Så var det kväller igen. Dagarna, veckorna, månaderna springer fortare och fortare. Nu har jag gått in på Vikt Väktar-programmet igen i alla fall. Så är jag bortbjuden på middag imorr´n kväll.... Men jag får väl försöka äta lite och sakta. Idag har jag ätit min kalorifria soppa - det känns bra.

Idag har jag oxå sytt av jackan jag köpte förra veckan för 195:-. Den känns bra och jag gillar färgen. Inte är det väl nå´t höjdare för övrigt, men den duger bra som vardagsjacka. Så den nyttan har jag åstadkommit idag. Förutom att jag var iväg med två fulla kassar till pappersinsamlingen. Inte mycket arbete precis - men det räcker bra för mig....

Solveig R ringde ikväll - dom är hemma från Grekland nu. Hon skulle se nå´n debatt om att hänga ut pedofiler med namn och foto. Jag vill inte se, för jag vet, att jag bara blir så förbannad. Visst tycker jag, att de som förgriper sig på barn ska straffas - rejält. Men nå´nstans måste de ju oxå "hjärntvättas" så deras lust att ha sex med barn "försvinner". Annars hjälper det ju inte, om man låser in dom. När dom kommer ut är det ju bara dax att förgripa sig på ännu ett barn. En del förstår ju inte ens, att de ger barnet ett trauma för livet - "hon ville ju själv" eller "jag lärde ju bara upp henne". Jag säger bara det : IQ fiskmås.

Jag hörde talas om ett sätt de har i Norge. Norge ligger långt före Sverige i behandling. Där får förövare träffa vuxna, som varit utsatta för övergrepp som barn. De utsatta får berätta hur det har skadat dem, hur det har känts för dem under alla år. Och förövarna får lyssna och förhoppningsvis ta till sig. Sen är det ju så, att den som inte inser hur fel det är, att ha sex med barn, den personen KAN inte rehabiliteras. Då återstår endast kemisk sterilisering eller - kirurgisk. Det kan inte hjälpas, men ett oskyldigt barn måste vara viktigare än den vuxnes "intigretet".

Det är lätt att känna förakt och hat gentemot en förövare. Och hur ska man nå´nsin kunna förstå deras handlande??? Mina känslor säger, att de borde plågas, hängas ut, frihetsberövas för alltid, snepas, bespottas och straffas på alla tänkbara fantasifulla sätt. Men - det finns ju oxå en människa där inne i förövarens kropp. Nå´nting har ju helt klart gått snett i den människans huvud. Och - GÅR det att rätta till?? Fan vet.....

Det jag VET med säkerhet är, att det GÅR faktiskt att rehabilitera oss, som varit utsatta. Men det behövs en terapeut, som kan ta emot. En terapeut som orkar vara ett "lyssnande vittne". En människa som vågar vara varm och kärleksfull och som står kvar i alla väder..... Det finns inte så många så´na. Och lyckas man hitta en, så kostar det oftast skjortan. För nå´n långvarig terapi ställer inte landstinget upp med.... Självhjälpsgrupper kan oxå vara bra som komplement. Undrar hur många övergrepp det finns bakom alla långvariga sjukdomar - all återkommande kroppsvärk - alla sjukpensionerade.... Så nog är det mycket väl befogat med höga skadestånd till de barn som drabbats.....

Natti, natti!

Igår kväll läste jag Idas blogg, innan jag gick och la mig. Och då var Pelle-hästen på väg till Ultuna med kolik igen. Pelle blev 26 år gammal - en snäll och vänlig gammal häst, som var mycket ompysslad och älskad. Och nu var det ju lika bra, att han fick rida vidare till Nangijala. Där slipper han plågas mer. Inte minst jag vet hur tarmvred känns.... Och han var ju väldigt gammal för att vara halvblod, efter vad jag förstår. Men nu är det stor sorg i Bennarby.... Tänker på er.....

Ja det gör ont att mista en vän. Varje sorg är unik och känns bottenlös. Men på något sätt GÅR det att komma över. Även om det tar tid och är smärtsamt. Till slut kan man hantera sorgen och minnena utan att falla i handlös gråt och utan att det skär knivar i hjärtat. Och så småningom kan man minnas med glädje den tid man fick tillsammans.

Det blev helt plötsligt oviktigt att skriva om något annat. Jag känner så med dotra och flickorna. Men livet går vidare och jag är glad, att dom har varandra.

Bilden är på Johanna, när hon red Pelle i måndags.....

Tänk att det alltid ska bli så sent innan jag kommer in på bloggen och ska skriva några rader..... Nu är det ju för 17 dax att gå i säng egentligen....

Blir så inspirerad av Medresenärskan att berätta minnen ur livet, som poppar upp allt emellanåt. Kanske jag kan komma till skott lite tidigare imorr´n... Så jag inte blir stressad av klockans framfart i alla fall....

Har i alla fall gjort lite "nytta" idag - klippt och färgat håret. Så nu känns det okej i knoppen igen. Det bara är så, att en dag är håret bara FÖR långt. Och då MÅSTE det klippas omedelbart. Har inte 17 tid att vänta på en klipptid hos nå´n frissa.  Så är en frissa alltför dyr, tycker jag - i alla fall för min kassa. Visserligen är det rätt jobbigt, att stå med en backspegel och sträcka armar uppåt. Men tid har jag ju och många raster kan jag ju ta....

Sätter in en bild på Moa - nykomlingen i Bennarbystallet - en vacker häst tycker jag. Annars är det ju Julia, som är Idas gunstling nummer ett. Och hon ska ha föl i april - Julia alltså ;) - det är nå´t att vänta på minsann!! Fölet kanske t o m jag kommer att våga tjåla med? Tycker annars att dom där stora djuren är FÖR stora - okontrollerbara liksom - bits framtill och sparkar där bak....

Från vänster är det först Ettan, sen Ida, därefter Moa och Julia (som är moster till Moa!), Johanna (som är lillasyster till Ida!) så gammelhästen Pelle och sist lilla uppkäftiga shettisen Valle!! Dessutom finns en hund - Kevin och en fem, sex katter på gården!! Jag bara säger - oj, oj, oj..... blir trött bara jag ser på....

Så var jag då hemma igen - vid 15-tiden idag. Sen har jag varit parkerad i sängen några timmar - somnade t o m till lite.

Trodde jag skulle få lov att åka bärgningsbil från Bennarby!! När jag åkt en liten bit, såg jag en liten verktygsfigur och ordet "OIL" på displayen på instrumentbrädan. Stannade genast och kollade oljan. Men den var helt okej. Åkte tillbaka och med hjälp av telefonsamtal med Arver i Västerås och Ann-Louise, som läste instruktionsboken, kom vi fram till, att det var "rester" ifrån när jag servade bilen sist. Och Ann-Louise hittade hur man skulle göra för att trycka bort det. Så jag kom ändå iväg....

Att jag blir så byxis, när det syns nå´t knas på displayen, beror på att min förra bil fick motorhaveri tre gånger!! En ny Seat Ibiza årsmodell -00!! Det var ett konstruktionsfel i oljeventilationen, så det bildades ispropp, när det var lite kallt. Så oljan kom inte fram till motorn, fast det var olja i tråget. Första gången fick dom byta hela motorn, andra och tredje gången fick dom byta toppen. Helt gratis förstås!! Men mycket elände och ångest. Jag har haft många mer eller mindre skrotbilar i min dag, men aldrig behövt åka bärgningsbil förrän jag köpte en sprillans ny bil!! 

Hur som helst var det mysigt att träffa hästtjejerna!  Jösses vicket jobb det är med hästarna!! Morgon, middag, kväll! Ingen sovmorgon där minsann! Ut med hästar på morron, mocka boxarna, täcke på och täcke av, fylla på vatten i hagen, rida två hästar var, byta hage, ta in hästar, rykta hästar och sopa stallet!! Jag skulle bli ihjälstressad! Det är ju en heltidssysselsättning. Dom måtte vara riktigt hästbitna, som orkar med det livet..... Men som en av tjejerna sa "det är en livsstil".....

Tycker tjejerna skötte sig jättebra, när föräldrarna var borta! Dom skötte diskmaskinen, dom dammsög, röjde efter maten och fixade allting. Känns skönt att se, att dom fixar sina liv. Dom är så goa och omtänksamma oxå! Dessutom har dom varit jätteduktiga och gått ner mycket i vikt, genom att äta sundare och röra sig mer. Även Ann-Louise har krympt en hel del. Men ändå tar dom en dag i veckan då det är godisdag. (Utom när jag var där - för då blev det tre godisdagar på rad... månne jag har dåligt inflytande...?

Men nu ska tanten isolera sig lite från kakor, glass och godis.....  Jag mår inte bra rent fysiskt. Sväller i bena och gör ont i levern - NU FÅR DET VARA NOG!! Fram med ViktVäktarprogrammet nu Stina!!

Jösses vad jag fotade denna gång!! Upptäckte en ny funktion på kameran!!  Jag har haft den i ett och ett halvt år....!! När jag skulle fota tjejerna, när dom red, gick jag in på menyn och ställde över på "sport". Då upptäckte jag, att jag kunde fota i serier, vartefter de red förbi. Bara att hålla knappen nertryckt hela tiden! Kul! Men det blev en himla massa kort, att gå igenom.... man kan ju inte spara alla!!

Så gick jag runt och fotade deras hus oxå - både inuti och utanpå. Jag är så impad över hur dom har fått ihop det! Smakfullt och vackert! Men naturligtvis kommer det att ta sin lilla tid, innan alla lister är på plats och trädgården ser ut som en trädgård m m. Det är ett livsprojekt. Särskilt som dom jobbar heltid båda två, flickorna pluggar och sen alla djuren med allt vad det innebär.....

Dotra och svärsonen hade haft det bra i Bratislava! Dom hade promenerat runt mycket i stan, sovit mycket och läst mycket!! Det var säkert välbehövligt, att dom fick några dagar för sig själva - utan några måsten hängande över sig.

Petar in en exteriör bild av huset deras - som det ser ut idag. Med byggnadsställningen fortfarande kvar ett tag till.....   

Ännu en dag har gått, som man kan lägga till dåtid. Jag blir ofta så inspirerad att skriva om händelser ur mitt liv i "forn"-tid, när jag läser andra bloggares livstycken. Dels att ta del av själva berättelsen, men oxå känna igen tidsandan. Men man måste vara på humör, för att börja gräva i minnesbanken.....

Idag har jag sytt färdigt för den här gången. Städat undan och snyggat till. Får väl se vad som känns mest akut, när jag kommer hem från Bennarby. Ett tag funderade jag på, att ta med mig symaskinen. Men jag kom fram till, att det skulle bli så mycket packning - symaskin, tyger, skärmatta, skärlinjal, skärkniv, sax, tråd m m. Det räcker så bra med den packning jag måste ha med mig. Får nog hitta på annat att göra, när jag är borta. Att vattna blommor hör till rutinen, när jag åker till döttrarna. Blommorna har inte högsta prioritet i de hemmen.... Däremot hos Preben är det sällsynt, att växterna är törstiga - han har nå´n sorts rutin på vattnandet.

Idag har jag setat flera timmar och tittat på foton på intenet. Bl a www.fotosidan.se.  Jösses vad många vackra, roliga och konstiga foton det finns!! Naturen är fantastisk - det finns sååå mycket vackert att avbilda!! Jag har svårt att förstå de som inte brukar fota, när dom reser t ex : "Jag upplever istället för att hålla på och titta genom kameran". Men när man har bilderna med sig hem, kan man ju njuta och minnas gång på gång. Tycker jag.....

Släpper in en vacker lilja, som jag fotade hos Annsan förra sommaren.....

Snart sovdax igen.....

Precis när jag skickat iväg förra inlägget, ringde Ann-Louise. Flickorna hade önskemål om att mormor kommer på lördag eftermiddag. Ann-Louise och Erik åker till Bratislava imorr´n på avkopplings-mini-semester. Och imorr´n skulle några klasskompisar följa flickorna hem. Men sen ville dom tydligen, att jag skulle komma - så dom inte behöver sova ensamma..... Och det är ju kul, att dom vill ha dit mig!!

Det här fotot på deras hus är nog ungefär ett år gammalt - dom hade inte flyttat in ännu. Nu ser det nog lite mer färdigt ut. Det är ett jättejobb dom har gjort. Dom rev ner allt i princip utom väggarna och murstocken. Sen byggde dom ut åt vänster på huset, så dom fick plats med badrum, toa, tvätt, tork, garderober och dylikt. Så höjde dom taket - nya takstolar, tak och flera rum. Ja jösses - men fint är det nu minsann!!

Så nu vet ni - på lördag åker jag iväg och kommer hem kanske på tisdag eller nå´t. Utifall jag inte hinner skriva nå´t imorr´n....

Ska väl ta och skriva några rader - fast jag är mitt uppe i mitt syende. Något säger mig, att det är dax att ta kväller.... Jag har nu kortat ärmarna på Heffas jacka. Så har jag sytt sittdynan till fåtöljen färdig. Och är ganska snart färdig med ryggdynan oxå. Men den får bli klar imorr´n. Dagens arbete får avslutas nu - även om jag helst skulle velat göra färdigt nu.

Tänk Lotta - inte har jag vetat varför Heffa heter Heffa!! Ovanligt namn - javisst. Men Heffa och Herbert har ju "alltid" hetat som dom gör!! :) Roligt att se din mamma "ta för sig" av ledigheten!! Och inte vara alltför orolig för Herbert på avlastningen.

Igår och idag har jag oxå lyssnat på en bok - "Mannen under trappan". Den var inte dålig, men ingen 10-poängare heller. Imorr´n ska jag ner på bibblan och låna fler. Tyvärr finns det ju inte så stort urval på biblioteket i Skbg. I och för sig, så brukar dom alltid få fram ljudböcker, om man vet vad man vill ha. Några tips??