När jag nu visat Kommunhuset från baksidan, så tar jag Herrgården i Skbg från baksidan oxå! Tyckte det var så vackert, så jag var tvungen, att parkera bilen och gå ut och fota! På framsidan av Herrgår´n ligger Herrgårdsängen. som ligger sagolikt vackert med utsikt över sjön Nedre Vättern! Där är det körstämma varje år i helgen före midsommar.

Jo sjön söder om Skbg heter Nedre Vättern och sjön norr om samhället,  heter Övre Vättern! Skinnskatteberg ligger inte nära Malugn, som nå´n trodde. Skbg ligger i norra Västmanland. I Skbg:s kommun finns det över tvåhundra sjöar!! Kommunen har ca 4 500 invånare!!

PS Nu får jag nog snart ett pris från Turistbyrån.... ;)

Jösses Amalia vad trött jag är!! Har legat i sängen sen jag kom hem från Västerås. Det var de finaste tuttar dom hade sett på länge, sa dom!! ;-)

Efter tuttklämman ! :)) var jag och hälsade på en kompis, Solveig O, som ligger inne på sjukan I Västerås igen. Denna människa har då levt ett liv som få. Ut och in på sjukhus - stup i kvarten. Opererad över 50 gånger. Färdig att stryka med lite då och då. Hon har nå´n ovanlig kärlsjukdom, som gör att hon får proppar både här och där. Men hon håller i ännu - seg som få - ett amputerat ben, en bortopererad njure, konstgjord aorta, smärtor m m. Turligt nog känner hon tillit till läkarna. Men som hon säger - varje smärta är individuell. Smärtor går inte att jämföras. Varje individ har sin smärta - oavsett om andra har det värre. För det är ju lätt att känna sig priviligerad bredvid henne.....

Redan när jag gick från parkeringen kände jag, att det var svårare att andas idag. Sen när jag skulle gå genom hela sjukhuset till Soveigs avdelning, kändes det väldigt tungt. Flås, flås. Så det tungandade har alltså inte försvunnit. Men, men - först så går det upp, sen så går det ner.....

Jaa kommunhuset ser faktiskt ut som KGB... :) Man kan inte se in och man kan inte se ut..... Men, men i rättvisans namn - det är baksidan på kommunhuset, som jag hade fotat!

Har inte hunnit kolla in alla kommentarer - men tack till alla! Det är kul, när man vet, att någon har tagit del av de små händelser, som är livet. Medresenärskan har skrivit så fint i sin presentation om mötet mellan människor!

Nu är det sängparkering som gäller för mig. Ha det gott!