....heter den här figuren, som hänger över ryggstödet på min fåtölj Den har så talande ögon.... Och sorry får jag säga till Annsan idag.... fortsättning följer....

Annsan kom inom igår och hämtade mig till operan. Tack för det - jag slapp skotta fram min bil från all snö, som har vräkt ner över Skbg!! Tog soporna på väg ut och skjudsades fram till Korpen av min vän.

Operan var en höjdare!! Det var maffigt, storslaget, vackert och sorgligt!! En STOR duk upphängd i Korpen, där man började med att se "runt omkring" på "The Met" - Metropolitan i New York. Man kunde banne mig se en pormask i fejset på människorna - om dom nu inte hade varit sminkade förstås. Själva operan skriven av Donizetti - har aldrig hört talas om tidigare

.... Den hette "Lucia di Lammermoor" och var ett drama av Julia och Romeo-karaktär. Mycket dramatiskt med olycklig kärlek, svarsjuka, mord och huvudpersonerna - de älskande - dog på sluttampen.

Det var två pauser, då man fick köpa fika. Men i pauserna fick man oxå se hur dom gjorde om scenen back-stage. Det vimlade av folk, men allt verkade gå på räls. Så intevjuvade de oxå en del personer. Och det var ju oxå intressant, så fikat blev inte så långvarigt. Och tre timmar gick snabbt, kan jag säga, innan vi befann oss ute i snövintern igen....

Annsan släppte av mig hemmavid och jag började leta efter lägenhetsnycklarna i min väska. Letade och letade, men dom FANNS inte!! Ringde Annsan - tack och lov för mobiler!! Hon for till Korpen för att kolla, om jag tappat nycklarna där. Men det var stängt och låst. Jag hejdade en tjej, som bodde i huset bredvid och hon försökte låsa upp min port, men det gick inte. Jag gick den väg, som jag gick, när Annsan hämtade mig och försökte skrapa undan snön med foten. Inga nycklar. Tittade t o m i soptunnan....

En kille kom ut från min port, han ringde till tjejen han varit på besök hos. Och hon kom ner och öppnade porten. Väl inne skrev jag upp tel numret till vice värden, som står på ett anslag. Men jag drog mig ju för att ringa honom mitt i natten. Annsan kollade per telefon, att min xtranyckel fanns hemma hos henne. Och inte med hennes Harry, som var på jobbet i Västerås. Och så åkte vi till Riddarhyttan och hämtade den - ca 1,5 mil - enkel väg. Sen tillbaka i Skbg - fortfarande i fullt snöoväder.

Under tiden gick tankarna verkligen rundgång - VAR kunde nycklarna vara?? Eftersom jag har dålig känsel i min vänsterhand, skulle jag ha kunnat haft nycklarna i den handen och sen bara tappat dom utan att känna det. Jag skulle ha kunnat stoppat ner nycklarna mellan väskan och jackan, istället för ner i väskan. Såg tusenlapparna fladdra iväg - det kostar 3000:- om man tappar bort en nyckel....

Så låste Annsan upp dörren då - äntligen!! Men - den hade inte behövts låsas upp!! För nycklarna satt väldigt prydligt kvar i låset på insidan av dörren!! Jag hade helt enkelt inte låst dörren!! Tänk om jag bara hade gått några trappsteg upp förut och KÄNT på dörren!! Så - Sorry Annsan, och TACK för din vilja att hjälpa mig ur nyckelknipan!! Säger bara det - jag och nycklar och lås - det går bara inte ihop. Vet inte hur många gånger i mitt liv jag har stått vid en dörr, vid ett hänglås, vid en saftybox och känt paniken växa, när jag inte fått upp låset....

En dramatisk kväll/natt på flera sätt!! Men mobiltelefonen är en välsignelse, när nöden knackar på.... För att inte tala om en god VÄN!!