Igår ja - det var en väldigt trevlig dag. Ingen stress utan den ultrarapid som jag är rätt van vid. Anita är ju inte heller nå´n ungdom, så vi tog det lilla lugna.

Efter allt det vackra i Borlänge for vi alltså vidare till Falun. För att köpa biljetter till föreställningen "Selmas kärlekar". Men - biljetterna var slut!!! Det var fullsatt!! Vi fick löfte på, att eventuellt komma in på återbudsplatser.

Medan vi väntade och hoppades gick vi en sväng på Faluns museum. och beskådade bland annat en JÄTTEstor väv - kanske 5 x 7 meter. Den föreställde en bäck som forsade fram i skogen mellan mossbeklädda stenar. Såååå vacker!! Den var vävd i garner i många olika nyanser. Tyvärr fick man inte fota där inne. Jag tog fram kameran och tänkte knäppa ändå. Men då protesterade Anita. Så det blev inget foto.....

Så åt vi gott på en restaurang där bredvid, innan vi återvände till teatern. Och då hade dom ordnat fram biljetter till oss - tack för det!! Dom tyckte, att när vi nu hade åkt så långt, så skulle vi ha biljetter. Och det var ju snällt. Vi satte oss på första bänk, så vi hade nästan närkontakt med skådespelarna. Och Selma Lagerlöf - hon var verkligen Selma på pricken! Och det var diverse förvecklingar och svartsjuka mellan hennes två "väninnor". Det kan inte ha varit lätt att vara lesbisk på den tiden!! Dom hade lagt in en hel del plats för skratt oxå! Så det är vekligen en föreställning jag kan rekommendera.

Jag fick många associationer till min farmor. Dels bodde ju hon den senare delen av sitt liv i Falun - som Selma. Så hade dom oxå samma kroppskonstitution och var låghalta båda två. Och min farmor skrev otroligt mycket brev - liksom Selma. Det skulle inte alls förvåna mig, om dom hade haft kontakt med varandra. Min farmor gillade ju att frottera sig med kändisar och skrev brev till gud och alla människor.

Egentligen var min farmor ingen snäll människa, fast hon var väldigt religös - prästdotter som hon var. Hon var ganska egensinnig - och klassmedveten - i alla fall om SIN klass..... Hon blev ju "proffesorska" minsann - för min farfar blev ju professor. Och det berättade hon GÄRNA. Så var hon oxå KONSTNÄR och tillbringade somrar vid Kullen i Skåne. Där konstnärerna samlades.

Ja jag hade allt lite svårt för farmor, när jag var liten. Hon var minsann ingen "kram"farmor. Jag minns faktiskt, att jag en gång slängde ett par underbyxor i ansiktet på henne!! Betänk då, att jag var en väldigt tystlåten, kuvad och blyg tjej. Så det var en väldigt vågad grej för mig att göra nå´t sån´t!! Bra gjort lillstina - kan jag tycka nu!! Jag vågade protestera lite i alla fall. Och de där underbyxorna i ansiktet hade hon säkert gjort rätt för!

Det första fotot föreställer teatern i Falun, som ligger så vackert vid vattnet.

Så hittade jag ett utbrunnet hus i Falun, som stod så vackert emot den klarblå himlen!

Jag hittade oxå några målande ord på museet. "Tjugofem mil längtan"!! Som är blå!!