.... till dessa kuddsidor. Detta är till två kuddar. Fortsättning följer.... Två sidor om dagen blir det ungefär. Och Annsan - du KAN inte tycka om allt jag syr!! Och du behöver inte bestämma dig om du vill ha dom, förrän du sett dom klara. Själv tycker jag, att dom är i svartaste laget....

Ja det blev inget besök på Läkarstation idag. Jag ringde och bad att doktoren skulle ringa upp mig OM det var nå´t fel.  Jodå - han ringde - och sa att det inte var några förändringar på lungorna. Vad var det jag sa?? Men det var ju bra i alla fall.... Det var ju inte "min" doktor Ola utan en annan herre, som var under utbildning. Och han känner ju inte mig som Ola gör....

Det är konstigt - det är ju inte första gången i världshistorien som jag har långvarig, besvärlig hosta. Och tidigare var första frågan hos doktorn "Röker du??" Jaa klämde man fram lite försynt. "Jaha ja - då är det svårt ska du veta, att bli av med sån här hosta". Undermeningen var alltså, att då får du ju skylla dig själv. NU röker jag inte längre och jag var faktiskt lite nyfiken på, vad de skulle hitta på för anledning nu, på varför inte hostan går över. "Jooo det är ju så, att när man blir lite äldre, har inte kroppen samma förmåga, att läka sig lika snabbt...." Ska man kalla det åldersdiskriminering eller.....

Nu är det väl så, att jag egentligen inte är så åldersfixerad, som det kanske låter. Men visst funderar jag - och bearbetar, antar jag - det här att bli sjuk och orkeslös. Jag har ju alltid varit van, att klara mig själv och haft fullt ös hela tiden. Men som sagt varje ålder har sin tjusning. Och inuti mig finns allt från litet, litet barn till gamtant.

Jag är ju lite för återanvändning av det mesta.... När jag var 14 år blev jag tillsammans med en kille - Tobbe. Han var det snyggaste man kunde skåda - hur kunde det komma sig, att han valde ut MIG..... Vi förlovade oss!! och höll ihop i drygt två år. Mot slutet blev han så svartsjuk, så jag bröt mig sakta och försiktigt loss. Långt senare - när jag hade klarat av min andra skilsmässa, ringde han mig. Och vi tog upp kontakten igen. Därav återanvändningen, som jag började med ;) Jag var då drygt 40 år. Och han gav mig en väldigt fin komplimang "Jag ser alla dina åldrar i ditt ansikte - både den vackra tonårstjej du var och den mogna kvinnan".... Jösses - då kände jag mig älskad..... Vi förlovade oss igen, men - det höll förstås inte - det heller.....

Sängdax nu Stina - sluta drömma om förgången tid....