....och idag har det inte gjorts mycket. Så ineffektiv som det bara går.... Ont i huvet och allmänt less - både på hostan och att det tar tid, innan lägenheten blir klar.... Fick i alla fall upp två tavlor idag. Sen har jag letat svart tyg. Jag VET att jag har svart tyg liggande - men VAR.... Jag tycker att jag har ordning och reda på mina tyger - olika färger bor i olika backar. Men det svarta är bortsprunget. Ska kolla i källaren imorr´n om det möjligtvis av nå´n outgrundlig anledning har hamnat där....

Kollade på ett program på 4:an om "Annorlunda familjer". Tre olika familjer med en jäddrans massa barn. Tio barn i en familj och åtta i en annan. Och det var tvillingar och trillingar och jösses vilka liv!!! En bonuspappa hade förälskat sig i mamman till de tio barnen, tror jag det var. Han hade inga egna barn, men bytte blöjor, matade och stod i. Man kan undra hur länge han orkar.... En gång i tiden - för mycket länge sen - innan jag hade fått egna barn - ville jag ha tolv barn!! Men jag omvärderade mina önskningar så småningom.... Det blev tre stycken och det var jämt sno efter vad jag kommer ihåg.

Livet är ändå finurligt inrättat - kvinnan kan inte få barn, när hon blir lite äldre. Och det är ju tur - för vilken 50-åring skulle orka kolik, nattmål och vaknätter.... Annat är det ju med männen - de kan bli pappa som 70-åringar. Men då vill det ju till en betydligt yngre fru, som kan ta hand ome´t. Ja varje ålder har allt sin tjusning. Inte skulle jag vilja gå igenom ungdomen igen med all ångest och osäkerhet. Tiden mellan 40 och 55 var nog den bästa åldern för mig - om det nu finns nå´n bästa. Då visste man vem man var och orkade fortfarande göra sån´t som man ville.... Det är ju inte fel att vara 63 heller för den delen. Om bara kroppen kunde orka lite mer än vad min gör....

Men man väljer inte sina gener, sina föräldrar eller sin uppväxt. Fast visst hade jag kunnat vara snällare och mer omtänksam mot min kropp och skött om den bättre. Men allt har sina orsaker och följder. En får göra så gott en kan i det liv som är nu. Varken gårdagen eller morgondagen kan man göra så himla mycket åt. Och nu säger min kropp till mig, att det är dax för kvällteet och sen sängen....