Till slut - efter mycket om och men - är även rummet klart. Det sista hängde på, att jag fått en dosa till nya TV:n som inte funkade. Men nu har jag fått en ny och allt är okej. Tycker om väggen, som jag ser, när jag ligger i sängen. Tavlan "Beatrice" som jag fått av Anita (målad delvis på björknäver!!), "Strand"tavlan med sandblästrade träbitar på med bladguld i "botten", som min pappa gjort. Från vänster på bänken - en träskiva sågad på tvären (fått av Lotta) med en smidesljusstake jag fått av Therese och diverse vackra stenar och lite torkad tång från Mölle. Därefter ett konstverk gjord av min pappa. I mina ögon föreställer den oss tre syskon, som gapar efter kärlek som tre hungriga fågelungar.... Sen en liten staty "Mor med barn", som Gunnar Täljare gjort - en vän till min ursprungsfamilj. Sen en rolig bit av ett träd - köpt på Nisses och en "bukett" torkade roliga växter i en vas gjord av min xsvärdotter - Majas mamma. Och längst till höger hänger min hårman, som jag klippte av mig 1998.

Väggen har blivit en bit av mitt liv, som jag tycker mycket om. Och som jag är väldigt nöjd med!! Ska försöka få den känslan att sprida sig i HELA lägenheten. Egentligen kanske det är att hänga upp sig väl mycket på saker. Men jag vill kunna se mig om dagligen och stundligen och se vackra saker omkring mig. Saker som i mina ögon stämmer på rätt plats - som ger balans och harmoni i rummet. Nu sen jag slutade jobba, har det blivit ännu viktigare för mig. Jag befinner mig ju hemma i princip dygnet runt. Tror att det är därför, som det har varit så jobbigt, att lägenheten inte har blivit klar.

Tack Ankie för din kommentar. Det ligger nog lite i det där du skrev, att jag nu bor på "baksidan" av Skinnsberg liksom. Sen är det ingen "rymd" när man befinner sig på bottenvåningen - jag kan inte se ut "över" Skinnsberg. Men det rätar nog till sig så småningom, som du Synne påpekade. Det tar nog tid att boa in sig. Du skriver så fint Synne om det där att inte orka längre. Faktiskt lite tröst, att din mamma upplevde samma sak!! Känns skönt när nå´n begrip. Och som du oxå skriver - skit i det som varit - det ÄR ju inte längre. Sinnesrobönen..... 

Dagen idag har sprungit som vanligt. Imorgon kommer Anita och hälsar på - det ska bli roligt!! Jag har inte träffat henne på evigheter. Så ringde Annsan och erbjöd mig, att Harry skulle hjälpa mig att få upp torkställningen i badrummet. Det ska borras två hål i taket nämligen - och jag är ju inte så lång precis..... Och jag är tillrådd att inte klättra.... Sen klockan 19 ska vi alla gå på opera på Metropolitan I New York!! "Madame Butterfly" sänds direkt till vårt Korpen här i Skinnsberg!! Så dagen imorgon blir säkert en liten guldkant på tillvaron!!