Det var Jonny, Börje, fröken Svea, Seth, Rigmor, Siv, Rojne, Ann, Tage, Stig, Anita, jag (med nerhasade underbyxor) och Nils. Det är bara de tre killarna, som står längst till vänster, som jag inte minns namnen på.

På den tiden hade man livstycke = som ett linne med strumpeband på - resårband med knapphål i - där man knäppte fast de ribbstickade långstrumporna. Underbyxorna hade gammelrosa färg, var tjocka och hade resår nertill. Kjolen kommer jag ihåg, den var senapsgul och tröjan  var röd med broderier på..... Ja jag VAR född på 1900-talet - inte på 1800-talet....

Här var det lugna gatan. Förutom att dom ringde från Folktandvården och sa, att jag hade tid hos dom kl 15.15 Och då var klockan 15.15 Jag trodde, att det var nästa vecka jag hade tid beställd!! Så då blev det lite fart på tanten!! Det var ju snällt, att dom ringde - så är det i Skbg, när man är kändis.... Och jag blev 1.115 kr fattigare!! En plomb som hade släppt.... Nog hade jag kunnat gjort roligare saker för dom pengarna. Men man får väl vara glad, att dom finns ändå, så man slipper äta sig mätt på flytande föda i framtiden.....

Så har jag städat bort sommaren på balkongen. Inte särskilt upphetsande precis. Perennerna får sin plats i en balkonglåda, som jag bär ner i källaren i ett rum där. Vattnar dom lite sporadiskt under vintern. Stamsyrenen och vildvinet bäddar jag ner i soppåsar med frigolitflingor i. Så får dom sova sin vintervila där. Och bordet, vindplingan, glaskulorna, flaggan och annat pynt åker upp på vinden. Sen ser det så hemskt öde ut på min balkong :(

Råkade kolla på ett foto, som jag har scannat in till min dator - se ovan. Jag har ju inte särskilt bra arbetsminne precis, men när jag såg denna bild efter många år, visste jag helt plötsligt namnen på alla mina klasskamrater!! Blev helt förvånad över mig själv!!

Bilden är tagen i Östnora skola utanför Västerhaninge ca 1952. Och snacka om minne - jag kommer precis ihåg hur klassrummet, gymnastiksalen, skolgården och alltihop ser ut! För några år sedan var jag på Rsci:s (Riksorganisationen stödcentrum mot incest) sommarläger utanför Stockholm. Och på hemvägen passade jag på, att åka förbi Östnora. Det var första gången jag var där sen 1953, när vi flyttade till Köping. Men allt var sig likt!!

Jag knackade faktiskt på och frågade, om jag fick komma in och titta. Det var en väldigt vänlig, ung familj som ganska nyligen hade köpt hela huset, för att så småningom ha ett konferenscenter där. Ovanpå skolan finns en lägenhet, där jag och min familj bodde. Och jag bara gick runt och många minnen rasade över mig!! I köket tror jag inte nå´nting var ändrat - t o m orginalluckorna på köksskåpen var kvar.

Jag berättade för dom hur jag på natten, när jag blev kissnödig gick upp och stoppade in ändan i ett skåp där pottan stod. Vi hade utedass på den tiden. (men nu var ett modernt WC installerat). En gång då min faster var och hälsade på, såg hon mig uppföra mig underligt på natten. Först gick jag ut i hallen och satte på mig regnjackan. Sen öppnade jag skåpet där pottan stod, in med ändan och skvalade. Sen gick jag ut i hallen och hängde av mig regnjackan. Och sen i säng..... (Min faster satt uppe på natten och ammade min lilla kusin.)

Jag har två äldre bröder och dom älskade ju att skrämma sin lillasyster. En natt hade dom spänt ett snöre tvärs över rummet, där jag skulle gå på min vandring till min potta. Jag snubblade förstås - det var ju meningen, ramlade och skrek väl som en stucken gris, antar jag. En annan gång hade dom varit så "snälla" och städat och bäddat i vårt sovrum. Så hade dom byggt en koja av ett lakan i en av brödernas sängar. Jag gick och la mig i min säng och låg där och försökte släppa dagen. Rätt var det var tändes en lampa bakom en stor dödskalle - inuti kojan!! Jag blev dödsskraj förstås och vrålskrek. Och brorsorna hade väldigt roligt!!

En annan gång, när vi lekte blindbock, knuffade min äldsta bror in mig i elementet, när han hade bråttom fram. Och jag stod väl i vägen, antar jag. Det var ju så´na där gamla element med skarpa kanter på. Och jag slog hu´vet i en så´n kant.  Det gjorde ont och jag flydde in till pappa som fanns i ateljen flera rum bort. När jag sprang genom sista rummet, kände jag uppe i huvét och blev alldeles röd på handen av blod!! DÅ satte jag igång att skrika!! Sen blev det kvällsfärd till Nynäshamn, där jag blev ihopsydd.

Jag hade dåligt med kompisar så där ute på vischan. Så jag fick faktiskt börja skolan redan som 6-åring! Och det fick jag ju veta, att jag var inte tvungen, men jag tyckte det var roligt! Då gick man ju ettor, tvåor och jag tror oxå treor i samma klass. Så en av mina bröder gick i samma klass som jag - så jag tyckte väl att jag var väldigt stor!

Men en dag var det inte lika roligt längre, så jag bestämde mig för, att ligga kvar hemma i sängen och sova. Min pappa hade åkt till jobbet och mina bröder till skolan, så jag var ensam hemma. (Min mamma var död) Så småningom kom fröken upp från skolan och kom in bredvid min säng och frågade varför jag inte kom till skolan. Men jag sooov och sooov och hörde iiingenting. "Jag ser, att du är vaken Stina, så det är lika bra du svarar". Men jag blundade ju hårt och sov så klart - inte kunde hon väl SE, att jag inte sov. Till slut lessnade hon och gick därifrån. Men nog fanns ett dåligt samvete där i min själ, för att jag låssassov och inte svarade.....

Nog för idag, men det finns flera minnen..... bl a om en kissdocka.....

Denna bild är inte knäppt idag - en vy från en rastplats på väg till Västerås. Visst är hösten vacker - men jag avskyr kylan....