Bara några korta rader. Idag har jag äntligen kommit igång med själva kaklingen. Och eftersom jag är en nyfiken natur, måste jag bara göra lite till - och så lite till - för att se hur det blir.... Och om det kommer att gå jämt ut med kakelplattorna. Turligt nog fick jag lite tips av min svärson per telefon. För jag fick det inte riktigt att gå ihop i första hörnet. Försökte och försökte att skära till den lilla bit som fattades. Men se det gick inte! Fastän jag tejpade innan på den bit jag behövde. Men med Eriks råd i ryggen, fick jag ändå till det någolunda.

Till slut hade jag fått upp de här fyra plattorna upp, runt alltihopa! Men - det var allt lite för mycket på en gång för denna tanten! Sen ska det till två rader ovanför de här. Och jag valde alltså till slut, att sätta de blå plattorna utsporidda lite här oc h där. Inget regelbundet mönster. 

Först hade jag en idé om att skära de blå plattorna på diagonalen. Och sen sätta dom i en "bård" runt om. Jag provskar trianglar och det gick i och för sig bra. Men så tänkte jag på min vän Annsan och hennes oregelbundenhet, som hon gillar. Och det gillar ju jag oxå. Jag tror inte att jag egentligen är en regelbunden och symmetrisk människa. Så nu blev det så här. Och jag tänker inte ångra mig.....

Det var allt mer jobb med det här, än jag från början tänkte mig. Sen är det otroligt frustrerande, att inte orka göra klart!! Tålamodet tanten - tålamodet.....

Jag la mig i alla fall i sängen och kollade på "Här är ditt liv" med Sven Wollter. Honom gillar jag skarpt och har alltid gjort. Precis en så´n sorts karl, som jag skulle kunna falla för.... Men nu ska jag nog falla i säng och vila min stackars ledbrutna kropp. Till imorr´n - så ska i alla fall kaklingen bli klar.