plockat bort sommaren på balkongen :-( Även om jag har lite kvar ännu. Och idag tog jag med lite vackra kvistar med löv hem. Tanken är ju, att jag ska sätta dom i glykos, så att dom håller sig gula och fina ett bra tag. Men jag är lite tveksam om det funkar - eftersom jag var lite sent ute.... Än så länge står dom i bara vatten ute.... 

Ja inte kan man väl säga, att jag är en flitig bloggare precis. Men, men - det är som det är och blir som det blir. Många tankar passerar och glöms snabbt....

Den 21 september kom min dotterdotter Johanna hit. Hon har börjat sälja Aloe Vera produkter och skulle nu presentera lite för mig och några av mina vänner. Det hela var ganska snabbt påtänkt, så jag lyckades bara skrapa ihop fyra stycken. Människor i min vänkrets är ganska aktiva, kan man väl säga ;-) Men vi resonerade som så, att det nog var bra, att det inte var så många vid Johannas första presentation. Sen blev det tyvärr manfall med 50 %!! Men hon körde sin presentation bra tycker jag. Det blev många frågor och funderingar och det hon inte visste, tog hon reda på. Och lite fick hon allt sälja ändå.

Sen var ju mormor så klart glad, att få ha en gounge här några dagar   Jag blev ju som vanligt trötter så både balans och tänkadet blev lite si och så.... Men Johanna sa "gå och lägg dig mormor o vila en stund - jag fixar maten"  Kan man bli annat än varm i hjärtat.... Och så här såg det ut på köksbordet, när maten var klar!! Hon kan nog bli kock oxå, förutom sköterska inom äldreomsorgen....

Ja nog är jag lyckligt lottad med alla mina barn och barnbarn!! Och vänner - icke att förglömma!!

Jag lämnade ju in Pippi på bilverkstad förut, för att få bromsskivorna bytta. Jag hade gu bevars bromsat för lite, så dom hade blivit rostiga! Efter det så gnällde och gnisslade lilla Pippi och var inte alls nöjd. Tillbaka till bildoktorn. Och det satt en liten, liten sten bakom höger bromsskiva, som gjorde att det lät!! Snabbt åtgärdat - kostade 0 pengar. Nålen på bilden är en vanlig liten knappnål.

Ordspråket "liten tuva stjälper ofta stort lass" kom för mig. Men nu var det ju ingen tuva, utan en liten sten och lasset stjälpte ju inte utan bara gnällde ;-)

När Annsan såg min tavla "Potpurri" tyckte hon, att det skulle vara en svart bakgrund till den. Och det låg kanske något i vad hon sa. Så jag sydde dit en svart bakgrund med vadd och baksida. Mycket jobb för lite, kan jag tycka. Men tavlan gjorde sig nog bättre på så sätt faktiskt.

Sen hade jag en idé som jag bara måste sy oxå - före utställningen...

Den blev ju inte, som jag hade tänkt mig från början minsann :-) Det blev den ena grejen efter den andra, som kom till på den!! Och inte är det ju en vackertavla precis - en toktavla kanske man skulle kunna säga! "Villa viller-valla" heter den och är 50 x 70 cm stor. Lite detaljer:

Nästa steg i min lilla värld, är en resa till lilltösen min, som har fyllt 45 År!! Det ska bli kul att träffa dem igen - hoppas pojkarna är hemma oxå! När jag ser på mina barn, förstår jag, att jag måste vara lastgammal! ;-) Om tre år fylle jag 70, om jag får va me. I och för sig har jag vänner, som är mer än 70 - t o m över 80. Och dom känns inte så gamla för mig! Men det blir väl lite konstigt, eftersom JAG inte är mer än sådär 40 inom mig - hi hi .....

Eftersom jag kunde övertala mig, att jag inte längre behöver örproppar (och sover gott ändå!) så försöker jag nu träna på, att jag inte behöver göra klart saker långt innan det är dax. T ex slog jag inte in Ankies presenter förrän idag!! Och ändå hade jag ju tänkt mig att åka förra helgen! Inte har jag packat ännu heller! Och jag har inte gjort klart allt till utställningen ännu!! Får se hur det går....

I tisdax var jag över till "min" Anita o hälsade på. Hon hade köpt en URsnygg tavla gjord i textil!! Den avbildade ett gammalt ödehus. Och den var såå fantastiskt gjord! T ex hade hon sytt himlen med olika jeanstyger, så det såg ut som ljuset verkligen föll ner. Och hon hade sytt träden med olika färgade batiktyger som skiftade. Där har jag verkligen en förebild och inspirationskälla!! Hennes hemsida är www.wikeberg-skog.se

Varje morron när jag öppnar dörren till arbetsrummet, känner jag en liten lyckokänsla! Det luktar TYG!! Nå´n annan kanske tycker att det luktar damm och instängt. Men jag tycker det luktar såå gott!! Och som Maja sa, när hon var här "Vicken lyx"!! Och det är det verkligen!! En lyx att ha ett helt rum för mina tyger,trådar, pärlor, knappar m m. Ett rum där jag kan bli glad av att få sy precis det jag vill för stunden!!        

Det går inte att förneka längre - sommaren är förbi   Även om det var en härlig soldag igår, då jag kunde ligga i lä på min solsäng på balkongen. Nu är det höst och bara att vänta på nästa vår. Jag hoppas verkligen att den komer till mig ännu en gång....

En tavla till färdig. Att se fram emot utställning, verkade vara en verklig motor för mig!! Idéerna bara ploppar upp i ett kör och verkar aldrig ta slut. Men efter en avslutad tavla, brukar jag ta några "vilodagar" ändå. Det är ju annat, som måste göras oxå - diska, städa, tvätta, handla o laga mat - störande inslag i vardagen....

Denna tavla heter nog "Svart-vitt potpurri", är ca 55 x 55 cm stor och är sydd med applikationer. Trodde aldrig, att jag skulle gilla nå´t i bara svart och vitt, men jag tycker faktiskt om den!!

För att åtegå till sommarens begivenheter - den 17 augusti for jag iväg till Ankie och Stefan i Nylunda utanför Björklige. Pontusen fyllde 18 år minsann den 19!! Och han blev naturligtvis firad som sig bör av släkten vid långbord i trädgården. Så fick mormor träffa Dennis en stund oxå. Jag vet, att Pontus inte gillar att man tar foton av honom, men nu fuskar jag lite och tar in ett.... Mormor tycker ju, att han är en riktig snygging   Men det som har betydelse är ju naturligtvis hans goa insida....

Oavsett födelsedag, så pågick allt lite arbete på gården. Ankie fixade saft och kakor i köket och Stefan snickrade ihop en grind. Dom har ju inhägnat hela tomten för hundarna och då måste det ju finnas en och annan grind....

Och mormor gick runt och njöt av trädgården, medan Seger och Jiva latade sig och Ankie plockade svarta vinbär. Seger hade fått rävskabb - därav tratten på honom. Han behandlas med cortison och pencillin och var helt klart på bättringsvägen. Men han fick ju inte slicka och klia på såret.

På kvällen blev det kräftor och en helt underbar Västerbottenostpaj!! Och det slank ju ner utan protester   

Den 26 augusti blev jag inbjuden till Norberg av Anita. Hon och hennes kör sjöng i kyrkan och det var riktigt vackert! Norbergs kyrka tycker jag om - den är liksom lite "ombonad" tycker jag. Så har den ett vackert kyrkofönster och den snickrade Maria i trä, som alltid står där och alltid har en röd ros bredvid sig...

Både dirigenten och Anita hade hembygdsdräkter på sig. Och fler med dom. Folkdansare dansade runt i kyrkan, samtidigt som kören sjöng. Anitas Norbergsdräkt hade tillhört hennes mamma en gång.

Efter föreställningen i kyrkan gick vi hem till Anita och fikade. Hon är så go "min" Anita - hon får mig att känna så´n värme och trygghet   Tänk vilken tur jag hade, när jag satte mig i stolen mitt emot henne en dag i april 2000!! Och jag frågade henne, om hon kunde hjälpa mig med min ångest och meningslöshet. En familjerådgivare tog ju emot familjer och jag var ju singel.... Men joo det gick bra!! Det var måånga timmar jag tillbringade i den stolen under flera år. Och hon fick mig på fötter till slut efter floder av tårar, sorg och förtvivlan. Hon helade mig med sitt tålamod, sina ord och sin värme. Så´na terapeuter finns det inte många av minsann.... Och sen blev vi vänner ett tag efter vårt avslut. Vilket jag aldrig hade kunnat tro innan. Så småningom föll hon ju ner från sin terapeut-"pidestal" för mig. Men Anita läste av mig och vågade ta in mig som vän - gulle hon!!

Jag har försökt att träna mig till, att vakna tidigare på mornarna. Samhället är ju uppbyggt efter att dagen ska börja rätt tidigt. Och själv tyckte jag, att dagarna liksom blev så korta. Jag hann ju inte med att sy så mycket jag ville under en dag. Och ett tag tyckte jag, att det gick ganska bra. Jag började gå upp redan vid 9-tiden. Men nu verkar jag ha återfallit i mina sov"mornar". Det är så gudomligt skönt, att ligga kvar i sängen efter att jag har läst tidningen. Och grunna lite på hur jag ska använda dagen och så slumra till lite då och då. Förresten har jag slutat använda öronproppar efter 36 år!! Jag började med det, när Preben var baby, för jag kunde inte sova, när han bökade och lät i sin säng. Men nu övertalade jag verkligen mig själv, att jag inte behöver dom längre. Och det gick bara bra!! Jag sover lika bra som förut!! 

Men - det jag skulle komma fram till var, att när jag gick upp så där tidigt och åkte ner till sjön, hade inte solen hunnit fram till "mitt" ställe ännu!! Så for jag till ett annat ställe, där solen fanns så dax. Och jag kunde ligga där på bryggan och njuta och kolla in sjön och växterna runt om kring!! Sen när solen försvann där, åkte jag hem och sydde!! En lagomdag i solen....

Några små skogsbesök frampå sensommaren har det oxå blivit - med betoning på små... Och det kan allt vara såå himla vackert i skogen!! Känner mig riktigt lycklig, när jag snubblar fram i vackerheten!! Men sist gick jag i stenig mark och det är inget för mig. Jag ramlade tre gånger (har mobilen med mig!) gjorde inte illa mig alls, men jag blev blöt och hade ett himla sjå, att ta mig upp igen. Tur att ingen såg mig!!  Men där fotona är tagna, är det mjuk, tjock, skön mossa överallt....

Det sista fotot är på en myrvägskorsning! Rätt fantastiskt, att dom små myrorna stretar på i samma spår, så det blir en stig till slut!!

Som avslutning på min sommardagbok 2012 ska jag visa, att jag KAN faktiskt vara LITE huslig ibland!! Även om det är väldigt sällsynt.   Jag tycker nämnligen att min gurka är godare än den köpta och jag äter gurka på mackan varje kväll!!  Dessutom åstadkom jag en omgång till med inlagd gurka - förutom de på fotot!! Ibland är det ingen måtta - allt eller inget - svart eller vitt!! För att återknyta till tavlan jag började dagens inlägg med   

Ja inte är det väl nå´n idé, att ligga och snurra i sängen flera timmar utan att kunna somna, när tankefjärilarna flddrar runt i skallen. Så jag tog mig en kopp te och satte mig här framför skärmen istället....

Tidigare har jag ju berättat, att Preben, Linnea och Milou kom hit till Skbg den 21 juli. Sen helgen efter - den 29 juli - kom Ankie, Stefan, Dennis och Pontus hit och grattade tanten. Det var sååå kul, att även pojkarna ville komma med hit!! :-D Kanske är det inte så kul, när man är en ung, aktiv grabb, att "slösa" bort en dag, genom att hälsa på gamla mormor. Men de gjorde mig väldigt glad i alla fall!! Jag fick en den största bollkryss jag nå´nsin sett!! Och sen for vi till Karmansbo herrgård och åt go mat. Efterrätten intog vi här hemma - kladdkaka....

Här står det ståtliga blomstret på mitt balkongbord - bordet syns inte ;-) Väldigt vacker färg på den, tycker jag....

Sen fredagen den 3 augusti kom Ida, Johanna och Maja hit!! Alldeles varmt i hjärtat, när dom kom alla tre!! Och stannade ända till måndagen!! Dom sov "på rad" i min sovhörna och mormor/farmor sov i arbetsrummet. Det blev en hel del filmer och rätt många timmar i sängen, om man säger så. Dom kom ju hit lite för att ha "semester" oxå...

På lördagen kom Ann-Louise och Erik farande över dagen. Och - vi åkte till Karmansbo  och åt go mat - kan man tänka ;-) Eftersom dom hade strömavbrott där just då, fick vi äta grillad oxtilé, som kocken Dennis fixade till utomhus. Och som kompensation fick vi även ta del av kakbuffén som efterrätt!!

Av Ida och Johanna fick jag en te"låda", te och en söt bricka till fika. Av Maja och hennes mamma fick jag en ljudbok och det passade ju väldigt bra till farmora!! Av Ann-Louise och Erik fick jag en svart ponscho med dekorativa spännen framtill!!

Nu var ju inte presenterna huvudsaken precis - även om jag naturligtvis blev glad för dom! Det känns varmt inombords, att få saker, som är ämnade för bara mig.... Men det allra viktigaste var, att dom kom !!

När Ann-Louise och Erik hade åkt hem, åkte vi ner till "min" sjö. Ida och Maja utrustade med sina systemkameror och Johanna med badkläder!! Och hon kom faktiskt i spa´t till slut!! Modigt gjort!! Det var ju inget högsommarväder precis.... Och Ida och Maja fotade jättevackra foton av vattnet och stenar. De fotona har jag satt in på Facebook.

Så fick jag äran att hjälpa Johanna att provsätta pärlor i hennes uppsatta hår!! Det blev ju rysligt snyggt, tycker jag!! Annars är det en stor ovilja från damerna att bli fotade :-( Jag vill ju så gärna knäppa massor av kort på dom....

På söndagen var däremot jag och Ida till kyrkogården. Hon är liasom historieintresserad tösen. Vi gick omkring och kollade gravstenar på gamla kyrkogården och sen in i kyrkan oxå. Och visst är det ett vackert hus denna byggnad! Tycker faktiskt att den blev vackrare på foton än i verkligheten!!

Det är lite tråkigt, att inget av mina barnbarn vill bli fotade längre :-( Men jag får väl acceptera och respektera detta. Även om det allt emellanåt är frestande för en mormor/farmor att smygfota dom ;-) JAG tycker ju, att dom är så fina och fantastiska!!

Snart har hela augusti gått och jag har inte skrivit något i min dagbok på hela månaden!! Joo jag har ju haft lite annat för mig. Och däremellan har jag varit tvungen att ta mina vilodagar... Jag böjar nog med vad jag har sytt sen sist....

Tavlan som jag har sytt tidigare "Aqva-rum" har jag först sytt om - jag var ju inte nöjd med den. Jag sprättade bort ramen + de klumpiga blad jag hade fått dit förut. Dessutom tyckte jag fiskarna liksom försvann, så jag tog och glittrade till dom lite ;-) Och fick dit några snäckor oxå. Så en ny ram, som inte var så klumpig. Så nu är jag nästan nöjd med den :-)

Så provade jag att sy i jeanstyg. Det var kul, även om jag länge hade svårt att bestämma mig för, om jag skulle ha en jeansblomma eller en lila blomma i mitten. Men efter lite råd, blev det den lila som vann! Ganska nöjd....

Sen har ju ett av mina barnbarn fyllt 18 år. Och eftersom han fått nya tapeter i sitt nya rum, tänkte jag, att det kunde passa med några kuddar som gick ihop med tapeten. Jag är själv inte särskilt förtjust i dom, men jag får väl hoppas, att han är det. Så sydde jag in några foton oxå.... Färgerna i kuddvaren är lika som i hans tapeter - och dom valde han ju själv....

Och idag blev jag klar med ännu en tavla - "Silverhöst" tänkte jag mig, att den heter. Eftersom mönstret i själva tyget är silvriga blad och därtill ramlar små silverramar ner från skyn ;-) Ganska nöjd....

Det här tyget köpte jag för ganska länge sen - bara för att jag tyckte det var så vackert. Och jag har länge funderat på vad jag ska sy av det. Det förlorar ju sitt sammanhang, om man klipper det i bitar.... (Det gula och lite gråa, som syns i silvret, är bara speglingar från omgivningen, när jag fotade)

Idag är det alltså den 22 augusti och den 15 oktober ska jag hänga upp mina tavlor på bibblan och så vernissage dagen efter!!! Det är ju bara lite drygt en och en halv månad till dess!! Känner mig lite stressad faktiskt. Alla dagar är ju minsann inte sydagar..... Men, men - det blir vad det blir. Det kan inte bli tråkigare än den utställning, som har hängt över sommaren i alla fall - "ett urval från kommunens konstarkiv" - huvva....      

Om jag hade gått upp, då jag vaknade i torsdax och kvickat på lite - så hade jag hunnit vara med!! Men, som sagt, jag kom till Bennarby tre timmar efteråt..... Johanna hade "vakten" i torsdax och ringde mamma Ann-Louise på jobbet ca kl 9, när hon hade observerat att det snart var dax för fölning för stoet Moa. Mamma hade jättemycket att göra på jobbet, men pappa Erik och syster Ida snabbade sig hem. När dom kom, var frambenen ute och Moa reste sig upp. Johanna höll i frambenen och Ida försökte hålla i resten som kom ut. Men det GÅR ju inte att hålla en hal nykomling till föl, så den for ju i backen. Och navelsträngen brast i fallet och blodet, som skulle ha gått in i fölisen, hamnade på Ida. Hon var blodigt från topp till tå - bokstavligen!!

När jag sen kom vid tretiden, hade dom tagit in både fölet och hans mamma i stallet. Ja det var en liten hingst!! Mycket välkommen förstås, men det hade nog varit en ännu gladare ägare, om det hade varit ett sto! Ida vill ju ha ett sto att avla på. Men, men - man får ta det man får.... "Angelous Rockie Ray" blev - i alla fall det första - namnförslaget och visst är han söt!!

Obegripligt hur ett nyfött föl kan ställa sig upp så snabbt - med dom långa, skrangliga benen ;-) även om det naturligtvis var lite vingligt i början....

Eftersom lilla Rockie inte förstod, att han skulle suga på mamman för att få i sig mat, fick flickorna mjölka mamman och ge honom mjölken i en nappflaska. Det var ju viktigt, att han fick i sig råmjölken, som ger honom ett skydd mot infektioner. Och under de 12 första timmarna måste han få i sig två och en halv liter, tror jag det var!! Så hästägarna var tvungen att gå ner varannan timme till stallet för urmjölkning och matning. Och oxå göra försök att visa grabben var mjölken fanns.... Inte mycket sova precis....

Men morgonen därpå kom han på, var matserveringen fanns!!  Och det var välan tur det!! Hela hästfamiljen var utvakade - inklusive mormor.... Och före nedkomsten hade ju dessutom Ida och Johanna haft fölvakt i flera veckor!! Dom hade införskaffat en "Horse cam", som dom placerat i stallet och kunde se bilden av Moa antingen på en liten display eller på vanliga storTV:n!! Ja jösses vad det finns grejer....

När de skulle ut eller in i stallet, måste han bli påputtad, för att lära sig att följa efter sin mamma....

Sen måste jag ju inspektera en annan nykomling i familjen "Mormors lilla kråka", som hon heter!! Allmänt kallad Kråkan eller framför allt Lillan av ägaren Johanna! Lillan är sällskapsdam åt minishettisen Valle. För han kan inte gå med dom andra hästarna i hagen, eftersom han lätt får fång. Och fång är en farlig sjukdom, som dom kan få, om dom äter för mycket gräs!!! Så shettisarna får gå i en alldeles egen hage med vindskydd i - så dom kan sova ute på nätterna....

Puss på dig min snälla matte Johanna - och Lillan vill oxå vara med.....

Jaa det där med hästar är en hel vetenskap!! Men jag lär mig lite då och då - även om jag vägrar gå i "närkamp" med dom. Jag tycker dom är oberäkneliga och föör stora. Och det visar sig ju oxå på diverse häststeg på människofötter, hästbett och ikullknuffningar...  Men ett stort intresse är det hos Bennarbyborna...

Sen finns det oxå ett annat oberäkneligt djur i Bennarby - voffsingen Eddie - en Howawart - med energi för många. Men han är snäll, glad och charmig!! och ibland sitter han så här snällt i knä på husse Erik!!

På fredagen fyllde så Ida 23 år!! Hur 17 det nu har gått till.... Hon var ju nyss en liten bebis den ungen!! Lilla Ida Pidan - mitt första barnbarn..... I samma veva grattade jag Ann-Louise oxå, eftersom hon fyller år den 28 juni. Mitt första barn, som nu blivit 47 år!! Det är inte klokt!! Men så säger ju "alla" gamlingar ;-)

Några blomsterkort till dom:

På midsommardagen drog sig tanten hemåt. Dotter och svärson ifrågasatte, att jag skulle köra hem!! Dom SÅG hur trött jag var!! Jag som försökte vara så pigg jag bara kunde. På väg hemåt chansade jag och åkte förbi Stefan och Ankies nya hus - dom håller på att flytta in i sitt första riktigt gemensamma hus!! Och jag ville ställa dit några blommor vid deras ingång och gratta dom till nyförvärvet! Turligt nog var dom hemma och jag fick mig en liten guidning och en pratstund. Men jag ville inte hindra dom i deras arbete med flyttningen, så jag gav mig snart iväg. Tyvärr kan jag ju inte vara till nå´n hjälp. Hade det varit nå´t krut i mig, så hade jag väl stannat och hjälpt till med flyttstäd i alla fall. Men nå´t krut har jag inte längre... Och dom SÅG oxå, att jag var trött!!

Inatt sov jag djupt 12 timmar minsann och var bara upp en gång och kissilerade. Men ta mig 17 - jag har varit lika trött idag oxå!! Legat i sängen och lyssnat på bok, setat i solen på balkongen ett tag och inte ens orkat laga mat.....

Ett vackert hus har dom köpt minsann!! Som ligger jättefint mitt ute på landet!!

Och oxå en stor lokal till Stefans företag "Glas och garden". För närvarande ryms där en massa möbler - som liksom blivit "över", när två hushåll slogs ihop till ett....                   

Nu har oron, spänningen och väntan släppt :-) Barnbarnet är hemma från Afghanistan levande och oskadd :-D Skönt är bara förnamnet.... Den 28 maj landade dom i Karlsborg, sen har dom haft lite för sig där, innan vi åkte ner dit. Jag åkte tåg från Skinnsberg !! 16.16 i torsdax till Örebro. Där hämtade Ankie och Stefan upp mig för vidare färd till Karlsborg. Och dit anslöt även Erik och Ann-Louise....

Vi åt gemensam middag på en resturang i Karlsborg. Trevligt att umgås en stund med döttrar och svärsöner   Dom är verkligen fina och goa :-) Och god mat blev det oxå minsann. Sen sussade vi på hotell - så gott det gick.... Och tanten gick upp vid 6.30 Före larmet från mobilen..... Gissa om jag var groggy..... Men frukost fick vi i oss och sen iväg till förläggningen, regementet eller vad det nu heter. Det var ett jättestort område med massor av hus - både riktigt gamla och lite nyare.

Dagen till ära var det ett ordentligt regnande och - kyligt :-( Jag skulle ha behövt vinterjacka, långkalsonger, vinterkängor med raggsockor och tjockvantar..... Men - det hade jag ju inte.  Vi väntade och väntade på soldaterna, som skulle marschera förbi på paradgatan inför alla anhöriga...

Många paraplyer minsann....

Men kommer inte sonen snart - lååång väntan.... Tre månader av ängslan och oro och ska äntligen få SE honom hel och oskadd efter att han oxå varit inblandad i eldstrider.... huvvaligen.... 

Mååånga soldater var det, som sen marscherade förbi oss i hällande regn. Dom hade inga paraplyer förstås :-( Men jag fick lära mig, att deras uniform kallas "sanduniform"!! Till skillnad mot de gröna, som väl var infanterister, tror jag. Dom hade även olika färg på baskrarna. Tror att de som bar gröna baskrar var jägarsoldater. Sen var det svarta, röda och oxå EN blå basker. Någon permissionsuniform existerar inte längre verkar det som. Det minns jag, att Prebens pappa hade på sig, när han hade permission. Det var ju rätt snyggt..... tyckte jag på den tiden..... förälskad som jag var.... 

Därefter gick alla vi anhöriga genom en lång, lång gång och kom ut på en stoor grusplan. Där hann jag träffa på och få en kram av soldatens lillebror - fina Pontus    Goa Stefan bar med sig en hopfällbar stol åt mig, där jag blev placerad i första ledet bland åskådarna.... alldeles bredvid medaljbordet. Och flottans musikkår spelade och stod i - man får väl anta att dom var vana vid väta ;-)

Sen kom dom..... Först en grupp, som ställde sig i perfekt gruppering....

Sen en grupp till, där jag så småningom lyckades upptäcka barnbarnet ganska långt bak....

....sen ännu en grupp....!!!  En och annan kvinnlig soldat skymtade oxå här och där.....  

Så var det lite tal av försvarsministern och nå´n överbefälhavare tror jag. Guskelov inte så långrandiga.

 Några rekryter bar snällt ut brickor till medaljutdelarna, som satte en medalj på varenda soldat - 22 sekunder var vikt till var och en ;-) Honnör och handskakning till varje soldat.... Militär uträkning, exakthet och organisation..... Och ALLA fick sin medalj. Även killen, som hade fått benen bortskjutna och satt i rullstol... :-( han fick visst en speciell medalj..... Och bombsökarhunden..... med hundföraren. 

Och ALLA frös.... och det regnade oavbrutet.... Det kunde inte ens försvarsMAKTEN mäkta att ändra på ;-)

Så fick sig mormor en snabb kram och ett snabbt foto av soldaten. Liksom snabbkram till mamsingen, Stefan, pappa, lillebror, moster, morbror, farfar och farmor.....   Pöjken frös, så han skakade och så hastade han iväg för att byta om till civila kläder och lämna in resterande militära persedlar. Det skulle serveras fika nå´nstans, men jag parkerade mig i Erik och Ann-Louise´bil, så pöjken fick sitta i mammas bil hem. Väl hemma väntade kompisar med välkomstfest..... Och om två dagar ska han iväg och ta jägarexamen . ( Inte så´n jägarexamen, så han får skjuta älgar typ, utan militär jägarexamen....) Verkligen intensivt liv....

Men mormor lutade sig tillbaka i baksätet och kunde äntligen slappna av och så småningom tina upp ;-) Och jag blev skjutsad ända fram till porten - tack för det Erik och Ann-Louise!!

Och nu får jag väl återhämta mig från denna upplevelse - och grunna lite på rätt och fel..... Det är ju en ganska intressant bekantskap med försvarsmakten - om jag säger så.... Ingen platt organisation precis - men organisation finns det helt klart.

Så småningom får jag gå tillbaka och skriva om min senaste utflykt med Annsan och mitt pysslande på balkongen. Men nu ska tantens huvud få vila mot kudden....