Det har då inte alls varit min dag idag. Riiiktigt seeeg dag. Men till slut fick jag ändan ur och började tvätta fönstret på balkongdörren, innan solen kom dit. Sen tyckte jag det var lika bra, att ta köksfönstret oxå. Där var ju rena Londondimman. Bort med blomstren och satte igång. Det jag glömde var, att ta bort fönsterlampan i keramik!! Så pang i golvet och många bitar blev det.... Shit!! Men gjorde klart fönstret ändå.

Sen tog jag fram sån´t där snabblim - men fick inte av korken. Jag hade tre små tuber, att försöka på. Spolade i varmvatten - men nej. Hela tuben vred sig istället. Grabbade tag i första bästa sax och klippte ett litet, litet hål i tuben. Sprätt - nu kom det lim!! - mycket och med fart!! Fingrarna klistrade ihop - fort till varmvattnet och lyckades dra isär fingrarna. Ena toffeln satt fast i golvet - med snabblim! Lim på bordet - fast jag hade en tidning under arbetsplatsen. Fram med rödsprit och lacknafta - funkade inte. Saxen satt ihop - min bästa kökssax...

Det tog ett tag, att försöka få ordning på alltihop. Skrapade och gned. Sen slängde jag allt snabblim - aldrig mer sån´t elände! Och tog fram vanligt kontaktlim. Fick till slut ihop lampskrället, som synes på bild. Fast inte blev det särskilt snyggt. Denna lampa är det en Skinnsbergskvinna som gjort - Gun Larsson. Och hon är nu död, så jag ville väldigt gärna ha lampan kvar.

Efter detta kollade jag på balkongfönstret - solen sken nu på rutan. Och det var nästan samma Londondimma som förut!! Tvättade om, tog isär fönstret och tvättade innanför. Men - efter mycket gnuggande och gnidande kom jag fram till, att dimman satt innanför det tredje fönsterglaset, som sitter fastskruvat utanpå dörren!! Men se där gick min gräns..... Kanske kan det vara trevlig med lite dimma i höstmörkret....

Ja det var mycket om lite. Simma lugnt!

Kom iväg idag och köpte lite höstblomster till balkonglådorna. Fast ljungen tycker jag inte ser naturlig ut.... Men det var det bästa alternativet. Sen fanns det gul,vit, grön, blå ljung!! Men dom såg ännu mer onaturliga ut. Jag reducerar antalet balkonglådor till två nu - nå´n måtta får det vara  Ännu har jag inte plantat dom i jord, utan bara ställt ner krukorna. Det är inte naturligt med brådska heller.....

Så ett besök hos tandläkaren idag oxå. Pengarna rullar.... Men det blev faktiskt inte såå dyrt - 408 slantar för en undersökning! Inga hål, men han ville ha mig tillbaka, för att ta bort tandsten. Jag vägrar ju att gå till tandhygienisten - har dåliga erfarenheter av så´na. Så för mig duger bara Johan - bara han som får rota i truten på mig....

Känner mig rätt låg idag. Frös som en hund på eftermiddan. Så jag tog flieströjan på och kröp ner i sängen. Och låg och kollade på en massa ointressanta program i flera timmar. Bortslösad tid.... Vet inte om det är den här förb.... halsen som spökar ännu. Har fortfarande svid i halsen - det vill inte gå över. Men jag är ju inte sjuk. Kanske nå´n infektion som ligger där och väntar på att få bryta ut. Ja, ja om hundra år har det gått över - om tusen år är det glömt....

Den där jäkla svininfluensan gör mig tokig!! Hur 17 kan man förstora upp en influensa så in i bäng...?? Den gamla vanliga influensan skördade oxå liv. Men nu har media fått fnatt - ingen urskiljning alls! Och VARENDA dag - på TV-nyheterna, i tidningar och radio!! Man skulle ju kunna tro att världens undergång är nära!! Antar att katastroffolket blev skitglada över, att få nå´t att bita i. Nu fick dom anledning att visa sin "beredskap" och effektivitet. Så dom inte mister sitt jobb - tänk vad duktiga dom är.... "Sveriges beredskap är god - vi är i stargroparna att möta digerdöden" huuaaahooo

Färdiggnällt. Punkt. Sov sött alla människobarn!

Idag minsann fanns det en massa konppar på Änglatrumpeten!! Så dax nu, när hösten står för dörren!! Undras hur jag ska göra - om jag ska ta in den?? Slår blommorna ut då??? Egentligen ska den ju in snart hur som helst - den är ju känslig för frost...

.  

När man kollar på vildvinet, kan man tro, att det redan har varit frost. Men jag tror ändå inte det.... Har idag tippat balkonglådorna över kanten - alltså innehållet. Sen tog jag några papperskassar, som jag gick ut och fyllde. Och sen i soptunnan med skiten ;) Imorr´n ska jag nog se, om jag hittar så´n där lila kål - minns inte vad dom heter. Kanske oxå lite ljung....

Idag har jag annars sleti, som den värsta kroppsarbetare ;) Dammsugit, torkat golv, storstädat toan och sist, men inte minst, sytt färdigt det jag hållit på med!! Duktig tant!! Men när jag hade tre cm kvar att sy, så slog det stopp i maskin  Nålen fastnade och jag fick ta ur spolhuset och hela skiten och sen sätta allt på plats igen, innan jag kunde sy klart. Men nu har jag bara slutstrykningen kvar! Faktiskt skönt och jag är skapligt nöjd

Och så var det kväller igen!! Nöjd med dagen idag och ser fram emot dagen imorgon....

Ps Igår kväll tog jag bort en stor fästing, som satt på ryggen!! Trodde först det var en stor, mogen finne. Men den skulle väck, tyckte jag. Så jag tog ett ordentligt grepp med naglarna och ryckte bort - fästingen såg jag då!! Bläää... Men jag tror den var död redan. Den hade nog blivit ihjälklämd under behålinningen hi, hi. Ibland är det bra när klädtrasorna sitter tight

Idag ska jag väl iaf kratta ner några rader. Jag syr och syr och syr!! Idag har jag setat på balkongen i solens sken och sytt handsömnad. Rena sommarvärmen - i solen - härligt!! Fjärilen ovan är en liten bit av nå´t större. Men bild på helheten kommer senare. Samtidigt som jag syr, lyssnar jag på bok. Har idag lyssnat klart på Håkan Nesser "Maskarna på Carmine Street". Den var spännande och höll spänningen ända till slutklämmen faktiskt.

Min kamera återger inte färgerna bra i lampsken. Blir lite irriterad. Det gröna på fjärilen ovan, är djupare grön i verkligheten. Kanske finns det nå´n knapp för inställning på menyn...?? Är sugen på en systemkamera, men skulle behöva hjälp av nå´t proffs, för att veta vad jag ska ha. Vicevärden här hade köpt sin på Tradera - det var nå´n fotohandlare, som sålde ut billigt. Men tusen lappar kostar det....

Skulle oxå vilja få in nytt golv i hallen + tapeter + måla om garderobsluckor där. Jag har fått för mig, att det luktar från hallen.... Och är det samma äckliga golvmatta, som det var i köket, är det ju inte omöjligt. Men en lär väl tänka sig lite för, vart man slänger tusenlapparna.... Det får väl mogna så småningom....

Nu ska jag iaf sy färdigt det jag håller på med. Sen måste jag allt ta och städa lite. Oxå ute på balkongen. Jag trivs inte, när det är eftersatt här hemma. Och dimman ligger tät på fönstrena..... Men vad gör väl det om hundra år - om tusen år är det glömt

Det var så här, att jag försökte ju "frälsa" alla mina män med paddlingens härliga utflykter. Den jag lyckades allra bäst med var Prebens pappa. Vi gjorde många roliga paddelturer tillsammans. Han hade ju oxå gått på sjön - så han var liksom sjövan, om man säger så. Och visst var han oxå en snygging, där han sitter i spenaten och fixar middag åt oss.....?

Just den här gången åkte vi till Värmaland. Vi lastade två canadensare på taket på bilen. Vi hade tält, sovsäckar, kuddar, kläder i packpåsar med oss. Den "blå lådan" var packad med mat för en vecka och vi hade alla köksattiraljer med oss. Vi hade gjort en "packlista", som vi checkade av allt eftersom, så vi inte skulle glömma nå´t.

Och vi - det var jag, min man, döttrarna, sonen och vår hund!! Som alltid är ju färväntningarna stora, när man ger sig iväg så här. Årtalet var 1978. När vi var nästan framme, var det nå´n som sa nå´t om paddel. Paddlarna - jösses var dom med??  Neeej - vi hade glömt dom!! Rådslag om hur vi skulle göra. Och vi bestämde oss för, att hyra paddlar eller i värsta fall köpa.

När vi kom fram till Preben Mortenssons kanotuthyrning - jag tror det låg utanför Årjäng - fick vi tämligen slokörade gå in och säga som det var - vi hade glömt paddlar. Preben himself flinade lite förargligt. Men visst fick vi hyra fyra paddlar och han sa lite syrligt, att vi kunde ringa, om vi stötte på n´t problem. "Han hade resurser" - sen undrade vi såklart om det fanns telefonkiosker utställda på öar och i vikar.... Detta var ju före mobilernas tid.

Detta var all vår packning! Den "blå lådan" var specialsnickrad så den passade precis i kanoten. Och den fungerade oxå som bord, när det var matdax.

Pappa och yngsta dottern i en kanot, mamma och äldsta dottern i den andra och så sonen, som flyttade lite emellan. Det var härligt klart vatten - man kunde se botten flera meter ner. Och det var väl tur, för vi råkade tappa vovvens koppel överbord. Pappa gjorde en djupdykning och fick upp det igen. En kväll när vi hade slagit läger och allt var klart för natten, kom en hel flock med får knallande! Men jag tror vi stannade kvar iaf.

Vi hade fint väder och en dag tog vi "helledigt" och bara badade, solade och slappade. Vi slussade oxå en gång - det var ju spännande att se, om vi skulle klara! Men det gick bra. Men på midsommaraftonen blev det sämre väder. På midsommardagens morr´n bestämde vi oss för, att ta oss ut till en ö. Och där tältade vi och tänkte att det skulle bli en lagom etapp nästa dag, för att ta oss tillbaka till utgångsläget. Men nästa dag blåste det småspik, så vi blev mest liggandes i tältet. Som tur var hade vi en radio med, som ungarna kunde fördriva tiden med.

Men framåt eftemiddan/kvällningen tyckte vi att vinden mojnade, så vi gav oss iväg på den sista etappen. Vi hade medvind, så det gick undan - men var lite läskigt. Och vad vi inte räknat med, var att det blev mynningsvågor, när vi skulle in i en å. Jäddrar vicka vågor - det gällde verkligen att ha tungan rätt i mun!! Och jag ska nog medge, att jag var faktiskt rädd!! Tre ungar, massor med packning - det hade inte varit kul att stjälpa.... Efteråt sa vi vuxna till varandra, att detta hade vi inte gjort, om vi hade vetat.... Men guskelov gick det bra!!

Igår var jag ut i skogen. Det var ljuvligt väder och jag bara måste. Jag knallade på i snigeltakt och hittade faktiskt 2 (TVÅ) gula kantareller!! Plus lite trattkantareller och taggsvamp. Sen åkte ju kameran fram med jämna mellanrum. Jag kan inte låta bli att förundras över allt vackert som finns! Och stillheten i skogen! En och annan fågel som kvittrade och en ekorre, tror jag det var, som slängde kottar på marken.

Och visst är denna lilla skalbagge fantastisk!! Även om jag inte skulle vilja ha den krypandes på ryggen. Men den är säkert väldigt fredlig och gör ingen människa ont. Kolla hur det glänser lite blågrönt på benen!

I blomväg finns det ju inte så mycket kvar. Men en och annan blåklocka lyste upp emellanåt. Jag är glad, att jag fortfarande iaf kan ta mig ut i skogen. Även om jag inte kan älga runt som förr. Tur jag har min lilla Pippibil och kan köra ut i naturen. Här i Skbg finns det ju hur mycket skogsväg som helst. Och jag fick ju iaf svamp, så jag kunde göra en svampstuvning till kvällsmackorna. Sen har jag ju fått svamp - så det är inte synd om mig alls. Men det är en viss känsla, när man hittar egen svamp att plocka. Och detta nöje kan jag nog oxå tacka min pappa för! Det överförde han till mig. Och sen till mina barn oxå!! Tack för det lilla pappa.... Jag var lycklig, när jag åkte hem!

Sen fick jag böta i natt för min skogsutflykt. Hade jätteont i höften, så vid tre-tiden var jag upp och tog en Tradolan och en Alvedon Forte. Och jag hade en gräslig mardröm oxå. Men det var det värt!! Det gäller ju att leva medan man lever! Sen är det för sent.....  

Det finns ett enda foto på mig i min kajak!! Och efter mycket strul fick jag den ända hit!! Den skulle ha varit beskuren, men det misslyckades jag med.... Skulle verkligen behöva en kurs i Fotoshop....

Först några "översättningar"" KKKK = Kanotklubben Kungsörnen Kungsör

K1 = enmanskajak, K2 tvåmanskajak - Kajak är en täckt kanot med sittbrunn

C1 = enmanscanadensare, C2 = tvåmanscanadensare - Canadensare är en öppen kanot

Kanot är ett "samlingsnamn" för kajaker och canadensare

Som jag skrev tidigare, tror jag, att pappa påverkade mig til paddlingen. Började alltså med att bygga en "kanot". Till skillnad från min bror Hans, överlät jag nog det mesta byggande till fadren. Men målade det spända tyget gjorde jag - flera gånger - i klargult! Jösses vad tung den blev! Och när jag kom till Kanotklubben i Kungsör, drogs det nog lite på smilbanden bakom ryggen på mig.... Men paddlade gjorde jag i den - iaf en gång.... Tungt så in i bäng gick det och jag hade stora svårigheter, att kämpa mig fram med de andra. Vart denna tingest tog vägen sen, minns jag inte. Frid vare med den - aldrig saknad....

Jag hade alltså inget begrepp om, hur en kanot skulle se ut!! Men det blev jag varse i detta kanothus!. Där låg kajakerna på rad både på tvären och på höjden! Det som gällde var en Västervikskajak eller en Max Andersson. När jag var grön i klubben lånade jag en, men man skulle då ha ordförandes tillåtelse. Och det blev det väl lite si och så med. En gång skulle killarna skrämma mig och skrek "Erik kommer!!!" Alltså ordföranden. Och jag blev ju skitskraj och vände mig häftigt i kajaken för att kolla. Och tippade i spa´t!! Och alla skrattade till max - ingen ordförande fanns i sikte - bara båg, för att få mig att tippa ikull!!

Och vad jag trivdes i denna kanotvärld!! Jag var nästan den enda tjejen som paddlade och var omgiven av killar - och uppmärksamhet!! Och gemenskap! Så´n gemenskap hade jag aldrig upplevt tidigare. Klubben hade en stuga på en liten ö - Rödko - strax utanför Kungsör i Mälaren. Där kunde vi sitta på kvällarna och grilla korv eller bada bastu och sen direkt i plurret! Jag åt surströmming där för första gången i mitt liv - och det var gott!! Och jag var förälskad i än den ena, än den andra. Men det "blev" aldrig nå´t - dom var hänsynsfulla och jag var blyg.

Vi tränade oxå och gjorde "nytta" för oss. Och vad jag paddlade!! Jag var ju tvungen att träna tillsammans med killarna för det mesta. Och dom var ju starkare i armarna än jag. Jäddrar jag paddlade - så jag fick blodsmak i munnen. Vägrade att bli sist. Accepterade inte att andra var bättre än jag. Vilket dom var.... Till slut försvann min mens och ordföraren Erik tog ett snack med mig, att jag fick lugna ner mig lite. Nu var det ju inte så, att man tränade med att lyfta skrot och höll på med bodybuildning precis på den tiden. Som dom gör numera, så tjejerna ser ut som karlar. Vi tränade i kanoterna. En gång kom Gert Fredriksson till vårt kanothus och körde ett träningspass med oss. Idolen nummer ett! Gissa om jag var stolt, när jag fick beröm av honom för min teknik!!.

Jag blev vald till ordförande i damsektionen. Och jag var med och åkte på tävlingar. Det var mysigt, när vi åkte allihopa i en täckt lastbil med kajakerna på en ställning ovanför. Gemenskap var ordet. En gång paddlade jag i SM i K1 500 meter i Kristineham tror jag det var. Kom tvåa elle nå´t sån´t. Det var ju inte rusning av tjejer precis - så vi var nog inte så många i loppet. Men det var kul, att ha varit med. Annars var det klubbtävlingar och andra "små" tävlingar.

Så småningom fick jag ett stipendium - då jag fick åka in till Max Andersson i Västerås. Och jag FICK en kajak!! Den var inte helt klar, men det fixade pappa sen. Det var intressant att gå där och få se hur dom tillverkade kajakerna. Dom pressade ihop olika fanér och hade in hela kajaken i nå´n sorts ugn. Snacka om att vara lycklig!! Det är den kajaken jag sitter i på bilden. (Med en cig i handen....) Sommaren då bilden togs, fyllde jag nog 17 år. Jag har ingen aning om vart kanoten tog vägen sen. Men troligtvis gick den tillbaka till klubben.

Dagen började med ett långt, hett bad. Kändes riktigt bra. Skulle just fara iväg ut och handla, när Heffa ringde på dörren! Hon tyckte vi skulle gå till fiket och jag var ju inte sen attt hänga på. Se bild.... gott, gotti, gott, gott. Snart försvunnet uti magens djup - bara kalorierna kvar.... Tack så mycket Heffa min vän!! Heffa ja - hon är nog den yngsta 70-åring jag känner - alltid på gång, full upp!!

Kände väl sen, att kroppen ville inte riktigt som jag. Men jag hade varken fil eller frukt hemma, så jag måste till affär´n. Sen fick jag lov, att be en bekant bära ut kassarna till bilen. Och med nöd och näppe fick jag kassarna inom hemma..... Jag som tänkt mig en liten, liten tur ut i skogen. Men av det blev det inget. Fast - det var väl inte fy skam, att sitta på balkongen heller i solens sken.... Hoppas, hoppas bara, att jag inte smittat ner Heffa med nå´t skit - det tänkte jag inte på förrän efteråt.

Så hoppas jag, att ni ser, vad fint jag har fått det här hemma på min blogg!! TACK så mycket till min vän, som lagt ner tid och energi för min skull!! Joo - det blir säkert bra alltihop, när jag får prova finesserna vartefter! Idag ser jag inte lika mörkt längre på denna nygamla blogg!!  Men min vän, får jag be dig om ännu en sak...?? Jag skulle vilja ha ALL text lite mörkare... om detta är möjligt?? Jag har lite svårt, att läsa framför allt den vita texten....

Även ett tack till Chatarina för din kommentar om din farfar! Kusinen du skriver om, kan det möjligtvis vara Anette - farbror Larres dotter? Det kan nog stämma, att farmor prioriterade sina rödhåriga barn och höll dom om ryggen lite mer - men på ett dominant sätt, tror jag!! Jag har nog tänkt, att fortsätta skriva lite om "konsekvenserna" av min pappa. Bl a  om mitt förhållande till kanoter och paddling, som pappa säkert påverkade mig till.... Men idag känner jag mig inte piggelin - en dag imorr´n oxå.