Denna kallade pappa för "Bruten vinge". Och det kan man ju se. Av farbror Gunnar fick jag för några år sen reda på, att pappa hade gjort den, när hans pappa, min farfar, dog. Det hade pappa berättat. Tänk vad lite man vet vad som rör sig i en pappas huvud.....

De här är dom huvuden pappa har gjort av mig. Den översta vita är gjuten i konststen och omöjlig att slå sönder - jag lovar!! Jag försöket nämligen en gång, när jag lät min ilska över pappa få utlopp en gång!!

Den undre är i gips och målad i bronsfärg. Detta är orginalet, men en kopia finns på Köpings bibliotek. Av en händelse fick jag där reda på, vad pappa kallade detta huvud - "Moderlös"!!

Det här är Pia, så som pappa såg henne. Den är gjuten i brons oxå.....

Detta är Elisabeth, som pappa skulpterade av. Denna är gjuten i brons, men orginalet är i vit gips och då med en ros nedanför halsen. Han kallade huvudet för "Fjällbruden".

Tänkte idag, att nu får jag väl sluta skriva om pappa. Det kan väl inte vara nå´t intressant, att läsa om vår eländiga familj.... Men - när jag läste era kommentarer nu ikväll, så bestämde jag mig för att fortsätta. TACK så mycket för er feed back Hans, Ankie, Lambergsfrua, Ruth och Medresenärskan!! Jag uppskattar verkligen era kommentarer!! Och Hans - kul att höra, att även du byggde en kanot!! Det visste jag inte! Det gjorde nämligen jag oxå - senare!! Träspant, bomullsduk och massor av GUL färg!!

Bilden ovan föreställer min pappa nå´n gång under senare hälften av 40-talet. Det är en tavla, som min farmor målade av pappa - i akvarell. Lägg märke till hans skägg och hans långa hår!! Det var allt rysligt ovanligt på den tiden, då man skulle vara kortklippt för att se prydlig ut!

Under tiden i Köping hade pappa en del utställningar. Bl a annat deltog han i en stor utställning i Paris. Och han fick mycket bra kritik där. Galleri Astley hade oxå utställning med pappa. Innan Astley blev "världsberömd" och flyttade till Uttersberg utanför Skinnsberg! Rent allmänt var nog pappa lite av en kändis i Köping. Han jobbade ju oxå som slöjdlärare på Läroverket. Och var tydligen en mycket omtyckt lärare. Vid något tillfälle förekom en elevröstning på skolan. Och pappa blev  framröstad, som den bäste läraren på skolan!

Men det var ju lite svårt att förstå för mig. För mig framstod han som en helt ointresserad pappa - då vi ungar bara var något besvärligt ont. Det var konsten och kvinnorna som upptog hans liv. Kanske var det sunt, att Janne reagerade som han gjorde, med ilskeutbrott och härjande? Hans och jag fick, som Hans skrev, ta våra reaktioner som vuxna i terapi. Och jag smälte nog ihop med tapeten, så mycket det gick.

Så småningom blev det ännu en kvinna i min pappas liv - Elna. Pappa sov borta en del nätter, men hade faktiskt lämnat en lapp med adress var han fanns. Janne hade väl pucklat på mig en söndag morrón, så jag traskade iväg genom hela stan och ringde på en främmande dörr. En tant öppnade efter en lååång stund och hon sa åt mig att vänta och stängde dörren igen!! Till slut öppnade hon igen och då var hon klädd och pappa oxå. Dom fnissade båda två och bar sig åt som puckon. Pappa hade gömt sig under sängen och jag fattade 0. Sen fick jag varm choklad och studerade dessa konstiga vuxna. Att Janne hade varit elak, var glömt för allt detta konstiga.

Över sommaren - jag hade gått ut sjätte klass - blev jag skickad till Bjursås utanför Falun. Där var jag lillpiga på pensionat Solhöjden och bodde då i min farmors rum där. Farmor var i Skåne i Kullen och målade och umgicks med andra konstnärer. Så fick jag reda på av min faster Karin i Falun, att pappa och Elna hade gift sig!!! Och när jag kom hem, hade hon flyttat in hos oss! Mina bröder bodde inte hemma längre. Janne hade flyttat ihop med sin tjej och Hans gick på sjöbefälsskolan och gick senare ut på sjön.

Det blev nu lite ordning hemma. En kväll satt Elna och stickade och jag frågade vad och till vem hon stickade. Hon blev röd i ansiktet, reste sig upp och stammade nå´t om "har inte pappa berättat det?" Då visade det sig, att hon väntade barn!! Smussel och tabu..... Elna var 26 och pappa 45 år....

Elna fick sen igenom, att vi skulle flytta till en större och alldeles nybyggd lägenhet. Så den 2 november 1958 föddes min halvbror Nils Johan. De första månaderna var de inlagda på sjukhus, eftersom nå´nting hade gått fel med Elna. Vad?? Smussel och tabu. Pappa han hummade och muttrade. Tyngd och lessen - som vanligt.

När Nils var ett och ett halvt år, flyttade han och Elna. Och pappa och jag flyttade till en omodern etta med dass på gården och bara kallt vatten. Jag skämdes för pappa, som drack sprit ur sockerdricksflaskor i skolan. "Alla" visste det. Och han gick klädd i sandaler mitt i vintern och skruttiga kläder. En klasskamrat frågade mig, om jag visste vem den där äckliga gubben var.... Det visste jag inte....

Jag flyttade hemifrån - 14 år gammal. Till ett möblerat rum - pappa betalade hyran. Hade ett långvarigt förhållande till en kille i paralellklassen. Senare flyttade jag till Kungsör. Drogs dit av mitt kanotintresse. Och kom lite på avstånd från pappa.

Då är det dax att fortsätta historien om min pappa Ova - han kallades alltid Ova. Men innan jag fortsätter, vill jag tacka för kommentarer och er medkänsla!! Ni ska veta, att detta är INTE jobbigt för mig känslomässigt. Jag har gått i terapi i olika omgångar och bearbetat min barndom. Så för mig - ja, det vara bara så det var. Visst var vi en annorlunda "familj" och det var jobbigt då - inte nu.

Som min bror mycket riktigt påpekade i kommentar igår, var det nog tant Göta, som meddelade oss barn, att mamma aldrig mer skulle komma hem. Tant Göta var en vän i familjen och oxå småskollärare. Pappa orkade nog inte berätta, trots att moster Majken tyckte, att det var hans ansvar. Det var så, att moster Majken och pappa inte var riktigt kontanta. Och hon berättade alla möjliga sanna och osanna scener för mig, när jag blev lite äldre. Jag tror, att hon lastade pappa för deras gemensamma kuckeliku, dessutom var hon säkert besviken, för att hon inte fick mig, som sin egen "docka". Och hon såg nog oxå pappa, som boven som gjorde mamma med barn igen. Sanningen att säga, var moster Majken en lite "överklassdam" - inte alltför begåvad kanske.....

Så småningom flyttade familjen till först Tungelsta utanför Sthm, senare Östnora skola utanför Västerhaninge. Huset i Malgovik stod tomt på vintrarna, men vi åkte upp på sommaren, när pappa hade fritt från jobb. Medan vi bodde i Östnora, fick pappa tag i en krockad Merceders, som han totalreparerade. Före det hade vi en illgrön T-Ford, som kallades Lotta! Elisabeth var nu en i familjen. Och jag tror hon var accepterad av oss alla. Bilden ovan visar, när pappa och Elisabeth var på Gröna Lund i Sthm. Han ser verkligen helförälskad ut!!

Den andra bilden visar oss tre barn med vår pappa, när vi grillade korv tillsammans. En riktig familjeidyll - host.... Tänk att det kan se så fint ut på foto!! --- Min bror Jan var en tyrann - kan jag lugnt säga. Han styrde över pappa (och oss andra oxå) och till slut lessnade Elisabeth. Hon flyttade från oss och flyttade in hos en kompis till pappa istället.... Jag fick börja i skolan, fast jag var bara 6 år - så var barnomsorgen löst!

Jag har många egna minnen från den här tiden - men det var ju pappa jag skulle berätta om. Min pappa var MYCKET konflikträdd och i mina ögon var det ALLTID synd om honom. Han var ensam, han var pank, vi barn var jobbiga och kostade mycket o s v.....

När jag var 8 år flyttade vi till Köping, där pappa hade fått en tjänst. Första månaden bodde vi på pensionat, eftersom vi inte fick nå´n lägenhet. Sen flyttade vi in i en trea, varav ett rum var uthyrt tidvis till inneboende... ekonomin.... Pappa umgicks med lite konstiga människor ibland. Minns speciellt en storvuxen, läskig gubbe, som var väldigt konstig - psykiskt sjuk lärare.... Men även andra t ex fabror Gunnar, som var folkskollärare - väldigt snäll. Sen fick han tag i en ny "pingla" en syslöjdslärarinna - tror hon hette Anna-Lisa. Efter det var det Pia, som han var dödskär i.

Denna Pia har jag senare haft kontakt med. Hon berättade då, att rektorn på skolan, hade varnat henne för pappa. Och föreslagit att hon skulle söka sig bort från Köping, för att inte fastna för honom - den obotliga charmören. Vilket hon gjorde. En jul var jag med henne hem till hennes föräldrar i Småland. Då fick jag order av pappa, att jag skulle ge henne en ring, som pappa hade gjort till mamma en gång. Hon ville inte ta emot den, men jag var ihärdig - pappa hade ju sagt, att jag skulle ge henne den. Denna ring fick jag skickad till mig från Pia bara för några år sen....

Pappa hade inrett en ateljé i ett källarutrymme i huset där vi bodde. Där låg han ofta och lyssnade på klassisk musik på hög volym - eller jobbade på nå´t konstverk. Och han hade oxå börjat dricka - föör mycket. Uppe i lägenheten såg det ut som en rövarkula. Ostädat och skitigt. Kläder var det tur om man hade, att sätta på sig, när man skulle till skolan. Ungarna hans sprang vind för våg. Så här efteråt, kan jag fundera över - varför reagerade ingen vuxen och GJORDE nå´t???

Janne fortsatte att regera - jag var väldigt rädd för honom. Han gapade, svor, slogs och skällde. Och pappa sa just ingenting. Där får de nog bli stopp för ikväll.... Hans! Kommentera gärna, eller kom med dina minnen av vår pappa!