Den översta bilden : liten röksvamp är herre på täppan!

Den andra bilden : en liten fjäril har fastnat i stygga spindelns nät!

Den tredje bilden : Familjen flugsvamp samlad....

Fick hemsk paltkoma efter maten idag. Vad bra jag har det, som bara kan gå och lägga mig då!! Pratade med Therese igår och hon var så trött, så trött - jobbat helg. Så pratade jag med Preben idag och han var trött och slut efter att ha flyttat. Fy 17 vad dom sliter...

Tagit in några kort från min lilla skogsutflykt igår. Där fanns många, som jag faktiskt var rätt nöjd med. Men inte begriper jag riktigt hur man ska kunna redigera bilderna i det här programmet - i bloggen....? Men, men trial and error....

Ibland funderar jag på, vad jag sysslade med på kvällarna, när jag var liten. Uppåt 10-årsåldern läste jag mycket böcker, minns jag. Och så ritade jag pappersdockor och klippte ut. Det viktigaste var själva ritandet av kläderna. Då kunde jag väl drömma om alla kläder, som jag själv inte hade en chans att få. Kläder var jag minsann inte bortskämd med. Min pappa brydde sig inte om sån´t (mamma var död). Minns att jag sydde om brorsans gamla träningsbyxor till mig - för hand med efterstygn! Och jag var väldigt olycklig, när vår hund hade bitit sönder en brun manchesterjacka jag hade. Och jag skämdes väldigt, när jag fick en mörkgrön plyschkofta av min fröken i skolan till en jul. Det var bara jag som fick nå´t - och jag ville mer än nå´t annat vara likadan som alla andra. En gång skulle jag få följa med till min frökens sommarställe. Tillsammans med hennes man - prästen - och deras barn. Och jag var så in i bomben blyg - vågade inte säga varken bu eller bä. När det var dax för middag visste jag, att jag borde hjälpa till. Men jag vågade inte.

Jag minns inte, att vi spelade några spel eller att vi gjorde något tillsammans i vår s k familj nå´n gång. Pappa var ju ofta nere i ateljén - full eller nykter ibland.... Minns att det var lite skämmigt, att jag aldrig fick nå´n tid då jag skulle vara hemma. Jag lekte cowboys och indianer med killarna på gården. Och gick alltid hem sist av alla. Ibland var jag inne hos systrarna Pagels - våra grannar. Då kunde man få sig en bit hemkokt marmelad rullad i strösocker om man hade tur.

Ja det var nog inget kul, att vara barn i vår familj. Men överlevde gjorde jag och fick egna barn, som jag försökte ge allt jag inte hade fått själv..... Och även om jag misslyckades många gånger - eftersom jag själv inte var mogen - så har mina barn vuxit upp och blivit duktiga och bra människor. Som jag verkligen är stolt över <3 <3 <3

Lessnade på att sitta inne i finvädret. Så efter att ha uträttat mina ärenden och ätit min soppa, åkte jag ner till sjön. Men så är jag ju så knasig, så jag kan inte sitta bara rakt upp och ner och göra ingenting. Hur ljuvligt det än var med solen som värmde och alldeles vindstilla. Jag började fota. Det blev alla möjliga sorters svampar (inte kantareller!), badklippan och vattnet m m. Sen fick jag för mig, att det måste bara finnas matsvampar oxå. Tog en liten tur i skogen - flås och flämt.... Och jag hittade faktiskt en del Karl Johan svampar! Så dom har jag nyss ätit - stekta på hårdbrödmacka. Gott, gotti gott gott!!

Det är otroligt vad svamp det finns!! Den röda flugsvampen är så himla vacker!! Jag har faktiskt en fotomapp som heter "svampar". Synd att jag inte orkar ränna i skogen mer.... I och för sig har jag ju alltid fått passa mig, eftersom jag har så otroligt dåligt lokalsinne. Har alltid fått lov att se till, så jag har typ en väg på ena sidan och vatten på den andra sidan. Begriper egentligen inte hur jag klarade mig ensam både i Thailand och Malaysia!! Vet att jag gick och gick och gick och hade ingen aning om var jag befann mig. Men på nå´t sätt kom jag alltid tillbaka till hotellet. I och för sig hade jag alltid en lapp med mig där hotellets namn och adress stod....

Jag har hittat en bloggare, som är 93 år!! Tuff tant - strongt gjort att ta till sig nymodigheterna!! Spännande att läsa hennes tillbakablickar. Tänkte för mig själv - om JAG får leva tills jag är 93 - så har jag trettio år kvar att leva!! Då är min äldsta dotter 73 år!! Min son - som är yngst av mina barn  - är 64 år då!! Ja jösses!!

I nästan två år har jag varit fri från tarmvred. Men igår kväll var det dax. Efter fikat med te och några smörgåsrån, kände jag mig som en uppblåst ballong. Började sen må illa - ni vet - saliven rinner till i massor. Värkarna kom med jämna mellanrum. Sen masserade jag magen i massor. Inte för att jag vet, om det hjälper, men det kändes bra - att göra nå´t. Såg framför mig : packa väska, ambulansen, komma ihåg att säga "ingen morfin tack - bara Ketogan". Men - jag hade tur - det gick över!!! Guskelov pris och ära!! Känner mig fortfarande lite uppblåst, men filmjölken gick i alla fall ner i morse/förmiddax. Sen känns det, som om någon har stått på magen och hoppat. Men vad gör väl det - huvudsaken att jag slapp den riktiga värken och att jag slapp sjukan!!!!

Har varit in på flera nya bloggar idag. Bl a en tant på 93 år som bloggar!! Häftigt!! Än finns det hopp om livet!! Ska läsa mer noggrant senare - hon verkade berätta en del om hur "det var förr" - intressant!

Ibland önskar jag, att jag hade någon, som kunde sy upp alla mina ideér. Just nu skulle jag vilja ha "Längtan till frihet" uppsydd. Jag saknar faktiskt den tavlan. Var inte "färdig" med den, när jag sålde den. Men jag har så lång startsträcka..... Det skulle ta år för mig, att sy upp alla ideér, som jag har i huvét. Har - bland annat - en svart väska i huvét med frihandsbroderi (på maskin) i bara vit och silver tråd..... Ja, jag har en lista med sån´t som ska komma ur händerna.... nå´n gång.....

Idag har jag setat en hel del på balkongen - i solen. Så härligt!! Ett tag tänkte jag åka iväg till sjön. Men jag iddes inte packa matsäck. Har oxå burit upp lite grejer på vinden, skrivit några brev, skrivit räkningarna och plockat iordning till återvinningen. Så imorr´n ska jag ner på byn och bl a gå på apoteket oxå. Det gäller ju att fylla på "förråden" med piller....

Det är konstigt vad målen - förväntningarna anpassar sig till de möjligheter man har. Råkade av en händelse läsa en mapp, där jag skrev dagbok med början år 2000. Jäddrar vad dåligt jag mådde då!! Ibland klarade jag inte att ta mig upp ur sängen. Det var ångest, ångest morgon, middag, kväll. Stesolid allt emellanåt - bara för att stå ut. Och ALLT hängde på Anita i terapin. Nu mår jag så väldigt mycket bättre på det planet. Istället har kroppen hittat på knasigheter. Men jag tycker faktiskt, att jag någolunda har anpassat mig till vad jag klarar nu. Ibland blir jag ju arg på kroppen. Men jag KAN ju göra en hel del ändå. Även om det måste gå i ett bra mycket lugnare tempo.

Numera ser jag oxå tydligt att livet har en ände. Det har jag väl alltid varit medveten om. Men det är mycket mer tydligt nu. Kroppen förfaller - den läker inte ut sjukdomar längre. Förut har det ju bara varit att gasa på - jag blev ju frisk från åkommor förr eller senare. Det blir jag inte nu. Åkommorna hänger kvar..... Ett liv är ju egentligen väldigt kort. Man borde egentligen få leva en repris - MED den erfarenhet man har förvärvat under sin "första" livstid. Vart ska man lämna det förslaget?? Till Försäkringskassan, till Skattemyndigheten, till Regeringen??

Ännu en dag snart till ända..... Varit och träffat "min" Anita idag. Känns bra. Vi talade om allt mellan himel o jord ; livet, döden, födelsedagsfirande, resor, politik m m. Så hade hon gjort iordning "3-rätters lunch"!! Inga vräkiga massor - men litet o gott och kalorisnålt. Ingen kan kramas som "min" Anita - känner mig verkligen som "Lill-Stina". Så sa farbror Betuel uppe i Malgovik, när jag var liten - "Men ä de en a Lill-Stina som kom". Kändes alltid så tryggt och välkomnande, när han sa så.

Tog flera kort på de gamla äppelträden, när jag var hos Ankie. Gamla träd talar till mig, tycker jag - gamla och rynkiga och fårade. Dom har nog varit med väldigt länge och sett väldigt mycket passera!! Ankie har beskurit dom - hon kan ju sån´t nu. Och dom växer med nya skott och nya äpplen. Ändå dröjer det väl inte alltför länge, innan dom måste sågas ner. Och bli till ved kanske eller möjligtvis en eller annan snidad figur....? Energi kan ju aldirg förstöras - bara omvandlas..... har jag lärt mig i fysiken!

Synd att äppelträden i Bennarby "gick åt" i ombyggnaden. Det dröjer ju länge, innan ett nytt växer till sig. Men dom har ju gjort ett JÄTTEjobb, som har byggt om och byggt till huset. Ska lägga in några före- och efter-foton sen. Dom har slitit hårt och det lär väl dröja ett tag, innan det blir klart. (Om det nå´nsin blir klart - då är det dax att börja om....) Ett livsprojekt.

Tvättdag idag. Ingen höjdardag kanske. Setat mycket vid datorn och läst andras bloggar - kul! Så många bloggare det finns! Dom som jag finner intressanta, lägger jag till som favoriter och läser lite då och då. Det är LITE knepigt - hur mycket kan man lägga ut om sig själv.... om barn och barnbarn...?? Jag har t ex valt att inte skriva ut mitt efternamn. Jag har valt att sålla mina bilder på barn och barnbarn. Om jag är tveksam på om han eller hon VILL vara med på bild - tar jag inte in den. Även fast jag själv skulle vilja - jag vill ju gärna visa upp de käraste jag har..... Men det är klart - VILL verkligen någon ha reda på vem jag är, så är nog inte det så svårt.....

Ätit nyttigt idag. Kokade soppa på grönsaker och svamp. Efter vad jag förstår - ingen points alls. Duktig tant!! ;-) Ska väl försöka lite mer "aktivt" att bli av med nå´t kilo här och där..... Om inte annat så skulle det ju underlätta lite för mitt bångstyriga hjärta. Men jag klarade att skaka mattor, dammsuga och torka golven hos Ankie!! Bara nedervåningen - men ändå. Fast svetten rann faktiskt av mig i stora droppar!! "Det är bra om du rör på dig" sa ju faktiskt doktorn....

Tog mig i hampan och ringde Anita idag. Hon har liksom "försvunnit" för mig - det var så länge sen vi sågs. Men jag använde huvét och ringde alltså upp. Så vi ska ses imorr´n hos henne. Lite knepigt - hon frågar vad jag vill ha att äta. "Vad som helst utom gröt" brukar jag svara. Men det är ju inte för att äta, som jag vill träffa henne. Men - i alla sociala sammanhang "bör" det ju ätas..... Tyvärr..... Och jag förstår ju att hon frågar - hon vet ju, att jag är knepig med ätandet.....

Försökte oxå ringa Preben ikväll - men inget svar. I och för sig vet jag inte om han är i Helsingborg denna vecka - eller hemma. Undrar om han har flyttat redan eller om han håller på.... Och inte klarar morsan att hjälpa till....

Och nu har alla barnbarnen börjat skolterminen!! Men jag tror faktiskt, att ingen av dom är direkt missnöjd med att sommarlovet är slut!! Bra att komma in i rutiner igen. Däremot skulle nog alla föräldrar behöva jobba lite mindre - stress, stress. Men pengarna måste ju in.....

Seger är en Howavart - en väldigt energisk sådan.... Alltid på hugget - vill ha massor att göra. Men när han ligger med det här kramdjuret väl greppat i gapet, kan han koppla av och t o m somna!!

Här har himlens portar öppnat sig!! Det fullständigt vräker ner. Men jag hör ingen åska - än i alla fall. Annars tycker jag det verkar som om Skinnsberg har blivit ett riktigt åskcentrum..... Två personer har ju blivit träffade av åskan här i år oxå!!

Efter att ha sovit ut, har jag idag lagt in fyra kilo gurka!! Känner mig som den värsta husmor.... Annars är jag inte mycket för kökstjänst. Men att lägga in gurka har liksom blivit en tradition. Visserligen tar burkarna rätt mycket plats i kylskåpet, men dom går åt under året. Nu i sommar har jag köpt EN burk smörgåsgurka. Annars räcker den jag lägger in själv.

Nu ska jag ta och föra in de senaste fotona på datan - får se vad som kan passa för denna sida......