Tre år utan cigaretter!! Slutade absolut inte för att jag var duktig på något sätt. Utan jag mådde så fruktansvärt pest och pyton, så jag kunde inte röka! Så enkelt var det! Jag hade tarmvred, opererades och fick lungemboli - alltså proppar i lungorna - efter operationen. Det var inte alls svårt, att låta bli ciggen då....

Men sen - när jag började återgå till livet igen - har det hela tiden varit något som fattas. Och fortfarande kan jag sakna min vän cigaretten.... När jag är glad, när jag är lessen, när jag har gjort nå´t bra, när jag är upprörd, när jag har avslutat ett jobb, när jag behöver en rast, när jag behöver tröst - hela tiden har cigaretten stått till tjänst - förut.... Men aldrig mer....

Dax för skärpning! Idag tänker jag berätta om, när jag gick på kurs i forspaddling! Det är en av den mest roliga och intensiva veckan i mitt liv!! Jag hade alltså anmält mig - själv - till en veckas forspaddling i närheten av Östersund. Året var 1989 - alltså 20 år sen! Jösses vad åren går....

Jag avreste alltså i egen bil från Skbg. På väg upp stannade jag och sov över natt i bilen. Jag ville ju vara framme i god tid på morron! Och jag letade mig på slingriga små vägar fram till vad som skulle bli vårt basläger under en vecka. Vi - det var ca 6 män och två kvinnor - inklusive mig. Plus två ledare Bobo och Anders.. Jag var äldst av allihop! Den andra kvinnan var några år yngre - en riktig gnällspik, om jag får säga det. Hon började med att sammankalla till ett möte, där hon framförde, att HON tyckte att vi två kvinnor skulle få bo i den lilla, lila stugan - eftersom vi var de enda kvinnorna och dessutom de aldsta. Jag skämdes å hennes vägnar - vi borde ju naturligtvis ha samma utgångsläge som männen. Men ingen protesterade, så det blev så. De övriga sov i tält. Och detta var det svåraste under hela veckan - att dela bostad med henne, utan att be henne dra dit pepparn växer....

Självaste kursen började med att några slalompaddlare visade oss hur det går till, att ta sig utför en fors i en slalombana! Oj vad det gick undan!! Ja, ja så där proffsiga var det väl inte meningen, att vi skulle bli ändå..... Vi nybörjare fick börja med, att paddla en liten okrossbar forskajak i lugnt vatten. Och det var ju inte så svårt, även om den kändes lite "halare" än andra kajaker. Kajaken blev snart döpt till "tväl" - liten, vit och hal!

Till den personliga utrustningen hörde våtdräkt, flytväst, skor och hjälm. Och kajaken bar man inte ner till vattnet. Man satte sig i den på land, spände på kapellet och åkte kana ner i vattnet!! Och skulle man gå nå´nstans med kajaken på land, höll man den i ett snöre och släpade den efter sig. Som om man var ute och gick med en hund! Eller så skjudsade man den framför sig ner för en stenig backe t ex.Okrossbara var dom alltså!! På kvällspassert bar det av till en  bassäng i Hammarstrand, där alla skulle lära sig vicka omkull med "tvålen" och trycka sig ur kajaken. Det var inte sååå lätt, man satt som i en slalompjäxa!!

All mat lagades tillsammans över öppen eld vid baslägret. Den som ville och hade lust hjälpte till med det man kunde. Sen satte man sig och åt runt lägerelden. All mat smakar naturligtvis gott då - så där mitt ute i ingenting. Men det var ju naturligtvis ingen hotellstandard precis! Dock tilltalade det mig mycket!

Sen fick vi lära oss att traversera - d v s ta sig över strömmande vatten från strand till strand. DET var svårt!! Man fick uppbåda all armstyrka man bara kunde!! Vattnets styrka är ganska svår att förutse!!  Det såg ju sååå lätt ut från stranden!!

En kväll for vi ut med kajakerna på bäversafari. Det var så himla mysigt! I skymningen paddlade vi ljudlöst fram och ingen fick knysta ett ljud. Och visst visade sig några bävrar!! Men så snart någon råkade göra en oförsiktig rörelse, så smällde dom med sin platta svans och försvann!! 

Nej nu är det fikadax - kommer mer imorr´n!