Det var så här, att jag försökte ju "frälsa" alla mina män med paddlingens härliga utflykter. Den jag lyckades allra bäst med var Prebens pappa. Vi gjorde många roliga paddelturer tillsammans. Han hade ju oxå gått på sjön - så han var liksom sjövan, om man säger så. Och visst var han oxå en snygging, där han sitter i spenaten och fixar middag åt oss.....?

Just den här gången åkte vi till Värmaland. Vi lastade två canadensare på taket på bilen. Vi hade tält, sovsäckar, kuddar, kläder i packpåsar med oss. Den "blå lådan" var packad med mat för en vecka och vi hade alla köksattiraljer med oss. Vi hade gjort en "packlista", som vi checkade av allt eftersom, så vi inte skulle glömma nå´t.

Och vi - det var jag, min man, döttrarna, sonen och vår hund!! Som alltid är ju färväntningarna stora, när man ger sig iväg så här. Årtalet var 1978. När vi var nästan framme, var det nå´n som sa nå´t om paddel. Paddlarna - jösses var dom med??  Neeej - vi hade glömt dom!! Rådslag om hur vi skulle göra. Och vi bestämde oss för, att hyra paddlar eller i värsta fall köpa.

När vi kom fram till Preben Mortenssons kanotuthyrning - jag tror det låg utanför Årjäng - fick vi tämligen slokörade gå in och säga som det var - vi hade glömt paddlar. Preben himself flinade lite förargligt. Men visst fick vi hyra fyra paddlar och han sa lite syrligt, att vi kunde ringa, om vi stötte på n´t problem. "Han hade resurser" - sen undrade vi såklart om det fanns telefonkiosker utställda på öar och i vikar.... Detta var ju före mobilernas tid.

Detta var all vår packning! Den "blå lådan" var specialsnickrad så den passade precis i kanoten. Och den fungerade oxå som bord, när det var matdax.

Pappa och yngsta dottern i en kanot, mamma och äldsta dottern i den andra och så sonen, som flyttade lite emellan. Det var härligt klart vatten - man kunde se botten flera meter ner. Och det var väl tur, för vi råkade tappa vovvens koppel överbord. Pappa gjorde en djupdykning och fick upp det igen. En kväll när vi hade slagit läger och allt var klart för natten, kom en hel flock med får knallande! Men jag tror vi stannade kvar iaf.

Vi hade fint väder och en dag tog vi "helledigt" och bara badade, solade och slappade. Vi slussade oxå en gång - det var ju spännande att se, om vi skulle klara! Men det gick bra. Men på midsommaraftonen blev det sämre väder. På midsommardagens morr´n bestämde vi oss för, att ta oss ut till en ö. Och där tältade vi och tänkte att det skulle bli en lagom etapp nästa dag, för att ta oss tillbaka till utgångsläget. Men nästa dag blåste det småspik, så vi blev mest liggandes i tältet. Som tur var hade vi en radio med, som ungarna kunde fördriva tiden med.

Men framåt eftemiddan/kvällningen tyckte vi att vinden mojnade, så vi gav oss iväg på den sista etappen. Vi hade medvind, så det gick undan - men var lite läskigt. Och vad vi inte räknat med, var att det blev mynningsvågor, när vi skulle in i en å. Jäddrar vicka vågor - det gällde verkligen att ha tungan rätt i mun!! Och jag ska nog medge, att jag var faktiskt rädd!! Tre ungar, massor med packning - det hade inte varit kul att stjälpa.... Efteråt sa vi vuxna till varandra, att detta hade vi inte gjort, om vi hade vetat.... Men guskelov gick det bra!!