Idag har jag minsann tillbringat hela dagen (rättelse: sen jag gick upp kl 12.30....!) vid symaskinen. Vad har jag sytt då? Ja det får ni inte veta - ännnu. Återkommer med detta så småningom. Ibland är det svårt med hemlisar - man vill så gärna berätta - men måste hålla tyst. Fast samtidigt är det lite kul oxå. I alla fall såná här hemlisar.

Sen finns det ju verkligt dåliga hemlisar oxå - såná som många barn t ex håller tyst om. Och inte berättar för någon, förrän dom kan känna sig så trygga, att dom vågar. Så väldigt många barn som går och bär på hemska hemligheter - sexuella övergrepp. Och när dom till slut berättar, tror inte de vuxna på dem. "Han som är så trevlig.... det kan inte vara möjligt...." Men det ÄR möjligt - vanliga familjefäder - präster, lärare, poliser, läkare, arbetare - de finns i alla kategorier. Faktiskt även kvinnliga förövare finns. Det är väldigt svårt att förstå. Men det JAG förstår är, att vuxna KAN ljuga. Men barn kan inte hitta på sådana saker - eftersom dom normalt inte SKA kunna såná saker. Men, men väldigt många förövare blir frikända i en rättegång. För det ska ju vara "ställt utom allt rimligt tvivel", att han är skyldig. Och barn kan inte precisera vilket klockslag, vilken dag, var dom befann sig o s v. Och då är dom inte TROVÄRDIGA!! Och blir förövaren frikänd så reagerar samhället som om det INTE har hänt. Är det en mamma som har anmält, kan hon t o m bli misstänkt för att ha ljugit om vad barnet sagt. Och förövaren kan tilldömas vårdnaden om barnet!! Det barnet berättar inget mer.....

Ja usch vad världen kan vara hemsk. Ibland kan man förlora tron på människan. Men det gäller förstås att lyfta fram det goda i världen. För det finns ju - guskelov!!

Som sagt - idag gick jag inte ur sängen förrän 12.30 Då hade jag visserligen legat och läst tidningen en bra stund. Och sen låg jag och njöt i min ullbädd på min tempurmadrass och snarkade till lite då och då. Och såg fel på klockan - jag trodde hon var "bara" 11.30 Men jag lovar - det GÅR att äta frukost 12.30 oxå! Och snart är det sovdax igen. Och trött är jag så in i hoppsan. Bara att konstatera - det är nå´t fel på tanten. Och det visste jag ju innan..... men det är faktiskt jobbigt.