Midsommar ja.... Den betyder egentligen inget särskilt för mig. När barna var små, skulle ju finkäderna på och det skulle dansas runt stången. Men det var länge sen - så länge sen. Ett minne aktiverades ändå, när jag läste Medresenärskans blogg.

Jag var 16 år och min andra kärlek hade just gått i kras. Pappa bjöd väl till ordentligt och vi skulle fara ut med båten över midsommarhelgen. Min pappa var en något udda man - på många sätt och vis. Konstnär och slöjdlärare och mycket händig.

Och han hade byggt en väldigt speciell båt. Grundstommen var trä. Sen hade han plastat den. Alltså med glasfibermatta och plast som härdar. Där fanns tre sovplatser, ett nerfällbart bord i kabyssen och oxå en vedeldad spis!! En inombordsmotor fannsi motorrummet och hela skapelsen var målad i blått och vitt. Och en väldigt platt botten hade den. Jag fick äran, att döpa den - till "Tossa" - för den var vekligen tossig!

Dena midommar var min bror Hans hemma (sjöman!) och han hade sin tjej med sig oxå. Bakefter båten hade vi en jolle lastad med ved + ett stort kapell, som jag just hade sytt färdigt. Och ovanpå detta fanns min kajak i en ställning.

Vi började resan i Köpng, tuffade genom Kungsör och vidare uppför Hjälmare kanal till Hjälmaren. Och - där blåste det!! Den som känner till Hjälmaren vet, att det kan bli skapligt vågskvalp där - om man säger så.... Och eftesom Tossa hade en helt platt botten, stampade hon hårt för varje våg.

Det började med att jollen välte! Veden for iväg och kapellet sjönk utan räddning! Hans och min pappa lyckades rädda kajaken upp på fördäck och surra den där. Inger (Hans tjej) och jag var minst sagt skiträdda. Hans satt vid rorkulten och log lite överseende. Så började Tossa ta in vatten!! Hela golvet i kabyssen var full med vatten!! Inger och jag slet som tokar med att ösa och en och annan skräcktår rann nog oxå. Jag minns ångesten. Hjälmaren är rätt stor!!

När vi var nästan framme i Hjälmarsund - festplatsen där var vår destination - la motorn av!! Tror det var nå´n bult, som gick av. Turligt nog fick vi bogsering in till land på läsidan. Ja efter den pärsen var väl inte humöret på topp precis.

Men är man 16 år och vårdslös med sig själv, nyss slut med kärleken, så gällde det ju, att slänga sig ut i nästa äventyr. Träffade några killar - bra mycket äldre än jag. Men vänliga själar. Jag fick i mig sprit - förstås. Första gången jag drack och hade ju inget hum om, hur mycket jag tålde. Blev alltså full rent ut sagt. Men dom här killarna kände mig sen förut och tog guskelov god hand om mig.

När jag sen kom till båten fram på småtimmarna och knackade på, för att bli insläppt, var det ingen som öppnade!! Pappa ropade till mig, att jag inte fick komma in. Så jag gick iland igen och det sista jag minns av den midsommaren var, att jag satt på en stubbe utanför festplatsen i gryningen och spydde.....

Hoppas ni har haft en fin midsommar - trots åska och regn!!