....vilken fantastisk dag!! Setat på balkongen, lyssnat på bok och njutit i stora drag av den där fantastiska lampan på himmelen! Nu går det att leva igen och man behöver inte önska sig att vara björn - så man får gå i ide. Känns som hela livet vaknar.... Har ätit både mellanmål och middag på balkongen. Och det är så finurligt, att solen kommer inte förrän vid 1 till min balkong. Så jag kan sega på morr´n, utan att gå miste om några solstrålar!!

Vid 5-tiden åkte jag ut i skogen för att kolla hur långt våren kommit. Nja - isen ligger fortfarande - även om den är rätt murken. Och en och annan snödriva fanns allt kvar här och där. Men våren ser till att t o m snödrivan blir till skulptur!! Se foto! Och en och annan liten grästuva grönskar igen. Och blåsipporna blommar!! Dessa fantastiska, späda, vackert blå blommor! Som har modet att trotsa snön och kylan!!

Sen har jag mina små funderingar och reflektioner. Har tidigare fått höra av två personer att "du har för lite att tänka på". FÖR lite - borde jag alltså ha fler tankar?? Borde jag ha mer runt omkring mig, att tänka på?? Skulle jag på nå´t vis må bättre av, att ha mer att tänka på?? Hakar jag upp mig på oväsentligheter, när jag har "för lite" att tänka på. Jag vet inte.

Men det känns, som om jag har fullt upp att tänka på allt möjligt. Skulle jag ha mer omkring mig, skulle jag bli stressad och stirrig - det vet jag ju, att jag blir. Och detta har ju kommit efter att jag gick in i den berömda väggen. Tidigare hade jag tio bollar i luften samtidigt. Och jag t o m njöt av att ha mycket kring mig. Men det funkar ju inte för mig längre. Jag älskade mitt jobb som enhetschef. Det var ett mycket varierande jobb och det innebar allt från att lösa personalproblem till att ordna studiedagar. Och telefonsamtal och ekonomi - och pappersarbete, planera, lyssna och samtala. Tyvärr blev det för mycket det sista året. Jag tappade de berömda bollarna i luften - fixade inte att fånga dem längre....

Funderar oxå en del på det här att bli gammal. De är ju skit, när man märker, att man inte fixar att göra så´nt man gjorde med lätthet tidigare. Livet blir mer och mer begränsat. Tackar min lyckliga stjärna, att jag har bilen - så jag kan ta mig ut! Jag minns, att jag tyckte gamtanterna var lite sjåpiga, när dom inte kunde få tråden på nålen. Nu vet jag hur det är.... Jag kan trä och trä och trådfan missar ögat gång på gång... Bara en så´n sak. En liten, men talande grej.....

Men jag får nog passa mig jäkligt noga, så jag inte blir bitter. Det gäller att vara observant på varenda positiv sak som inträffar. Tänka positiva affirmationer hela tiden - gång på gång. Tänka på det halvfulla glaset - inte det halvtomma. Se till det jag fortfarande klarar att utföra. Acceptera att det andra är historia.....

Nu sängdax - solen gör ögonen grusiga. Så skönt att krypa ner i min härliga ullbädd!!

Jösses vad varmt!! Härligt!! 17 grader i skuggan och 38 i solen!! Var t o m tvungen att ta en paus från solen!! Jag!!

Jo Medresenärskan - ungefär en halvmeter långa. Men du kan ta längre revor och sen klippa dem i bitar. Se till att uppåt på grenen kommer uppåt bara - om du förstår vad jag menar.... Har ni inget kommunhus, bibliotek eller annat icke privat hus med vildvin?? Eller så frågar du, om du får ta. Alternativt klär du dig i svart och smyger ut sent på kvällen med en sax i högsta hugg......