Efter mycket om och men så satte jag igång med att få upp gardinfästen och gardinen i rummet. Jag skruvade så svetten rann. Tanten är ju inte särskilt lång och klev försiktigt upp och ner från stegstolen. Skulle inte ha sagt nej till en skruvdragare om jag säger så..... Men det lyckades till slut Och jag blev väl relativt nöjd. "Någon" behöver nog komma och skruva till några skruvar senare....

Sen har jag då bokhyllan som nu är "laddad" som den ska och är parkerad på rätt ställe. Sen ska takfläkten upp ovanför sängen, rumslampan upp ovanför soffbordet, draperiskenan upp plus draperiet. I badrummet ska torkställningen upp och duschdraperiet plus några hyllor, som först ska sågas av lite och målas.

Igår ringde jag till den målare, som rustade min förra lägenhet. Bad att han skulle komma och kolla vid tillfälle och lämna en offert på vad det skulle kosta, att måla köksluckor och köket. Sen måste jag ha bort den antika köksfläkten och "kryddhyllan" ovanför. Där vill jag ha mikrougnen istället. Ja det finns en del att göra....

Idag kom Jusma inom med tulipaner och vi satt och gaggade en stund. Annsan svängde innanför dörren och lämnade skärmattan och linjalen - hon skulle på kommunstyrelsen. Senare kom även Neta in en snabbis - för att betala en skuld till mig, som jag inte kom ihåg. Hon hade oxå bråttom, bråttom - skulle på körövning. Det rör sig i stugan....

Annars hade jag en liten sovstund i förmiddax. Natten blev jag inte fullsövd av - host, host.... Det hjälpte inte så mycket med den nya "hostmedicinen". Fast god var den.... Faktiskt godare än den hostmedicin, som jag höll på att äta ihjäl mig av, när jag var liten. Vet inte om jag har berättat den historien....??

 Min mamma var sjuk och låg i sängen. Jag måste väl ha varit runt fyra år gammal. Mamma hade en väldigt god hostmedicin, som smakade lakrits. Frågade henne om jag fick ta en sked. Jodå det gick bra - men bara EN sked. Och jag tog både en och två och tre skedar. Jag visste ju att jag gjorde nå´t olovligt, så jag tog flaskan med mig och gömde mig i vår kurra-gömma-garderob. Där stod jag sen i mörkret och halsade direkt ur flaskan - gotti, gott, gott.... Så småningom hörde jag mamma fråga min bror, om han visste var jag var nå´nstans. Och det första stället han letade på var ju i garderoben. Där stod jag med hostmedicinflaska bakom ryggen och försökte se oskyldig ut....

Det blev ett väldigt ståhej, mamma ringde efter en taxi och vi åkte ända in till sjukstugan i Vilhelmina. Där skulle jag dricka en svart medicin som såg jätteäcklig ut - jag totalvägrade. "Om du inte dricker den här medicinen, så går mamma sin väg". Pedagogik på hög nivå.... Och mamma försvann ut genom dörren. Sen minns jag inte mer av den händelsen.

Men minnet av mamma som försvann, har levt kvar i mig under alla år. Ingen visste ju det då, men min mamma dog några månader senare!! Tänkte på det igår. I år fyller jag 64 år och är alltså nu dubbelt så gammal som mamma var, när hon dog.... Jag hade länge nå´n sorts idé om, att jag skulle dö i samma ålder som hon. Lite av nå´n sorts magiskt tänkande. Men det gjorde jag alltså inte - utan har nu levt dubbelt så länge som min mamma.... 

Och det tänker jag allt fortsätta med ett tag till. Trots alla tarmvred jag har haft,  tre stroke, lunginflammationer, hjärtflimmer och hjärtsvikt.... Det är nog en rätt seg tant det här.....