Ska väl ta och kratta ner några rader, så ni vet att jag fortfarande är igång. Min bror ringde faktiskt idag och frågade "Varför bloggar du inte?" Jaaae jag känner mig inte på topp, om jag säger så. Har halkat ner i nå´n sorts svacka. Kanske hösten, kanske värken, kanske att jag har svårt att just nu se nå´n bättring av både det ena och andra. Jag menar - kylan står för dörren och det dröjer till i vår, innan man kan tina upp igen och ta av fliesjackan.... Och kroppen lär väl inte skutta igång och göra allt det där jag skulle vilja.... Och värken pinar både händer, fötter, knän och höft....

Bland annat skulle jag vilja rusta hallen. Måla taket - neeej det fixar jag inte. Dra bort korkmattan som ligger -- neej det fixar jag inte. Lägga klickgolv skulle jag nog klara, om jag tog det i sakta mak. Måla väggar och garderobsluckor - jaa det kanske jag skulle klara. Och jag VILL!! Och jag skulle vilja gå ut i skogen och plocka svamp och fota alla höstfärger. Och jag skulle vilja åka till Västerås och shoppa loss en dag....

Ja, ja, jag vet, jag måste tänka på det jag klarar istället. Jag kan sy, jag kan köra bil, jag kan sköta hemmet, jag kan ta ett långt varmt bad. Och jag kan träffa mina vänner och - jag kan faktiskt åka och hälsa på mina barn och barnbarn ännu. Även om jag blir dödstrött av att sova borta. Och på fredag ska Annsan och jag på konsert! Och jag kan åka och hälsa på Anita, när jag vill.....

Och i dagarna har jag sytt en ny tavla, efter inspiration från en liten tavla, som jag såg hos Lotta. Den är lite mörkare i verkligheten och jag har frihandsquiltat i silvertråd och markerat kropparna med silvertråd. Den är ca 30 x 40 cm stor och den heter "Urgammal kärlek" Lite tanke bakom - att jag levt singel i 12 år nu.... Mina kärlekar är urgamla i mitt liv. Oxå lite tanke på Erik och Ann-Louise, som nu har varit gifta i 20 år!! I mina ögon är deras äktenskap "urgammalt"!! Och kärlekar har funnits så länge människan funnits. Först tänkte jag göra en serie med tavlor i samma stil. Men jag tror jag nöjer mig nog med denna.

Det är ju så, att jag kravlar mig upp över kanten snart igen. Jag VET det - iaf med huvét. Snart tycket jag livet är härligt igen.... och dansar runt med livsgnistan....