Nu har jag allt tråkat ur alldeles  - det var såå länge sen jag skrev nå´t..... Lusten har inte fallit på och inte har jag haft nå´t att skriva om heller. Men idag -

MÅNDAG DEN 11 JANUARI

- 1,7 kilo!! Sammanlagt alltså minus 1,9 kilo

Ändå tycker jag det var rätt lite - första veckan brukar man gå ner mer. Men jag är nöjd. Framöver kan jag inte räkna med mer än ett halvkilo i veckan - om ens det. Eftersom jag inte kan ta några "raska promenader", som det står i Viktväktarnad program. En timmes rask promenad ger 6 poins - och jag har 20 points per dag.... Men jag har iaf cyklat lite. Klarar 5 minuter på nästlättaste inställningen. Jag får väl ta allt i snigelfart..... och hålla i tålamodet - så jag inte tappar det.....

Stort TACK till Ankie, Skomakar-Lisa, Ruth, Lena, Lambergsfrua och Love för era vänliga kommentarer och ävenså tack för beröm!!

Var till Fagersta i torsdax och kunde inte låta bli att stanna lite då och då och fota vykortet jag åkte genom....

Solen sken lite försiktigt på dom välklädda granarna....

....och det var en klarblå himmel....

... t o m vägskylten var dekorerad på baksidan och hade fått på sig en mössa i kylan..... Apropå kyla - lilla Pippi hon startade så snällt utan mankemang. Var ju lite fundersam, om hon skulle vilja gå igång - hon har ju säkert stått en vecka under snö och is.....

I förmiddax hade telefonen ringt ett antal gånger och jag hörde inte signalerna!! Jag måtte sova som klubbad! Men när klockan var 12 hörde jag ändå. Då var det Anita som ringde och berättade, att min vän Solveig O i Västerås hade dött nu i trettonhelgen. Egentligen inte så konstigt - denna mäniska har varit allvarligt sjuk MÅNGA gånger. Åkt in och ut från sjukan gång på gång. Hon hade nå´n ovanlig kärlsjukdom - hade fått ena benet amputerat och dog nu av blodförgiftning. Antibiotikan rådde inte på att försvara henne längre.

Jag har inte känt Solveig så många år, men under en period hade vi mycket kontakt genom Eva-gruppen på Kvinnohuset. Hon tog emot mig första gången jag var där. Och hon fick mig, att börja i en självhjälpsgrupp -  Evagrupp. En grupp kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Den gruppen träffades en gång i veckan under ca två år. Och den fungerade fantastiskt bra. Det var läkande, att ta del av andras berättelser och förstå, att vi är många i samma båt.....

Så småningom bildade Solveig och jag en arbetsgrupp, som ordnade studiedagar, Trasdockans dag och vi föreläste oxå och informerade om sexuella övergrepp.  Vi sökte pengar från Allmänna Arvsfonden och ordnade en grupp i psykodrama, som var väldigt uppskattat. Och Solveig och jag hjälptes åt att starta flera självhjälpsgrupper.

Men nu blir det alltså ingen fler Evagrupp. Det var Solveig som satte igång den från början och den dog nog med henne. Förstår inte hur hon under så pass många år, kunde ha gnistan kvar, att envetet fortsätta jobba ideellt med detta. Samtidigt som hon var så sjuk - mot slutet tog hon sig till Kvinnohuset i sin permobil. En svag kropp, men en mycket stark kvinna.....