Operationen - den efterlängtade - är avklarad för nästan tre veckor sen. Å fy fan - vad jag mår...... Jag fick lunginflammation å därmed penicillin, som jag åt det sista av igår morse. Å jag mår illa, mår illa, mår illa..... Just nu är tanten under isen. Men - jag antar, att det kommer bättre dagar - även om det inte känns så nu..... Utförligare sjukhistoria kommer väl, när jag mår bättre...... 

När jag ändå är igång, så tar jag en vända till i bloggen  I söndax kom Adam och Ida och hälsade på helt oförberett   Det var såå himla kul, att få sån´t finbesök!! Mycket att prata om, vi fikade, åt jordgubbar å kollade på foton från när Idagumman var litet knytt. Mitt första barnbarn, som snart fyller 26 år - obegripligt!!! Varma, goa kramar   

Igår var det allt en dag för sig. Åkte kl 06.20 med sjuktransport till Akkis i Uppsala - där Ann-Louise mötte upp. Vi tog hissen upp till avdelning 50 D - hjärtkirurgen. Dom lyckade skaka fram en säng åt mig. Och dom tog EKG, blodtryck plus en hel del blodprover (hon lyckades faktiskt på första sticket!!). Vi fick prata med en väldigt trevlig sköterska, sen en läkare som inte var riktigt lika trevlig, en sjukgymnast och till sist en narkosläkare. Själva hjärtläkaren lyste med sin frånvaro - han hade väl annat för sig.....

Ännu en gång undrar jag varför sjukvårdspersonal måste fråga samma saker gång på gång. Och varför ska jag fylla i samma kryssfrågor gång på gång? Ibland undrar jag om dom har missat det där med journaler....? till förmån för pappersåtervinning kanske.....? Inte för det gör mig något, men i mitt tycke är det väldigt orationellt - i alla fall i dessa nerdragningstider. Men, men - det är inte mitt bord.....

Det mesta av tiden väntade vi och frös, väntade och frös. Dom hade sju patienter, som skulle opereras dagen efter!! Och alla ( + jag oxå!) skulle informeras och förberedas. Sängarna räckte inte till - vi fick flytta till ett undersökningsrum, när dom konstaterat hur trött jag var - och folk låg i korridorerna. Kanske är det väldigt svårt att planera för intagningar - det är ju många personer som är involverade i varje patient.

Informationen var rätt mastig. Det där med andning å sån´t efter op, kan jag ju sen tidigare ingrepp. Men tre dagar före op ska jag sluta med Waranet. Och meningen är, att jag ska opereras måndag den 21. Och läggas in på söndag eftermiddag. På söndag förmiddag ska jag "dubbelduscha" med hibiskrubb. MEN först ska jag ringa till avdelningen och höra om op-dagen står kvar. Den KAN bli framflyttad.... Om måndagen fortfarande gäller, ska jag alltså duscha - men det måste vara mer än två timmar och max 10 timmar tills jag ska duscha igen inne på sjukan sen.

Och OM op-dagen blir framflyttad, måste jag spruta mig själv i magen med Fragminspruta på måndag morr´n och kväll. Den ska ersätta Waranet, som då har gått ur kroppen. Men på söndagen finns ju inget apotek öppet, så jag kan hämta ut sprutorna - som är receptbelagda.  Ett mycket svårlöst problem   Därför fick jag efter många om och men, några sprutor med mig hem - utifall att.....

Jag är så glad och tacksam att Ann-Louise tog ledigt från sitt jobb och var med mig på sjuka huset denna dag. Hon är insatt i sjukvården och även intresserad. Hon kan ställa de rätta frågorna och komma ihåg allt som tanten redan har glömt..... TACK Ann-Louise   

Idag fyller ju mitt nästäldsta barnbarn Johanna 24 år!! Och på söndag eftermiddag har hon födelsedagsfika hemma i Bennarby. Men på fredag kväll kommer någon i familjen och hämtar mig i Skbg och så skjutsar även någon in mig till Akkis på söndagen...... Så jag hinner med att fira sångfågeln lite i alla fall   Hoppas jag hinner slänga i mig lite tårta oxå   

Ett är då säkert - måndag den 25 maj kommer att bli en mycket speciell dag......

Oj vad tiden går - eller rättare sagt springer. Men en dag i veckan som var, struntade jag i mina "att-göra-listor" och åkte iväg ut i våren   Såå mycket vackert det finns!! Träden är så där vårigt ljusgröna i olika skiftningar. Blommor och träd  blommar i överflöd..... det blir nästan stockning i halsen.....

På torget i Skinnsberg har dom äntligen röjt lite i baratten

Och trädet som Ankie kallade Rödhägg - tror jag det var - så ljuvlig mot den grå himlen

Och efter dikeskanten lyste Kabbelekor så glatt

Och - ta mig 17 - liljekonvaljerna är på gång!!!

Skogsvioler, hägg, maskrosor, tussilagofrön, käringtand, rävrompa å nå´n annan trädsort, som jag inte kallar nå´t alls..... Så mycken vackerhet!!

Så är ju den här tnten så glad i stubbar, som jag tycker är rena konstverken

För att inte tala om molnen och alla speglingar i vattnet                                          

Nog har vi mycket att glädjas åt!! Inga bomber faller, inga vulkanutbrott skakar om oss och våra hus, vi får äta oss mätta, vi har (ännu) tillgång till sjukvård  och bra skolor och ävenså äldrevård...... Känner mig tacksam över att bo i Sverige faktiskt - ÄVEN om det går utför....   

Om 14 dagar ska jag infinna mig på Akkis i Uppsala för inskrivningssamtal och information från sjuksköterskor, thoraxkirurg, sjukgymnast och narkosläkare. Efter denna dag får jag åka hem!!! För att komma tillbaka "troligtvis i början på veckan efter"...... Känns ju lite snopet - va 17 kan dom inte ta fram kniven på en gång för..... så det blir gjort.... Men dom måste väl ha öppet för eventuella nytillkomna akutpatienter. Och så måste dom veta att det finns plats åt mig på intensiven efteråt.

Jag förstår fullkomligt, om en och annan är utless på att höra om den här tantens sjukdomar och eländen. Men jag kan väl säga som så, att ingen kan vara mer less än jag   Dag efter dag väntar jag och väntar.... och väntar..... Öch hostar och hostar.... Jag försöker göra andra saker - men jag vill ju inte ut å vara social heller. Ingen får smitta mig med några eventuella bakterier eller virusar. Sån´t ska i alla fall inte stoppa den här tantens fortsatta liv. Förra veckan var jag ner till Läkarstationen, för att be om en snabbsänka och att en läkare skulle lyssna på lungorna. Inget skvalp i lungorna, ingen lunginflammation och sänkan låg på 9..... Så de va ju bra!!

Så har jag äntligen, äntligen sytt färdigt en tavla. Kan nog säga, att jag var väldigt less på den oxå, innan den var klar. Många dagar fick den "ligga till" sig i väntan på fortsatta stygn. Och inte blev jag nöjd med den. Men - den är i alla fall klar...... Den är 45 x 45 cm och jag kallar den - just det: "Väntan"   

Väntan på utflykt till skog och sjö, väntan på att molnen ska lätta, väntan på att kunna hoppa i badet från bryggan, väntan på värmen och solen...... Men - så är det ju på det viset, att det är dömt att misslyckas, med att efterlikna naturen. Det är som att skriva dikter - det blir ju inte likt nå´nting, om man skriver rakt upp och ner om sakernas tillstånd. Det måste till liknelser och omskrivningar till något som var och en kan tolka i sitt huvud. Om man inte heter Malin Lager förstås..... Men såå skicklig som henne kommer jag aldrig att bli. Och inte eftersträvar jag det heller.... Jag syr på mitt vis   

Idag har jag testat att kopiera ett foto av mig, som Ruth har fixat till åt mig. Tack för det Ruth!! Och jag fick faktiskt över det till en av mina fotomappar!!! Tänkte ta in den som profilbild här på bloggen. Men jag tror inte jag har lyckats. Jag skulle behöva en del lektioner i datateknik. Men det värsta är, att jag glömmer så snabbt, hur jag har burit mig åt tidigare. Allt nytt måste tjatas in i bollen....

Idag trodde jag att spisen hade pajat. Ingenting fungerade på den. Drog ut den å fick i alla fall städat bakom/under    Kollade säkringen - nejdå - ingen "plopp" hade lossnat. Skulle försöka med att byta säkring, men hade ingen 20 Ampere. Stängde av strömmen helt och pillade lite på den blå ringen, som sitter innanför proppen. Och se - spisen funkade igen!!! Tänk vilka magiska fingrar jag har!!! Och tusenlapparna som en ny spis skulle ha kostat, fick jag behålla!!!

Nästa stordåd blir att sy ett nytt "örngott" till min bästa vetekudde. Vill ha en fräsch med mig till sjuka huset. Imorr´n ska jag handla på Ica, på torsdag kommer min städhjälp (guskelov!!) och nästa vecka ska jag besiktiga lilla Pippi. Så det är väldigt mycket att göra    i det här hushålle...... Och  mycket plats för tänkandet.....

 Trodde faktiskt att jag kände mig själv rätt bra..... Idag ringde jag till Akkis - jag skulle fråga om nå´t - vad har jag glömt..... I alla fall berättade sköterskan, att igår hade dom skickat ut kalleslse till mig!!!! Den 19 maj ska jag infinna mig på Akkis - för operation veckan efter!!! Konstiga känslor korsade mig i en enda röra..... Jag blev GLAD så klart!! Äntligen!!! Samtidigt blev jag rädd, nervös - alldeles upp och ner - tre veckor kvar!!

Vad ska jag göra - kontakta nå´n för att vattna blommor, ta in post.... Skriva under en bankgiroorder å be nå´n komplettera den å sen skicka. Vad ska jag ha med mig?? Ringa återbud till nästa PK prov. Vill sy färdig tavlan jag håller på mig.... STOPP!! Det är TRE veckor kvar - 21 dagar!!! Inser att jag har rätt många dagar på mig, att fixa allt.....  Sluta lyssna på alla irrelevanta tankar. Placera känslorna i magen å gå ut å sätt dig i solen människa - nu när den värmer......... Försökte - men det funkade inte - jag kan inte koncentrera mig på nå´n bok å sitta still............

Tar det där med påsken som var - då åkte jag med riksfärdtjänst till Bennarby på långfredagen. Det var lääänge sen jag var där...... Eddie tog emot mig med viftande svans bakom sitt elstängsel!!! Han skull nog ha gett rätt mycket, för att få överfalla både mig å taxichaffisen med idel, ädel glädje!! Men matte och husse kom ut och hindrade hans våldsamma glädjeyttringar......

I Bergefurska residenset hade dom vårstädat minsann - t o m fönstrena var putsade!! Så härligt att få krama om dom   Johanna var hemma oxå och Ida kom  da´n efter tillsammans med sin stora, nya kärlek Adam..... En trevlig kille, same till börden med härligt, norrlänskt tungomål!! Sen kom även Preben, Linnea och Milou - det lilla goa grynet. Anki med familj skulle oxå ha kommit, men dom mötte våren i Madrid tillsammans med barnen.

Den där godisskålen..... joo nog var farmor/mormor där och klämde i sig en del - fast inte så mycket..... På kvällen tog herrskapet och gömde skålen, vilket var en välmenad och snäll gest mot undertecknad......      

Så var det prat och skratt å massor med mat (å en fantastisk tårta gjord av Johanna - slurp!!) Farmor lyckades väl leka lite med Lillan och jag njöt i fulla drag..... av hennes ord, leenden och förtroenden. Vi gick husesyn, ritade lite och trollade med trollstaven...  

Här äts det saftig melon med tösen uppsatt på köksbänken   

Efteråt tog vi en tur ut till hästarna i hagen. Farmor och Milou med moder fick åka kärra efter fyrhjulingen...

Milou vågade faktiskt klappa dom stora djuren - tryggt i pappas famn förstås.....

Så höll en av dom - tror d var Julia - på att sabba Johannas fina frissa   Men vad gör välan d - när det finns så mycket kärlek att få och ge   

Ja - kärlek ja...... mmmm.... lyckades faktiskt fånga de nyförälskade i en puss t o m   

Och ja - även mormor fick sig ena rediga kramar av paret, när det var dax för dom att åka   

Framåt kvällningen blev det en solföreställning i Bennarby

 Och på söndaxkvällen blev det tid för gårdens innedjur

Storvoffsingen Eddie fick ligga i knä´t på Johannan för en liten mysstund. Och kissarna Chili och Chutney vilade och försökte sedan bedjande få dom där tvåbenta, att öppna dörren för lite kul utomhus.....

Ja det är verkligen lycka att få träffa mina fina, goa, vackra och omtänksamma barn och barnbarn......

Nu har det gått snart en vecka sedan jag fick beskedet om att operationen blir av. Och idag ringde Dr Amin från Köping och ville att jag skulle ta mig ner till Läkarstation och ta blodtryck BÅDE på vänster och höger arm!! Sen ska jag ringa till Medicin i Köping och meddela resultatet. Dr Amin måste nämligen ha dessa värden, för att han ska kunna skicka iväg remissen om ultraljud på halspulsådrorna till Västerås..... Så småningom blir jag välan kallad dit och sen ska då resultatet tillbaka till Dr Amin i Köping. Som sedan ska skicka svaret till Akademiska i Uppsala...... Liiite omständigt i mitt tycke ;-) Men det är la bara, att hänga med....

Med Posten idag fick jag ett tjockt kuvert från Akkis!!! Det innehöll information om hur operationen går till + lite enkäter som ska fyllas i - i vanlig ordning. Bl a ska jag återigen svara på om jag har varit inlagt i Gävle eller varit utomlands ??!! Jag har liite svårt att förstå vad man använder journalerna till..... Så fick jag även två tvättsvampar med särskild tvål, som jag ska duscha och tvätta mig med TVÅ gånger - "dubbeldusch" kallar dom det!! Detta före jag inträder på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Om jag duschar kvällen före, ska jag även byta lakan och på morron sätta på mig nytvättade kläder..... Bort med alla bacelusker som finns   

Jag kommer att bli kallad att infinna mig en - två dagar före operationen. (Jag har ännu inte fått något datum) Då ska jag prata med sköterska, läkare, narkosläkare.... å sen ska det sättas nålar både här och där. Ja det var en himla massa info med i kuvertet....

Just nu känns det bara spännande - men när jag väl är där, är jag nog inte så stor i korken misstänker jag. Redan har mina sömnvanor krakelerat = redan spänd. Och jag drömmer så intensivt, när jag väl sover. Inatt var jag t ex i nå´n storstad, där min man? och jag hade gått vilse in i skumma, mörka gränder. Jag sa, att vi MÅSTE få tag i en taxi, som kan ta oss till lite mer befolkade och säkrare områden. Sen visade det dig, att taxin var "köpt" av några riktigt mörka, skumma typer, som skulle råna oss och kanske döda oss. Vi lyckades springa iväg och då hade jag oxå en baby i famnen. Men skummisarna var efter oss...... Kanske inte så konstigt, att jag vaknade av att jag gnydde högt......

Egentligen skulle jag skriva om mitt besök i Bennarby i påskas. Men det får nog bli, när jag kan koncentrera mig lite bättre. Fotona har jag fört in redan i bildarkivet - så d e bar å skriv..... Annars har jag ägnat två dagar åt, att föra över teckningar som Milou har ritat till sydda tavlor. Dom är sydda på organsa ovanpå vitt bomullstyg med maskinbroderi på fri hand i silvertråd. Sen sprayade jag lite lim över det hela och strödde ut lite glittersand. Hoppas hon gillar dem - om inte annat kanske hon kan tycka, att det är kul att ha dom, när hon blir vuxen.... Ska skicka dem imorr´n, när jag ska iväg på blodtrycksmätning.

Den första ritade hon i december, när hon nyligen hade fyllt tre år. Och den andta ritade hon i påskas .....

Så måste jag ju skriva ner, att Johannas audition i Londom gick BRA - hon kom in på skolan dit hon sökt!!! Snacka om lycka!!!   Först ska hon gå ett år i en "förberedande" kurs på "Bimm". Sen är det tre år till..... som hon blir ett ännu mer sällsynt barnbarn. Men förhoppningsvis kommer hon att trivas bra och utvecklas vartefter. Hittills har hennes dröm gått i uppfyllelse och det är jag glad för!!!

Nå´t som jag kanske inte är lika glad åt, är att Dennis i juni ska åka ett halvår till Mali som militär..... Det kommer så klart att bli mycken oro och ångest över vad han kan råka ut för. Men - det är något han själv vill och har önskat. Och förhoppningsvis lär han sig en hel del på vägen. Så det är bara, att önska även honom lycka till!!     

Tänk att man kan bli så gla av ett telefonsamtal!!! 

Tidigare har jag ju fått besked om att jag inte får nå´n hjärtoperation - jag var i "för dåligt skick". Jag blev jättebesviken, eftersom det var min chans till ett fortsatt liv - ett liv värt namnet. Härom dagen ringde jag till medicin i Köping, för att få svar på ultraljudet dom gjorde genom matstrupen - i februari. Pratade med Eva - som jag känner ända från jag bodde i Kungsör. Och bl a frågade jag HUR man dör av hjärtsvikt.?? Jag har frågat flera läkare, men dom svarar väldigt undvikande. Men Eva svarade, att symtomen blir bara sämre och sämre. Svårare och svårare att andas, orkar mindre och mindre, får lättare och lättare vätska i lungorna (och som i mitt fall oxå) vätska som samlas i levern. Alltså en lång, lång pina, innan kroppen ger upp

Sen erbjöd sig Eva, att ringa till Akkis o fråga om svaret på ultraljudet. Och hon fick visst tag på "rätt" läkare, ringde tillbaka till mig och sa, att dom skulle diskutera mig den 15. Imorse fick jag en kallelse till Dr Amin i Köping - varför vet jag inte. Försökte ringa Köping, men fick bara tag i den där förb....ade telefonsvararen.....

Efter att jag sen varit till Ica o handlat, satte jag mig på balkongen med en kopp te (törstig som en öken) å tänkte lyssna på bok i solen. DÅ ringde en läkare från Akkis (nå´t namn minns jag inte) Sååå förvånad??? Men han berättade, att dom (hjärtteamet) hade diskuterat mitt fall idag. Och efter att ha tagit del av ultraljudet genom matstrupen (bättre bilder än tidigare) Även en "mycket erfaren hjärtläkare" var med i diskussionen. Och dom hade kommit fram till, att dom åtog sig, att operera mig!!!   

Att genomföra försök till "tätning" av klaffarna via ljumsken, skulle egentligen bara bli "palliativ vård" sa han. För att jag skulle kunna bli BÄTTRE, måste man operera. Det som talade emot, var min övervikt. Berättade att jag lyckats gå ner 5 kilo - han öste beröm över mig!! "Det vore ju utmärkt, om du kan klara att gå ner några kilo till" Så ville dom ha ett "färskt" ultraljud på halspulsådrorna - med tanke på mina tidigare strokes. Jag skulle få "dubbel förtur" och dom beräknade, att operationen skulle bli inom en till en och en halv månad!!!

Ja efter det samtalet bubblade det av glädje inom mig!! Högsta vinsten!! En andra chans!!! Kändes som glädjegråten bara var millimetrar bort. Måste bara prata med nå´n!! Ringde Annsan - hon jobbade o kunde inte svara. Ringde Lotta o hon föreslog, att jag skulle komma ner på en fika o prata av mig......

Naturligtvis VET jag och förstår, att en öppen hjärtoperation innebär risker. Läkaren sa, att även klaffen på höger hjärthalva har ett betydande läckage. Men eftersom det inte var samma tryck där, skulle det troligtvis vara lättare att åtgärda. Klaffen i vänstra hjärthalvan har högre tryck på sig. Och antingen räcker det med att man drar ihop klaffen, på nå´t sätt?? Eller så måste man byta klaffen. Men det kunde dom inte se förrän jag var öppnad.

Jag VET ju oxå, att jag kan få t ex lunginflammation eller infektioner. Att jag kan få proppar här och där. VET oxå, att jag faktiskt kan dö. Men det är en chans jag är beredd att ta. UTAN operation blir så småningom livet inte värt att leva. Jag vill VÅGA för att förhoppningsvis VINNA!!! Det känns bra, att alla tre barnen tyckte (förut, när operation var på tal) att jag gjorde rätt i att ta en operation.  Livet är ju faktiskt en förbrukningsvara - men en sista förbrukningdag går kanske att förflytta framåt för tanten  

Jag skulle ha skrivit för läänge sen, om mitt besök i Gävle - det var den 6 - 9 mars!!! Och nu är det sista dagen i mars - bäst jag skyndar mig, så det inte blir nå´t aprilskämt av inlägget   

Maja-gumman fyllde alltså 15 år den 6 mars!! Tiden rusar, så man kan bli skraj för mindre..... Och hon har verkligen blivit äldre..... och längre. Å söt är hon ju, så det räcker och blir över   För dagen var hon "iklädd" ett rosa hår i tjocka flätor + piercing i näsan och  piercingpärlor på hakan. Jag fick tillfälle, att prata lite själv med henne och jag måste allt säga, att hon verkar mogen och genomtänkt i sina åsikter. Förstår inte hur jag har kunnat få så förnuftiga barn och barnbarn   Därtill är hon en fena på att teckna - där har vi en konstnär!! Nu är jag liiite tveksam till, om jag ska peta in det enda fotot jag fick ta av henne på 15-årsdagen.... Men jag chansar..... I litet format, syns hon ju inte så bra.... Även om JAG skulle vilja ha henne på storbild....

Sen kom fyra av hennes kompisar på middag.... Och då blev det liv i luckan vill jag lova!! Att fem 15-åringar över huvud KAN låta så mycket, är för mig obegripligt!! Vi "andra" hörde emellanåt inte vad vi själva tänkte.   Och mamma kom med hörselkåpor till lillasyster....

Kul hade dom ju helt klart och tårta och cheesecake klämde vi allt i oss till efterrätt!! Och till slut trillade poletten ner hos den här farmor´n - jag kände ju faktiskt igen två av tjejerna!! Även om det måste ha passerat många födelsedagar sen jag såg dom sist..... Lite senare på kvällen dök så faster Ann-Louise och kusin Johanna oxå upp och grattade 15-åringen !! Bonus för tanten   

Ja sen blev det ju mest lillasyster Milou, som fastnade i farmors kamera. Hon visade mig olika sätt att "stå svårt" 

Och hon lekte på alla sätt som finns, tror jag. Vi pusslade, målade, "degade", Milou var fjäril  å hon dansade. I hela hennes stora rum fanns det leksaker både högt och lågt. En farmor blev alldeles snurrig i bollen.....

 När mamma Linnea sen satt framför TV:n och broderade ville ju dotera göra likadant. Kanhända liite för svårt, men hon fick ju försöka....  

Före läggdax blev det pappagos "jag vill alltid vara hos min pappa"

Fullt ös för en farmor, som allt då och då måste uppsöka soffan, för att ligga och blunda en stund..... Många intryck och försök att hänga med. Men ack så roligt, att få träffa allihopa och se och höra dom!!   Jag är verkligen lyckligt lottad.....

Höll på att glömma - jag fick ett besök hos min favvokonstnär i hans atelje oxå!! Rickard Arvizu Johannson - han är otrolig!! Jag har ju sett och beundrat många av hans tavlor på Facebook, så jag visste att jag gillade hans alster. "Tyvärr" hade han sålt en hel del föregående helg. Men jag hittade ändå två tavlor att älska...... Det stod "Stina" på båda två, så dom fick följa med mig hem    

Och nu hänger dom på "vackerväggen" nedanför min säng - att beundras både morr´n och kväll. Tack Annsan, för att du hjälpte mig att klura ut hur och i vilket sällskap dom skulle hänga!!

När jag sen kom hem, blev det i princip två dagar i sängen. Men det var d värt!! Och sen bubblade energin upp!! Ville sy igen - men jag visste inte vad. Tog fram en gammal ofärdig tavla, som jag i princip hade kasserat som hopplös. Men jag utmanade mig själv och resonerade - KAN det bli nån´ting av det här. Och visst blev det - så småningom.... Inte världens underverk precis - men det blev...... nå´t.....

Den här fick "arbets"namnet "Avtryck"

Det fanns mer kvar av den kasserade hopplösa. Och då tog jag i, så jag själv blev förvånad   "Kontrast" tänkte jag och det blev det..... Trodde väl aldrig, att jag skulle åstadkomma nå´t dylikt...... Men "kontraster" heter den rätt och slätt.....