Gul fingerborgsblomma - har jag aldrig sett förrän i Ankies trädgård. Tycker den är vacker....

Seeeg dag.... Har liksom inte kommit mig för med just nå´nting. Jo jag ringde och bad om nya recept och var ner på läkarstation och tog nytt PK-prov. Vilket jag hade glömt förut..... Lite mysko är, att jag emellanåt får liksom små blåmärken på insidan av fingrarna. "Små proppar" trodde sköterskan. Men jag ska väl inte få några proppar, när jag äter Waran.....? Skit samma - det är inte livshotande.....

Så var jag ner till Lotta en sväng och satt och gaggade. Kände att jag behövde lite "social samvaro". Tänk att tjejer alltid har nå´t att prata om!! Vi har alltid mycket att avhandla och trevligt har vi oxå.....

Solen behagade titta fram på eftermiddan. Satt på balkongen och njöt plus att jag vattnade alla blomster ute i behaglig värme. Fasligt vad dom hinkar i sig - som dom värsta alkisar ;) Och jag petar i mig från allt som blev kvar av kladdkakorna sen i lördax. Inte bra.... Dom gör sig egentligen bättre i soppåsen. Men SKULLE det möjligtvis bli SOL imorr´n, ska jag ha med mig som massäck till sjön. Men väderpratarna är inte till att lita på.....

Egentligen kan man ju bara veta EN enda sak. Och det är att vi alla ska dö förr eller senare. Så vet vi oxå, att NU är NU. Gårdagen har varit - den blev som den blev. Framtiden vet vi inte ett jota om. Hur 17 vi än planerar och funderar framåt och skriver i våra almanackor. Jag behöver träna mer på, att LEVA just nu. Att ta mig för saker, som jag verkligen vill ha gjorda. Ta vara på tiden liksom. När man var ung var framtiden en evighetslång sträcka av dagar. Nu har dom liksom blivit lite reducerade.....

Tror nog att de flesta människor vill göra nå´t slags avtryck till eftervärlden. Försöka göra sig "odödlig" genom att åstadkomma nå´t, som lever vidare som minnen - för andra. Barn och barnbarn t ex. Dom är ju tydliga bevis på, att vi en gång har levat. Och dom för våra gener vidare. Men oxå minnen. Jag kan säga till någon, att min pappa har gjort några av konstverken, som står på Ricklundsgården i Saxnäs. Och då spiller det liksom över lite stolthet till mig. Fast JAG ju egentligen inte har nå´t med dessa att göra.

Jaaa - det finns mycket att fundra över.....