Det här är Kevin - min äldsta dotters hund (med familj förstås!) Kevin är gammal - fråga mig inte hur gammal - det vet jag inte. Men det känns som om han "alltid" har funnits. Kevin är vän med hela världen - utom med katter kanske.....  Han är en "vägkorsning" - en mycket lyckad sådan!

Varit till Västerås tillsammans med Heffa idag. Det var trevligt att ha sällskap. Och jag tycker hon är så gladlynt och trevlig. Väldigt lik sin dotter Lotta, som oxå är min vän. Ingenting är omöjligt för nå´n av dem.... Och Heffa bjöd på en god China buffé och vi hann med att fika oxå :) Men efter hemkomst så fick det bli sängen i några timmar...

Vi hittade tyg på Nisses till en fåtölj hemma hos Heffa. Så vi kom fram till, att det ska bli ett vändbart "fodral" till ryggstöd och sittdyna. Det blir nog bra, när det blir klart. Sen gjorde jag ett riktigt fynd : en duvblå vinterjacka med huva för 195 kronor!!! Precis min färg och sån´t där mjukt tyg som nästan ser ut som mocka. Nu var den i och för sig nästan en halvmeter för lång - närmare kappa än jacka. Men det är ju snart gjort att sy av, så den blir lagom lång. Ser fram emot, när jag kan använda den!

Tack för kommentarer!!

Ida: Tänk vad vis du ska bli, när tanden kommit fram ordentligt ;) Borsta på med tandborsten bara - det onda går över så småningom. Sorry Ida - varken Schweiz eller Irland hör till de länder jag längtar till. Australien - ja - men just nu är det alldeles för långt.... Men det vore JÄTTEroligt att resa tillsammans med dig!!

Ankie: Gulle dig - men jag vet, att det gäller att utnyttja tiden på helgerna till allt det där som man bara inte hinner i veckan. Jag är glad att få vara med och se hur väl ni går ihop Stefan och du och dina fina killar! Och Segers dagis blir jättefint!! Precis som "mitt" lilla krypin blev!!

Johanna: Ringde faktiskt pappa på kvällen. Än får det inte hända Kevin nå´t - han har ju "alltid" funnits..... (Kevin är Idas och Johannas hund - om nå´n undrar - en gammal och ack så snäll vovve!!)

Synne: Nej det är inte min hund - det är min yngsta dotters hund - Seger heter han. Javisst är han ståtlig! Jag skulle inte klara att ha hund.....

Ruth: Nej den hunden är så ompysslad och är verkligen en flockmedlem i familjen. Ankie håller oxå på att träna dressyr med honom och han tar ut husse och matte på lååånga promenader varje dag.

Imorgon är det tvättstugedax. Och så ska jag koka mig en god soppa oxå, tänkte jag. Med få kalorier.... Får väl se om jag sätter igång med lite syende - ev sy av min nya jacka. Ev fålla upp ärmarna på en annan jacka. Ev börja med Heffas fåtöljkuddar.... Sen - så småningom har jag en duk "i huvét" som jag vill prova att sy. Och en handväska - och en gardin - och tallriksunderlägg - och en tavla..... Så är det dax att klippa håret och färga det igen. Ja inte har jag sysselsättningsbrist precis.....

I fredax fick jag oxå en kallelse till sjukan i Västerås för att sätta på mig en bärbar "registreringsenhet"!! Den 20 oktober är det dax för den resan. Jag ska sen vara hemma med den på och göra "vanliga" saker. EKG i hemmiljö... Men dom var snabba med den kallelsen!

Här är Seger utanför sin lilla stuga - det kommer att bli jättemysigt!!

Kom hem igår eftermiddag - trött? Javisst.... men jag har en skön säng.... Det är inte illa att sova hos Ankie heller - där får jag ett eget krypin i ett gästrum, som dom har byggt i en del av garaget. Skönt att sova där - lite svalare än i stora huset.

Vill börja med att tacka för alla kommentarer! Jag uppskattar verkligen responsen!

I Glädjen är det som vanligt rätt full fart. Grabbarna rör sig med kompisar hit och kompisar dit. Och det finns alltid några projekt på gång. Just nu håller dom på att bygga om hönshuset till daghem åt voffsen. Hönsen och kaninen har fått flytta. Och dom har skurat rent, (blä!) byggt upp en mellanvägg och gjort ett ordentligt isolerat golv och ytterväggar. Dubbla fönsterglas ska in och gipsplattorna på väggarna ska målas + värmeelement för kalla dagar. Blir så fint, så fint. Och en stor utegård får han oxå. Där kan ha kul med sin sällskapsdam - oxå en Howavart.

Ja nog är det fart på mina barn och barnbarn!! Måste säga att jag är stolt över dom - dom har verkligen artat sig väl! Och dom har så fina och trevliga partners allihop! Ankie trivs med sitt nya jobb - det var väl för väl, att hon slapp sitta och resa till Stockholm varje dag! Och hennes sambo kör eget nu - "Glas och Garden". Och det verkar gå bra och han tycker det känns skönt, att rå sig själv.

Ett tag tänkte jag, att jag skulle ha åkt direkt till Bennarby efter Glädjen. Men - jag hade ju PK-provet idag. Och när jag åkte hem, kände jag, att jag behöver faktiskt en paus emellan. Får se om det kan bli till nästa helg..... Det var jättelänge sen jag var där och jag längtar efter dom.... Johanna är så gullig och omtänksam - hon ringer lite då och då och berättar vad som händer i Bennarby. Ida följer jag lite på hennes blogg liksom Erik.

PK idag som sagt. Så bad jag Lotta ta ett blodtryck oxå. Doktorn i Köping sist tyckte ju att jag skulle göra det lite då och då. Och det låg fortfarande ganska lågt 110 genom 65. Men det är ju inte så där riktigt lågt, som det har varit förut. Promenerade till Läkarstation idag - och det gick bra. Även om jag fick stanna och flåsa lite på väg hem. Det tar sig sa mordbrännar´n..... Men igår när jag var in på Coop Forum i Västerås igår gick det inte lika bra. Fast jag tog mig ändå till bilen. Det är lite upp och ner....

Fortfarande funderar jag på, att försöka ta mig till nå´t varmare land en vecka eller två. Det skulle vara verkligt skönt, när novemberrusket sätter in. Fast det vore ju roligare, att ha nå´n med sig. Men, men dom flesta har ju sina partners och jobbar gör oxå de flesta. Så kostar det ju en del..... Tiden får visa.....

En vacker krukväxt, som Ankie fick till sin födelsedag av sin svärmor och svärfar!

Bara en snabbis - för idag åker jag till Ankie och hennes familj.

Igår vägrade internet att fungera. Jag satt tre timmar i telefon, först med Telia, sen med nå´t supportföretag "Sixel" sen med Telia igen. Och jag knappade och knappade på telefon och fick alla möjliga frågor från en robotröst, som jag inte begrep. "jag uppfattade inte ditt svar -var snäll och upprepa ditt svar." Till slut var jag färdig att börja lipa och skrek bara "hjälp" - hur jag än bar mig åt, så kom jag inte till en MÄNNISKA!! PÅ Telia kom jag efter mycket om och men fram till en, som gick att prata med. Men dom där Sixel borde upp på Plus-programmet, som ett hopplöst företag. Det är klart - dom slipper att supporta nå´n, när man aldrig kommer fram. En ny affärsidé kanske?? Supportföretag utan anställda med enbart en robotröst i telefon....

Men tänk - idag fungerade plötsligt eländet!! Utan att nå´n gjort nå´nting!! Datorer är som karlar - helt oberäkneliga!! Och jag begriper inte nå´nting - av varken karlar eller datorer.....

Men, som sagt - nu är det Glädjen nästa! Ha en skön helg!

Det var Jonny, Börje, fröken Svea, Seth, Rigmor, Siv, Rojne, Ann, Tage, Stig, Anita, jag (med nerhasade underbyxor) och Nils. Det är bara de tre killarna, som står längst till vänster, som jag inte minns namnen på.

På den tiden hade man livstycke = som ett linne med strumpeband på - resårband med knapphål i - där man knäppte fast de ribbstickade långstrumporna. Underbyxorna hade gammelrosa färg, var tjocka och hade resår nertill. Kjolen kommer jag ihåg, den var senapsgul och tröjan  var röd med broderier på..... Ja jag VAR född på 1900-talet - inte på 1800-talet....

Här var det lugna gatan. Förutom att dom ringde från Folktandvården och sa, att jag hade tid hos dom kl 15.15 Och då var klockan 15.15 Jag trodde, att det var nästa vecka jag hade tid beställd!! Så då blev det lite fart på tanten!! Det var ju snällt, att dom ringde - så är det i Skbg, när man är kändis.... Och jag blev 1.115 kr fattigare!! En plomb som hade släppt.... Nog hade jag kunnat gjort roligare saker för dom pengarna. Men man får väl vara glad, att dom finns ändå, så man slipper äta sig mätt på flytande föda i framtiden.....

Så har jag städat bort sommaren på balkongen. Inte särskilt upphetsande precis. Perennerna får sin plats i en balkonglåda, som jag bär ner i källaren i ett rum där. Vattnar dom lite sporadiskt under vintern. Stamsyrenen och vildvinet bäddar jag ner i soppåsar med frigolitflingor i. Så får dom sova sin vintervila där. Och bordet, vindplingan, glaskulorna, flaggan och annat pynt åker upp på vinden. Sen ser det så hemskt öde ut på min balkong :(

Råkade kolla på ett foto, som jag har scannat in till min dator - se ovan. Jag har ju inte särskilt bra arbetsminne precis, men när jag såg denna bild efter många år, visste jag helt plötsligt namnen på alla mina klasskamrater!! Blev helt förvånad över mig själv!!

Bilden är tagen i Östnora skola utanför Västerhaninge ca 1952. Och snacka om minne - jag kommer precis ihåg hur klassrummet, gymnastiksalen, skolgården och alltihop ser ut! För några år sedan var jag på Rsci:s (Riksorganisationen stödcentrum mot incest) sommarläger utanför Stockholm. Och på hemvägen passade jag på, att åka förbi Östnora. Det var första gången jag var där sen 1953, när vi flyttade till Köping. Men allt var sig likt!!

Jag knackade faktiskt på och frågade, om jag fick komma in och titta. Det var en väldigt vänlig, ung familj som ganska nyligen hade köpt hela huset, för att så småningom ha ett konferenscenter där. Ovanpå skolan finns en lägenhet, där jag och min familj bodde. Och jag bara gick runt och många minnen rasade över mig!! I köket tror jag inte nå´nting var ändrat - t o m orginalluckorna på köksskåpen var kvar.

Jag berättade för dom hur jag på natten, när jag blev kissnödig gick upp och stoppade in ändan i ett skåp där pottan stod. Vi hade utedass på den tiden. (men nu var ett modernt WC installerat). En gång då min faster var och hälsade på, såg hon mig uppföra mig underligt på natten. Först gick jag ut i hallen och satte på mig regnjackan. Sen öppnade jag skåpet där pottan stod, in med ändan och skvalade. Sen gick jag ut i hallen och hängde av mig regnjackan. Och sen i säng..... (Min faster satt uppe på natten och ammade min lilla kusin.)

Jag har två äldre bröder och dom älskade ju att skrämma sin lillasyster. En natt hade dom spänt ett snöre tvärs över rummet, där jag skulle gå på min vandring till min potta. Jag snubblade förstås - det var ju meningen, ramlade och skrek väl som en stucken gris, antar jag. En annan gång hade dom varit så "snälla" och städat och bäddat i vårt sovrum. Så hade dom byggt en koja av ett lakan i en av brödernas sängar. Jag gick och la mig i min säng och låg där och försökte släppa dagen. Rätt var det var tändes en lampa bakom en stor dödskalle - inuti kojan!! Jag blev dödsskraj förstås och vrålskrek. Och brorsorna hade väldigt roligt!!

En annan gång, när vi lekte blindbock, knuffade min äldsta bror in mig i elementet, när han hade bråttom fram. Och jag stod väl i vägen, antar jag. Det var ju så´na där gamla element med skarpa kanter på. Och jag slog hu´vet i en så´n kant.  Det gjorde ont och jag flydde in till pappa som fanns i ateljen flera rum bort. När jag sprang genom sista rummet, kände jag uppe i huvét och blev alldeles röd på handen av blod!! DÅ satte jag igång att skrika!! Sen blev det kvällsfärd till Nynäshamn, där jag blev ihopsydd.

Jag hade dåligt med kompisar så där ute på vischan. Så jag fick faktiskt börja skolan redan som 6-åring! Och det fick jag ju veta, att jag var inte tvungen, men jag tyckte det var roligt! Då gick man ju ettor, tvåor och jag tror oxå treor i samma klass. Så en av mina bröder gick i samma klass som jag - så jag tyckte väl att jag var väldigt stor!

Men en dag var det inte lika roligt längre, så jag bestämde mig för, att ligga kvar hemma i sängen och sova. Min pappa hade åkt till jobbet och mina bröder till skolan, så jag var ensam hemma. (Min mamma var död) Så småningom kom fröken upp från skolan och kom in bredvid min säng och frågade varför jag inte kom till skolan. Men jag sooov och sooov och hörde iiingenting. "Jag ser, att du är vaken Stina, så det är lika bra du svarar". Men jag blundade ju hårt och sov så klart - inte kunde hon väl SE, att jag inte sov. Till slut lessnade hon och gick därifrån. Men nog fanns ett dåligt samvete där i min själ, för att jag låssassov och inte svarade.....

Nog för idag, men det finns flera minnen..... bl a om en kissdocka.....