Jag har funderat på min bloggning en del de här dagarna, då jag inte har synts till. Jag kände en väldig motvilja mot att blogga. Och jag undrade naturligtvis vad det berodde på. Och nu tror jag, att jag har tänkt färdigt. Jag ställde krav på mig själv, att jag måste skriva trevligt, berätta intressanta grejer, få många läsare, många kommentarer o s v. Det blev inte roligt längre med mina egna krav på mig själv. Jag klarar inte krav - även om det är mina egna. Det skapar ångest hos mig. En rest från när jag gick i väggen för 10 år sen.... 

Detta låter kanske knasigt för många - men det skiter jag i. Jag måste inte förklara mig för nå´n har jag bestämt. Det bara är så här.  Och nu ska jag försöka skriva utan mina egna "ögon utifrån" - skriva bara för att jag själv tycker det är lustfyllt. Berätta stort och smått för mig själv - skriva av mig. Vill någon annan läsa - välkommen!! Vill någon annan kommentera - välkommen!!

I fyra dagar har jag sytt. Bestämde mig för att sy typ "konsumkassar" - som man kan ha, när man handlar - foto kommer..... Jag hade en papperskasse som förebild. Och det blev väldigt mycket syende. Sydde först själva mönstret utåt med fyra olika tyger, sen förstärkte jag kassen med tygband inuti fodret. Och sen quiltade jag med vadd emellan fodret och "utanpåtyget". Efter det sydde jag "vikningar", så det blir lätt att vika ihop kassen. Och sist handtag och en avslutande kant upptill. Plus en pappbit till botten, som jag klädde med tyg. Så att man kan ta ur den, när man ska tvätta den. Blev ganska nöjd faktiskt!! Inget jag tycker, att jag skulle ha gjort annorlunda - idag i alla fall....

Idag har jag badat, dammat, dammsugit, torkat golven - känns skönt efter all röra medan jag håller på att sy. För övrigt har jag varit rätt deppig. Tycker livet är så begränsat med den här kroppen jag har. Längtar efter barn och barnbarn så det värker ibland. Igår när jag pratade med Preben i telefon, började jag helt överraskande att gråta - det bara vällde fram. Det var väldigt länge sen det hände. "Duktiga" mamma Stina får inte gråta - det sitter i ryggmärgen fortfarande. Men det var skönt, att lätta på trycket. Önskar faktiskt att jag kunde gråta oftare.

Imorr´n är det dax för "second opinion" på sjukan i Köping. Får väl höra vad han säger överläkar´n. Annars får jag lyda ditt råd Erik och åka till er och bli akut sjuk..... så jag kommer in på Akkis istället.  Om det nu går att göra nå´t..... Men jag kämpar vidare i alla fall.

I förrgår kokade jag en jättegod redd kantarellsoppa med (7%ig matlagnings) grädde i. Jösses va gott det va - om jag får säga det själv. Vilken tur jag har, att andra plockar svamp åt mig!! Men jag måste ta itu med kilona. Jag har gått upp ca ett kilo - då jag istället borde gå ner. Men jag måste helt klart komma fram till en brytpunkt, när jag bara bestämmer mig. Då brukar det ju gå. Glass är så jäkla gott - och tröstande och ångestdämpande.....

 

Erik

16 september 2008 21:08

Välkommen till Bloggarsjukans värld. Man tävlar med sig själv om fler och fler läsare. Man funderar på vad man ska skriva, hela tiden. Men för gudsskull kvinna, säg till när du tar en paus i skrivandet så man slipper fundera på vad som hänt:-) Som tur var kommenterade du min blogg så vi visste att du levde.

//Erik

http://erikibennarby.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja inte vet jag..... det blev måånga knapptryckningar bara innan   jag kom hit!! Och hittade VAR jag skulle börja skriva nånstans.   Det tar allt ett tag, innan minnet poppar upp efter så många år.   så här nära ska ju t ex inte radern...

Så har julen kommit och försvunnit..... Den 22 dec åkte jag Riksfärdtjänst till fam Bergefur i Bennarby. Det är fantstiskt, att få åka taxi - 20 mil enkel resa!! Och xtra tacksam var jag på återresan den 27, då det var riktigt snöoväder!! Med många a...

Jaaa här är jag igen!!! Både jag och eventuella läsare har nog trott, att jag har slutat blogga.... Men det har jag ändå inte - även om det var ca tre månader sen jag skrev nå´t. Jag har känt mig så negativ, så det har jag inte velat dela med mig av....

Så blev det då en uppesittarnatt - igen.... Jag hade en "dejt" med Dr Amin i Köping idag. Och efter det kommer tankefjärilarna flygande. Och jag mitt nöt, ångrar att jag inte bad nå´n av döttrarna eller en vän att komma med - för att lyssna och ställ...

Ja nog har den där stora, lyckliga tacksamheten försvunnit. Men jag minns den som om alla möjligheter helt plötsligt öppnades!! Jag var frisk!!! Bara jag tränade upp konditionen nu, så skulle alla dörrar vara öppna för mig. Rent utav kanske jag skull...