Mycket lugn dag idag. Tankar har kommit och gått. Glädje över livet, men oxå lite tomhet efter att alla åkt hem igen. Men tacksamheten stannar kvar. Jag har kollat på foton, städat bland alla mina mappar och gjort back-up på de foton, som inte hade hamnat på CD ännu. Så nu har jag tömt min kamera igen. Ordning och reda - så vill jag ha det.

Sen kan man ju fundera - OM det skulle brinna t ex, då går ju alla foton åt fanders ändå.... Men om hårddisken kraschar, så har jag iaf kopior. Jag tittar oftare på mina foton nu, än när jag klippte och klistrade in i album. Bilder har alltid varit viktiga för mig. Men det var iofs roligt med albumen. Man kunde klistra in andra minnen från resor oxå - biljetter, kvitton, sedlar t ex. Sen blev det ju lite text till varje foto oxå. Djungelturen som jag gjorde i Malaysia t ex. Inte hade jag kommit ihåg allt guiden berättade, om jag inte hade skrivit upp det. Men på turen till Cambodja och Vietnam skrev jag upp så mycket jag hann - och renskrev den sen i datorn, när jag kom hem. Så det finns ju oxå kvar....

Men inget får man med sig härifrån hur som helst.... Råkade se på ett program igår, om en man som blev "intagen" av ett sorts medium. Mediet "använde" hans kropp tillfälligt, eftersom han själv var död. Och han talade om rädslor, kärleken, döden och livet. Han menade att vi fortsätter vårt "levande" i nästa och nästa liv. Även om vi inte minns något från våra tidigare liv, så samlar vi på erfarenheter från liv till liv. Och kärleken är liksom målet med allt. Att vi ska övervinna rädslorna och handla kärleksfullt mot våra medmänniskor. När vi lämnar vårt "skal" - kroppen, d v s när vi dör, möter vi alla våra kära igen, som tidigare lämnade oss kvar i livet. Den tron tilltalar mig mycket, måste jag säga. Och de tankebanorna har jag allt varit inne på för mig själv. Men - vi VET ju ingenting.....