En NÄR-bild på ispärlorna i höstströmmen. Dom syntes inte så bra på föregående bild....

Det var någon förut, vem minns jag inte, som undrade vad man ska göra åt alla småflugor / fruktflugor så här på höstkanten. Jag brukar hälla lite vinäger i ett glas plus lite diskmedel (typ Yes - inte maskindiskmedel!) och sen en skvätt vatten på det. Den groggen gillar flugorna!!  Så till den milda grad, att dom går i döden för den!!

De fällda löven komer strömmande från mörka stjärnenatten - tillsammans med ispärlorna.......

Nä nu är det jäklar dax - att blogga alltså! Dotra ringde mig - förkyld och eländig - och undrade hur det var med mig. För jag hade inte synts till på bloggen på flera da´r!! Å de känns väl bra att vara saknad - bra att veta att dom hänger med mig lite då och då. Jag var bara tvungen att ringa dom alla tre i söndax. Längtar efter dom. Men det känns inte som kroppen orkar med några större utflykter.....

Först var jag lite deppad och ville inte skriva av mig min negativism till de som läser min blogg. Sen så tog jag mig äntligen över tröskeln och satte igång att sy. Det blev en tavla 27 x 22 cm i frihands symaskinsbroderi. Inte riktigt klar än - ska fästa fast den på ramen bara.  Den blev inte alltför munter - men det tycker jag inte hösten är heller. Visst är det vackra färger - så småningom i alla fall. Och visst finns det svamp och visst kan man tända ett ljus o s v. Men det är ändå jäkligt långt till vår..... Säg inte emot mig - för jag fryser om tårna och om kroppen - fast jag har tofflor och  xtra flieströja på mig. Men det är som det är - "Ge mig gåvan att acceptera det som inte kan ändras"...... o s v.

Jag testade i alla fall att skriva ut foto-löven på sån´t papper, som man för över till tyg. Och även om det inte blev så färgstarkt, som jag hade tänkt, så blev det i alla fall. Så nu gäller det bara att förverkliga de andra ideérna med den tekniken. Tiden får visa.....

Var ner och tog PK-prov idag. Svårt som vanligt att få nå´t blod ifrån mig - men på tredje försöket gick det. Dom tackade översvallande för insändaren jag skrev till Fagerstaposten. Dom hade förstorat den och satt upp i personalrummet. Jag skrev nämnligen om hur vänligt, respektfullt och glatt dom alltid bemöter mig. Dom ÄR verkligen pärlor! Blev nästan lite generad - att dom skulle bli så glada för lite beröm! Man borde nog slösa med lite beröm oftare. Kanske skulle man kunna bidra till en lite bättre värld - i det lilla......

Nu ska jag ta och sy färdig min lilla tavla.