.... ja det är min säng det - min lilla sovhörna.<3 Nu med ett överkast oxå, som jag kan kasta på, när det kommer gäster. Men inte blev jag nöjd - det blev för plottrigt och sönderhackat. Det är tydligen så, att syr man stora saker, så ska man ha större lappar. Eller ett mönster som bildar en helhet. Men, men - man lär sig hela tiden....

Och det var helt klart ett för stort arbete för min högeraxel. Även vänsteraxeln ville ha smärtpiller efteråt. Men lite får man väl tåla - det är ju inget dödligt.... Har redan lagt fram olika tyger, som ska få mogna till för mig. För att sen sy ett sittöverdrag och små ryggkuddar till kökssoffan.

Jag förstår inte varför, men jag får elstötar hela tiden. T o m andra i omgivningen har lagt märke till, att det sprakar om mig ibland. Undrar om det är jag som är så himla laddad, att överskottsenergin gnistrar ut ibland ;) Eller är jag så positiv, att allt jag tar i sprakar, när posiviteten möter negativiteten....*host*

Vill man träffa folk i Skinnsberg, ska man gå och handla en fredag eftermiddag. Det kan ta riktigt lång tid. Och det är ju kul, att träffa gamla arbetskamrater och alltid kan man slänga några ord med gamla bekanta och fördriva tiden ett tag bredvid frysdisken. När man beger sig hem sen igen, kan man känna sig riktigt social och utåtriktad. Sen kan man kliva runt i sitt lilla bo och prata med sig själv ett tag igen.

Tänk när jag mådde som sämst - vid förra århundradets slut, kunde jag gå och gruva mig i flera timmar, för att gå och handla. Och helst åkte jag till Fagersta och handlade. Så jag inte skulle riskera, att träffa på nå´n jag kände. Jösses vicken ångest som har styrt min liv tidigare. Ibland kan jag tänka på, vad lycklig jag egentligen är nu!! Reparerad i terapin - har bearbetat alla mina trauman från barndomen. Jösses va jobbigt det var!! Tillbaka i livet - alldeles levande i nuet. Visserligen ätandes antidepressiva piller. Men okej för det då - även om jag inte gillar piller egentligen. Jag vågar inte chansa på, att sluta med dom.

Tänk om jag hade förstått då - hur det egentligen ÄR att LEVA!! Och att det är okej, att ha ALLA känslor. Då hade jag ju inte behövt vara så jäkla rädd då.... Men gjort är gjort och lort är lort. Och nu är nu - guskelov....