Ännu en dag i solens sken! Till slut satt jag i bara behå och trosor på min balkong - sååå varmt och skönt!! Ätit utomhus och lyssnat på bok. Viveca Lärn spolade jag till slut - det hände ju inget. Har istället börjat med "Hennes mjukaste röst" av Bengt Ohlsson. Tycker om stilen i den boken - jag får se hur den verkar så småningom. En himla massa CD-skivor i alla fall - 14 stycken. Så det kommer väl att ta sin lilla tid.

Hade lite dåligt samvete idag. Bostadsrättsföreningen har haft städdag och jag gick inte ut och hjälpte till. Jag hade ju i alla fall kunnat visa min goda vilja. Fast - jag hade ju ingen god vilja..... Tröstar mig själv med, att jag orkar ju inget i alla fall. Och det hade ju varit tråkigt för dom andra, om jag hade rasat ikull av trötthet mitt framför näsan på dom.... Nej - jag gjorde mig nog bäst på balkongen.....

Min stamsyrén slår ut när som helst nu - se bild. Knopparna har spruckit och bladen är på väg.... Och jag tror mig oxå se en och annan bladknopp på mitt vildvin. Hoppas verkligen att den vill i år igen. Och jag tycker mig skymta en aning grönt i träden runt omkring oxå. Med risk för att bli tjatig - vilken ljuvlig tid våren är!! :))

Och jag har klarat mig undan frestande och onödiga kalorier idag oxå! Bra jobbat tanten! Men nå´t föl har ännu inte kommit till världen - inte i Bennarby i alla fall.

Måste bara skriva ner nattens dröm:

En blandning mellan Hans, min bror, och Preben, min son, var tillsammans med mig i en lägenhet. Plötsligt fick Hans-Preben så ont i ena underbenet. Det blev bara värre och värre. Till slut slängde han sig på golvet och bara skrek. Jag försökte massera hans underben - samtidigt som jag ringde efter ambulans. Så såg jag hur det blev en stor mörk bula på benet, som sedan sprack. Och ut kom nå´nting som jag drog i. Det visade sig vara ett par shorts!!!! Såná med långa ben på - dom var rutiga i svart och vitt.

Smärtan gick ganska snabbt över för Hans-Preben. Han berättade, att det där var ett par shorts han hade svalt !!! för ganska länge sen. Han och hans dåvarande pojkvän hade svalt varandras shorts, som nå´t sorts tecken på evig kärlek!!! När ambulanskillarna kom, tog dom ändå med honom till sjukan, för att sköta om öppningen i benet.

För undvikande av missförstånd bör tilläggas, att varken Hans eller Preben är homosexuella i verkligheten....

Alltså min hjärna måste väl vara sjuk? Hur i himlens namn kan jag hitta på såná tokigheter, när jag sover? Det enda jag kan härleda, är det svart-vit-rutiga tyget i shortsen. Jag har sytt upp en tunika nyligen åt Lotta, som var svart-vit-rutig på samma sätt. Sen kan jag accosiera bulan som sprack med nå´n sorts "födelse". Det kommer kanske ett par shorts ur Julia *fniss*

Ann-Louise - vad kul att du kommer ihåg landskapen vi gjorde, när ni var små!! Tänkte faktiskt själv på dem, när jag "lekte" igår. Och jag förstår mycket väl dina accosiationer till dockskåp Ankie - småflicksdrömmar.... Johanna: varför funkar det inte att ge hästar hormoner, när inte fölet kommer ut??