Nu skiter jag i att sätta på mig dom här elektroderna igen! Jag står inte ut! Det kliar som hundra myggbett och under några av elektroderna hade jag fått röda blåsor. Och jag är så fruktansvärt less på sjukdomar och läkarbesök och provtagningar - jag vill spy på hela skiten. Åt helsike med flimmer, hjärtsvikt, glappande klaff, kreatininvärden, PK värden och allt som hör därtill. Nu låssas jag att jag är FRISK!! Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk..... Jag vill LEVA mitt liv - inte vara patient - NU ÄR DET NOG!!

Jag är Stina i Gula faran (min bil), som gör det jag VILL! Känns som jag vill gå i nå´t demostrationståg och skrika mig hes. "Sjukdomar bort - livet tillbaka!! Sjukdomar bort - livet tillbaka!!" Imorr´n åker jag till Cambodja, Thailand eller vart fan som helst.

Nja - jag får väl inrätta mig här i Skbg och "acceptera mina nya livsstil".... Får övelåta till de stackars jagade älgarna att demonstrera.... Idag har jag varit på bibblan och lånat ett antal ljudböcker. Så imorr´n ska jag sy och lyssna. Jag tänkte låna En Aino Thorsell, men datan på bibblan talade om, att den hade jag redan haft. Men det blev en hög ändå - får väl se om jag kan drömma mig bort till en bättre värld.....

Nu ska jag läsa runt i lite bloggar och sen tar jag kväller....

 

Ruth

23 oktober 2008 00:25

Att leva är inte alltid det enklaste, i synnerhet inte om kroppen jäklas och ställer till det för en. Jag kan prisa mig lycklig, har ju mina små krämpor men dom är verkligen små och inte jobbigt att leva med. Sådana plåsterlappar kan inte jag ha heller, fick för något år sedan Östrogenplåster, det gick inte, fick klåda och blev knallröd. När jag försökte sluta röka köpte jag nikotinplåster, samma helsike där också, har runda missfärgade ringar på ett par ställen som inte går bort. Varför använder dom inte ett annat sorts lim att sätta fast olika saker på kroppen med. Vanliga hud plåster ger inget problem. Klagomålen måste för sjuttsingen komma från många brukare, tror inte vi är ensamma. Också något at demostrera för.

God natt och sov gott!!

http://bernamis.bloggagratis.se

 

synne

23 oktober 2008 08:26

Det är ingen kul grej att gå och bära på,det kan jag förstå-Hur länge ska du behöva dras med eländet det brukar väl vara ett dygn.Kämpa på kram synne

 

Hans

24 oktober 2008 10:31

Hej igen! jag tycker att Du verkar väldigt pigg, Det låter så, och påbrået syns på de alster du gjort. skickar med länk till Emils sida, den är inte uppdaterad på senare år.
"Ha det", som dom säger i Norge

http://web.telia.com/~u49906098

 

Ankie

27 oktober 2008 21:17

Mamma låter hälsa till alla sina bloggarkompisar att hon ligger på sjukhus. Nu är det en muskelinflamation som gör att hon inte kan gå utan hjälp. Ingen fara på taket alltså, men bloggen är vilande några dagar...

 

synne

27 oktober 2008 22:29

Tack Ankie för att du tog dig tid och framförde din mammas hälsningar.Jag har varit ute på din mammas blogg varje dag och började bli riktigt orolig.Hälsa stinalill från mig att hon ska krya på sig.Kram synnöve

 

Ruth

28 oktober 2008 19:46

Tusen tack Anki för att du hoppade in och meddelade detta !

Presis som inte du skulle fått din beskärda del, utan skall drabbas av muskelinflamation också. Hoppas du snart kryar på dig och får komma hem..
En stor kryapådigkram från Ruth

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...